Harry,you are a wizard [SV]

Detta är min tredje fanfiction.


Titel: Harry, you are a wizard
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Antal kapitel hittills: 0
Färdigskriven: Nej
Rating:Hmm...G
Beskrivning:Louise är en häxa och det vet hon.
Hennes mamma är en häxa medan hennes pappa är en mugglare.
Han vill att Louise ska gå i en mugglarskola fram till att hon fyller 11 år och får börja på Hogwarts.
Saken är den att hon går i samma skola som Harry Potter. Såklart har hon hört allt om honom men Louise märker att han inte verkar veta någonting. Inte om den magiska världen eller om att han är en av de mest berömmdaste trollkarlarna i magins historia.
Lousie försöker alltid att prata med honom men Dudleys gäng kommer och stör hela tiden.
Louise försöker febrilt säga till honom att han är en trollkarl.
Dudley säger ofta att han gnäller i sömnen,Harry alltså, men Louise tror att det kan vara mördrömmar om den där natten. Natten då hans liv förstördes.



Så...vill ni att jag ska börja skriva?

JAAA SKRIV!

Tack
Prologen kommer att delas in i tre delar tror jag.
Här kommer första.

Prolog 1

Han satt där i klassrummet längst bak.
Pojken som inte visste någonting om allt helt enkelt.
Vi gjorde ett prov men jag kunde inte koncentrera mig. Jag måste tala om för honom att han är en trollkarl.

Äntligen ringde klockan och alla stormade ut.
- Harry! Harry,snälla vänta! ropade jag efter honom när alla hade gått ut på rast.
Han vände sig om.
- Vad är det? Ska du också spöa upp mig? Dudleys order eller?
- Nej,det ska jag inte,och jag har någonting att berätta för dig.
- Vad?
- Du är en trollkarl!
Harry tittade på mig med en konstig blick som inte gick att tyda.
- Du sa det förra rasten också, och jag vill inte att du också ska börja driva med mig. Jag menar du är den ända som inte hånar mig, sa Harry.
- Men det är sant! Snälla du, du..du kan ju komma hem till mig och så kan vi prata om det.
Harry fnös men lite skratt fanns med i det också.
- Jag tror inte Dursleys låter mig gå ut,sa han sedan.
- Men säg att du ska gå ut och typ...tänka, och så kankse du kan gå hem till mig, sa jag i ett förök att övertala honom.
- Jag är inte säker om jag kan lite på dig. Du kankse är en av Dudleys medarbetare eller något.
Jag tittade på honom med en sträng blick.
- Okej då, jag kan försöka, sa han.
- Imorgon?
- Imorgon.

----------------------------------------------------------------------


Någon som vill ha mer?
ledsen om det blev en kort del.

Mer!

