Family[PRIVAT Emma07 & Zora]

Namn: Lizzy
Ålder: 24
Yrke: akutsjukvårds undersköterska
Övrigt:Lizzy är en härlig tjej som alltid har varit postiv och framåt av sig. Hon har aldrig bakat att vara på fest som yngre och har tillhört dem populära i tonåren. Hon har alltid om ett liv med egen familj och ett stabilt liv. Hon har studerat till undersköterska som tonåring. Hon läste igenom kurserna och spelicserade sig genom högskolan att kunna jobba med akutsjukvård på sjukhusen. Så fort hon kom där ifrån började hon jobba på akuten på stans största sjukhus och även uthyrd på andra platser. Lizzy älskar livet och drömmer om ett liv på landet faitksit där hon kan låta sijna barn vara utomhus utan hon känner oro samt ha lite djur. Hon har en bra relation med sin familj. Hon är en liten resenörd och älskar resa utomlands. Har en tatuering på vristen som betyder mycket för henne, en katttass efter hennes bästa vän som liten.

Namn: Scott
Ålder: 25
Yrke: Polis, till stor del som hundförare.
Övrigt: Scott har haft en väldigt trygg och bra uppväxt, han har alltid varit en ganska välskött kille som egentligen hela livet vetat om att han ville bli polis som vuxen vilket också var en dröm han fått att gå i uppfyllelse. Han växte upp på en gård med mjölkdjur, och har alltid haft kärleken till djuren där vilket också varit en bidragande faktor till att han nu är hundförare till schäfern Loke. Han har senare flyttat till ett hus på familjegården.

Lizzy flinar mot Alica som gjode en grimas mot henne. De hade nyss gått på deras kvällpass efter en helg ledighet. Hon har alltid varit den som vart pigg trots hon jobbade mycket och det hade varit mycket på akuten under dagen så det betydde det kunde ske mer för kvällar var värst nu på sommaren. Hon granskar några läkare som sprang genom korridoerna och en som gick till den röda telefonen, tillkalla poliser.. Hon visste exakt vem dem höll på med.. De hade ofta den här mannen här och han sökte dem ofta, men nu verkar det vara illa då ambulansen kom med överdos med honom. Lizza öppnade tyst upp blocket på bordet där rapporten var skriven om rummen som hade vårdtagare kvar. Hon rättar sin hästsvans och rykte till när hon fick en smäll på häckan " ALICIA" utbrast hon och vännen skrattar direkt. Man märkte hur dem vart varandra nära. Hon rykte till av smällen ur rummet där mannen vart i.. läkarna höll sig utanför..

Scott hade inte alltför många timmar kvar på sitt pass då han kallats iväg till sjukhuset för att assistera vid en våldsam patient, något som faktiskt inte var så pass ovanligt som man kunde tro. Men han förstod gott och väl att de ville ha någon mer auktoritet i närheten som kunde vara mer fysiska än vad de själva kunde vara gentemot patienterna. Det skulle i alla fall han själv ha velat ifall han skulle ha varit i deras situation. Dessutom, så var han ändå lite hemlighetsfullt nöjd över att få det - det brukade vara rätt så lugna uppdrag som dessutom tog lång tid, vilket skulle innebära att han skulle vara där tills det var dags att åka hem för dagen. Inte honom emot. Ofta behövde de inte ens rycka in utan nästan bara vara lite mental support, socialisera lite. I vart fall så var han snart framme vid sjukhuset och stannade på utsidan, en av de största fördelarna måste ändå vara att de slapp tänka på hur de parkerade på arbetstid.
"Vet vi nåt om vad det är för nåt?" frågade han kollegan, Jack, samtidigt som han gick bak för att ta ur Loke ur bagagets bur.
"Överdos, men det är egentligen allt vi fått reda på, vi får höra efter där inne." svarade kollegan - och vännen för den delen - samtidigt som de började gå in på sjukhuset. "Har du hört något mer ännu om Megan och Owen?" fortsatte vännen varpå Scott skakade på huvudet.
"Nej, inte sedan han åkte iväg." De hade en kollega som väntade barn och en stund tidigare fått åka iväg ifrån jobbet då frun börjat få värkar. Men det var något de för tillfället fick lägga bakom sjukhusdörrarna medan de gick fram emot receptionen.
"Hej. Vet ni möjligtvis vart vi ska?" frågade Scott med ett vänligt leende emot de två kvinnorna som stod där, bara för att strax höra några smällar och rop ifrån ett rum längre bort.
"Jag tror du har ditt svar där..." Jacks ord var inte så lite retsamma heller.

