Mugglare upptäcker magi

Det var en tidig morgon och solen höll just på att gå upp när en flicka vid namn Lacerta vaknade upp av att en uggla hoade. Hon tittade sig omkring i rummet för att försöka hitta ugglan och finner den sittandes vid hennes öppna fönster. Ugglan är liten och har en intressant nyans av bruna fjädrar. Vid ugglans ben sitter det ett brev ordentligt fastknutet. Lacerta reser sig upp från sängen och går fram till fönstret där ugglan sitter och hoar tyst för sig själv. Hon klappar ugglan på huvudet innan hon knyter loss brevet från dens fot. På brevet står det:

Lacerta White
Stugan vid foten av klippan
Greenlay sjön
England

Lacerta ler och sliter upp brevet för att kunna läsa vad som står i det. Hon har sina misstankar om vem brevet är ifrån. Det är inte från Hogwarts, pågrund av att det är mitt i sommaren och terminens brev därifrån skulle inte komma förens i augusti. Hon hade rätt, det var inte från Hogwarts. Brevet var från en av hennes vänner.

Kära Lacerta
Jag har saknat dig, sommaren har inte varit detsamma utan dig. Jag kom hem från Amerika imorse och började skriva på brevet så fort jag hittade lite bläck. Det tog en stund för Lily har använt nästan allt för sina uppsatser till skolan. Det är konstigt att vi får läxor över sommarlovet, och att skriva en hel uppsats är ju helt onödigt. Men du vet ju hur Lily är, det är redan hennes andra år i skolan och hon pluggar värre än vad vi gjorde innan slutproven. Nåja jag ska inte tjata mer om det, bara tanken på slutproven gör mig nervös. Det är ju ändå ett helt år nästan tills vi behöver göra dem igen.
Du skulle ha följt med till Amerika. Det var fantastiskt vad många häxor och trollkarlar vi stötte på. Skälet till att de förstod att vi inte var några vanliga mugglare på semester var att Luc och pappa gick och diskuterade Quidditch mitt bland mugglare. Som sagt, det var väldigt intressant att träffa dem.
Du kommer väl och hälsar på mig senare i sommar? Jag vet att du måste stanna hemma så mycket som möjligt pågrund av din mamma, jag är verkligen ledsen över det. Du vet hur mycket jag tycker om Mrs White.
Hör av dig snart. Vad tycker du om min nya uggla. Köpte honom innan vi reste.
Kram Lydia

Lacerta känner hur det hugger till i magen av saknad efter sin bästa vän. Lacerta har inte träffat Lydia på hela sommaren. Inte sen de kramade varandra på perrongen för några veckor sen. Lacerta suckar tungt och ger Lydias uggla lite ugglegodis innan hon sätter sig ner för att börja skriva ett svar på Lydias brev. Det tar en lång stund innan hon är nöjd med resultatet, men när hon lägger brevet i ett kuvert ler hon. Lacerta sätter fast brevet vid ugglans fot. Lacerta ser ugglan flyga iväg och följer den med blicken tills den försvinner bakom ett moln. Lacerta går fram till sin garderob och tar på sig ett par mörka jeans och en svart tröja. Hon tittar sig snabbt i spegeln och stönar till då hon ser hur hennes hår ser ut. Hon borstar slarvigt igenom håret men beslutar att hon inte orkar sminka sig idag. Ingen skulle ju ändå se henne.

Super bra! *Bevakar*

Lacerta går ut ur sitt lilla rum rakt ut i köket. Pågrund av att stugan som henens mamma och hon själv bor i är så liten så finns det bara fyra rum. Köket, badrummet, henens mammas rum och så förstås Lacertas rum. Lacerta tar en hastig titt i köket, men det är tomt. I henens mammas sovrum är det också tomt. Lacerta förstår inte var henens mamma kunde vara någonstans.
”Mamma, vart är du?” ropar hon samtidigt som hon kollar i badrummet.
”Jag är här, gumman.” hörs hennes mammas röst utifrån köksfönstret. Lacerta springer fram och rycker upp dörren och springer ut. Hon bryr sig inte ens om att ta på sig ett par skor. Gräset känns svalt mot hennes fötter och vinden rufsar om hennes hår. Lacerta stannar upp lättat när hon ser hennes mamma sitta ner i gräset, alldeles intill sjön. Lacerta stannar upp av den fantastiska synen hon har framför sig. Solen går upp över sjön och vattnet reflekteras i solens alla färger. Det är en obeskrivligt vacker syn. Lacerta tittar med sorgens blick på sin mamma som sitter med huvudet vänt mot solen. Hon går försiktigt fram mot sin mamma och slår sig ner på marken bredvid henne. Hennes mamma vänder långsamt sitt huvud mot henne så Lacerta stirrar in i hennes mammas ögon. Eller där hennes ögon en gång hade varit. Ögonen var förstås kvar men de var vita. Allt var borta, det fanns inga färger kvar i hennes ögon. Hennes mamma ler försiktigt mot henne innan hon vänder tillbaka sitt ansikte mot solen.
”Jag saknar det.” viskar hennes mamma och blundar. ”Av allt jag önskar att få se en gång till, bara en gång så är det solen.” viskar hennes mamma och Lacerta ser hur en skugga av smärta flimrar förbi i hennes mammas trötta ansikte. Lacerta sitter tyst och väntar på att hennes mamma ska fortsätta. ”Värmen jag känner i mitt ansikte räcker inte till. Jag saknar det så mycket, nästan lika mycket som jag saknar din pappa.” fortsätter hon och en tår rinner ner för henens kind.
”Jag vet mamma, men vad tjänar det till? Du sitter här varje dag och känner hur solen går upp. Du plågar bara dig själv ännu mer.” svarar Lacerta och reser sig argt upp. Lacerta kan inte förstå varför hennes mamma fortsätter med det här. Det är som att hon står och sträcker sig efter något som är för högt för henne att nå. Lacerta vet att hennes mamma aldrig kommer att kunna se igen. Hon skulle aldrig kunna klara av att ha ett riktigt liv. Pågrund av hennes blindhet hade hon fått sparken från sitt jobb. Direkt efter att hon förlorade både sin make och syn. Hennes mamma blev förstås helt knäckt och klarade inte av någonting alls längre. Så Lacerta sålde deras hus och köpte den här stugan. Långt bort från både andra magiker och nyfikna mugglare. Här hade hon och hennes mamma levt isolerade hela sommaren. Lacertas planer hade egentligen varit att resa bort med Lydia, men hennes fars död och hennes mors blindhet hade fått henen att ställa in resan. Hon hade inte ens haft tid att sörja förlusten av henens far. Istället hade hon fått ta hand om sin gnälliga själviska mamma. Så för Lacerta kändes det som en lättnad att äntligen få åka tillbaka till Hogwarts om bara några veckor.

mer bevakar!!

tack

Så bra skrivet. ♥

Mer

jättebra text! bevakar

haha tack så mycket