Jag tycker den verkar skit bra !
meer ! bevakar♥

oki har inte skrivit på länge men här kommer del 2


Prolog del 2


Jag väntade i köket och tryckte näsan mot fönsterrutan i hopp om att jag skulle se Harry när som helst nu.
Det var redan kväll och han hade inte kommit.
Jag började precis tappa hoppet när någon mörk figur kom fram till grinden.
Jag öppnade genast fönstret, hoppade ut och sprang fram och öppnade grinden.
- Varför tog det sådan tid? frågade jag.
- Dursleys, sa han.
- Ehum...Harry, här är dörren, sa jag till honom när han gick åt fel håll.
- Jaha...oj, sa han och följde efter mig in genom dörren till vardagsrummet.
Mina föräldrar satt där och väntade och jag tänkte att Harry kände sig väldigt chockad när de reste sig och sa:
- Harry, en sådan ära att få träffa dig!
Sedan skakade de hans händer.
Jag gjorde ett ansiktsuttryck till dem när Harry inte såg som sa "Sluta med det där".
Harry stod där som ett frågetecken och visste inte vad han skulle göra och samma sak skulle jag ha gjort om jag var han.
Mamma harklade sig och tänkte precis börja tala när jag sa:
- Hörrni, vi kan ta det här själva.
De gick ut.
Och det var bra för annars hade Harry kankse flippat ur mer än vad han gjorde när jag skulle berätta för honom.
- Harry, ehum...det här låter konstigt när man bara säger det såhär, det tycker jag med, men du är en...hmm...trollkarl.
- En vad?
- En trollkarl, alltså du har magiska krafter.
- Jag har vad?
Han såg väldigt förbryllad ut.
- Sarah!
Jag ropade på min syster som nu gick tredje året på Hogwarts. Jag tänkte att hon kanske skulle kunna visa han.
Min syster kom nergående för trapporna med hennes bruna hår uppsatt i en tofs som dinglade med henne på väg ner.
- Vad är det, jag gjorde faktiskt läxor..., hon avbröt sig när hon såg Harry.
- Åh...du är...är han..
Hon tittade på mig för ett svar.
Jag nickade långsamt.
Då tog hon ett djupt andetag och stirrade på honom.
- Vad var det ni ville? frågade hon sedan.
- Någon trollkonst, sa jag.
- Du vet att jag inte får andvända magi utanför skolan, sa hon.
Det hade jag glömt bort. Jag var väll tvungen att ropa på mamma. Det var inte det att hon inte var bra utan att hon kankse skulle störa Harry lite,om nu säger så.
- Mamma!
Mamma kom rusande nerför trapporna. Konstigt nog höll hon i en brandsläckare.
- Ingen brinner mamma, sa jag med hopbitna läppar.
Hon ställde bestämt ner brandsläckaren och sa sedan:
- Någonting gumman?
- En trollkonst.
Hennes mun formades till ett O och hon förståd direkt.
Hon tog sedan fram sin trollstav och sa Aquamenti.
Vatten rann från trollstaven ner på golvet.
Jag vågade nästan inte titta på Harry men nyfikenheten tog över.
Hans haka kunde lika gjärna ha varit på golvet eftersom den var så långt ner och hans ögon var nästan lika stora som golfbollar.
- Hu...hu...hur? stammade han fram.
- Öh...Du är en trollkarl Harry. Vi ska fara till en skola som heter Hogwarts för att lära oss just det där, sa jag och pekade på mammas trollstav där det rann vatten ur.
- Öh...Be...Be...Berätta snälla, sa han.
Och då berättade jag allt jag visste. Om Hogwarts,om trollkarlar och häxor, och om hur han blev en av historiens mest kända trollkarlar.

--------------------------------------------------

Did you like it? ^^

jätte superduper bra!! vill läsa meer!

Tack

fortsätt

Tack


Prolog del tre:

Nästa dag i skolan var Harry inte sig lik. När Dudley kom och retade honom så gjorde det inte så mycket för Harry och jag visste varför.
Nu hade han fått veta att han var en trollkarl och imorgon skulle det vara sommarlov.
Då var det inte långt kvar till vi skulle fara till Hogwarts.


Ca tre månader senare

Jag hade precis vandrat in på perrong nio och tre kvart med mina föräldrar bakom mig.
Min blick sökte efter Harry men jag kunde inte hitta honom någonstans. Jag hoppades att han visste var perrongen låg och främst av allt att han ens har kommit ur huset.
Just då såg jag honom med en annan rödhårig pojke.
Jag sprang fram till honom och hälsade.
- Det här är Ron, förklarade Harry samtidigt som han gjorde en gest mot pojken vid namn Ron.
Jag hälsade på honom med och han hälsade tillbaka.
- Ska vi gå på? undrade Ron.
- Visst, jag ska bara säge Hejdå till mina föräldrar först, sa jag och skyndade mig till mamma och pappa.
- Ta hand om dig nu gumman, sa min mamma och kramade mig.
- Skicka brev till oss varje vecka, sa pappa och kramade mig med.
- Ja visst, sa jag och sprang sedan in i folkhopen som rusade in i tåget eftersom den skulle gå om en minut.
Min koffert var redan packad och inställd i det röda tåget.
Jag hittade varken inte Harry eller Ron så jag satte mig i en tom kupe.
Jag öppnade fönstret för att vinka till mina föräldrar.
Man kände sedan en liten stöt och tåget började röra på sig. Snabbare och snabbare och tillslut såg jag ingen människa. Vi svängde av och nu fanns bara ängar och skogar.
Då hörde jag kupedörren öppnas. Jag stängde snabbt fönstret och tittade vem som kom in.
Det var en tjej i min ålder. Hon hade blont och vågigt hår. Ett hjärtformat ansikte med blåa ögon.
- Hej, sa hon.
Jag hälsade tillbaka.
- Är det okej om jag sitter här, resten var fullt, sa hon.
- Visst, sa jag.
Hon satte sig mittemot mig. Jag försökte komma på något att säga eftersom det var så tyst men det var tomt i min skalle.
- Vad heter du? frågade hon sedan efter en lång stund i tystnad.
- Louise, du då? sa jag och var glad att jag sa någonting.
- Bella, egentligen Annabella, men alla kallar mig för Bella, sa tjejen som tydligen hette Bella.
- Hur gammal är du? frågade jag i för säkerhetens skull.
- 11? Och du?
Stämningen verkade verkligen lätta nu när vi hade något att prata om.
- 11, sa jag.
- Visst är det nervöst att börja på Hogwarts, du vet att sorteras och så, sa hon.
- Jaa, jag är faktiskt lite nervös inför vilket elevhem jag kommer att sorteras i. Fast min mamma gick i Ravenclaw så det kankse blir det. Men det är ju förstås ett elevhem som är känt för sin klokhet och jag är kankse inte särskilt klok, sa jag medan jag gjorde en liten grimas.
Bella skrattade lite men det kändes som om hon var osäker om hon skulle skratta eller inte.
Men jag log som ett tecken på att det var okej att skratta.

Nu hade vi rest en lång bit och jag hade haft ett bra sällskap med Bella. Jag fick reda på att hennes pappa hade gått på hogwarts medan hennes mamma var mugglare. Hennes pappa hade gått i Gryffindor och hon trodde att hon skulle hamna där med.
Jag kände att tåget började sakta in och snart hade det stannat helt.
- Då var vi framme, sa jag och tog ett sjupt andetag.
Vi gick ut på perrongen och ingen behövde bekymra sig om sina koffertar eftersom de redan var uppe i slottet.
Det var mörkt men jag kunde plötsligt se en stor mörk skugga.
När den stora gestalten kom närmare och ropade "förstaårselever hit" undrade jag verkligen vad det var. Men tillslut kom den så nära att jag såg att det såg ut som en människa men bara väldigt lång. Det kunde ju vara Hagrid som min storasyster hade pratat om litegrann. Hon hade bärettat att det vare en halvjätte. Hans kastanjebruna hår täckte nästan hela ansiktet.
Bella och jag samlades runt honom som alla de andra förstaårseleverna.
När alla hade smalats gick vi inte alls den vägen som de andra tog utan vi närmade oss så småningom en sjö där massvis med båtar stod och väntade på oss. De lyste upp det svarta vattnet med sina facklor och ljus.
- Stig in i båtarna och vänligen knuffas inte, sa Hagrid.
Jag började precis undra var Harry och Ron var när jag såg dem. Jag vinkade hit dem och Bella,jag, Harry och Ron satte sig i en båt.
Båtarna styrde sig själva och Hagrid satt längst fram.
Efter det som kändes som en lång stund kunde man börja se gestalter av höga tinnar och torn. Äntligen fick jag se Hogwarts för första gången. Det såg ståtligt ut med tornen och i närtan varje fönster lyste det av ljus. Vi kom alldeles för snabbt fram till en brygga och alla hoppade av. Sedan tågade vi bakom Hagrid in i slottet.
Det kändes underbart att komma in och ta det första steget på marmorgolvet.
- Jag kommer lämna er nu och proffesorn McGonagall kommer att ta över,sa han högt och pekade på en kvinna vars gråa hår var uppsatt i en hård knut.
Alla elever rätade på sina ruggar när hon kom fram mot oss.
Tydligen så hade alla känt det som jag kände och det var att man inte skulle bråka med den här kvinnan eller framförallt inte göra något som man inte fick framför hennes näsa.
Men hon log faktikst lite och välkomnade oss. Sedan ledde hon oss in i den största sal jag hade sett. Självklart hade min storasyster berättat allt om det här rummet men inget slog att stå där själv.
Taket såg ut att inte ha något tak alls men självklart var det förttrollat. Just nu såg man stjärnorna.
Sedan tittade jag mig omkring och såg alla spända och glada elever som satt och stirrade på oss.
- Dags för sortering, sa proffesor McGonagall till oss.
Hon gick fram till en pall med en sorterings hatt på.
Hon tog fram en lista ur sin mantel och började ropa upp namn.
Jag hoppades att mitt inte skulle vara först men självklart var det det. Av alla man var det just mitt som skulle börja tänkte jag när jag nervöst gick fram och satte mig på pallen.
McGonagall satte på mig hatten och den " hummade ". Jag antog att det bara hördes i mitt eget huvud.
- Klok hjärna,mod, lite envishet...då får det bli...Gryffindor!
Det sista ropade han ut över hela salen eftersom alla apploderade. Gryffindor var inte alls dumt så jag satte mig glatt ner vid bordet.

Bella plaserades också i Gryffindor så som Harry och Ron. jag var glad att vi alla hade placerats i Gryffindor.

------------------------------------------------------------

Sådär