Lizzy hade helt fokuserat på att lsa sitt och hörde rösten plötlsigt och såg upp innan hon rätar sig. Hennes blick dröjde sig kvar lite och hon täkte igenom ett bra svar och hörde nu smällen med. " Rum 195. Ha kul han e trevlig att jobba med när han sitter still." sa hon och såg en av läkarna lämna dörren och muttrar något. " Lizzy Hale, du tar 195 för vi behöver få i kolen." Sa en äldre kvinna som bara gick ifrån rummet där det small i. Lzzy såg på Alicia som flinade som ett fån bakom henne. "hgrah ge dig." Sa hon bara och greppade tag i sina grejer och såg på killarna snabbt. " Jag hoppas ni kan tacklas för jag tacklas inte." sa hon och hängde av sin kofta och smet runt disken för visa dem vägen till rummet, dessutom hon åkte ju på det. Alicia hae flinat. " håll fingrarna i styr." Ropar hon efter lizzy som bara skakar på huvudet och satt på det hon skulle. Hon drog fram ncyklen coh räckte den tyst till de två mänen så dem fick låsa upp och gå in först för hon tänker inte riksera något. "Missbrukarei grund och botten, utåtagerande vid påverkan.. Okänd drog. Uppsöker oss minst 3 gånger i månaden. Brukar inte vara så här pass utåt utan hanterabar." Sa hon lugnt som förklaring

Scott dröjde kvar med blicken kanske någon sekund för mycket vid kvinnan som talade med dem innan han kom på sig själv, vilket nog hade varit tillräckligt länge för att Jack skulle märka det också - så pass mycket avslöjade kollegans nästan osynliga flin.
"Det var del av den obligatoriska basebollkursen." skämtade Scott lätt, det var ett allmänt stående skämt att poliser gillade att spela baseboll - särskilt emot brandmän. Scott skulle väl inte säga att han gillade det eller lade tid på det, men de hade en turnering varje år där han brukade vara med. Men han blev rätt så snabbt allvarlig igen medan han gick efter kvinnan, med Loke tätt intill sig.
"Vad behöver ni göra?" frågade han samtidigt som kollegan tog över nyckeln ifrån henne, de behövde helt enkelt bara veta vad de behövde komma åt, och helst också hur länge. Själv böjde han sig ner och knäppte loss kopplet ifrån Loke, inte för att de gjorde någon skillnad för hunden - kopplet var egentligen mest där för syns skull, som polishund var han tillräckligt väldresserad för att sköta sig minst lika bra utan. Men med hunden skulle Scott gå in först, och med en aggressiv man skulle ett koppel bara riskera att vara i vägen för dem.

Lizzy hade skakat på huvudet bara roat av deras svar om tacklingnara. Hon suckar till och fick tänka efter vad de behövde göra. Hon granskade snabbt hundne och log till och återgick till männen igen." Vi behöver få ner hoonm isängne, han har tagit saker och vi behöver på något sätt få hoonm dricka kolen som tar bort verkan lite. Samt ge honom lugnade. Så det e vad jag behöver er till. " Sa Lizzy lugnt och visste redan hon inte kommer få mycket hjälp av sina kollegor då dem inte gick in mer än en med poliserna. " DEt lär inte ta för mycket tid för er. " Sa Lizzy ärligt för hon räknade med att medlet med lugnade tog 15 min att verka på mannen så dem kunde jobba på egen hand med honom. Dessutom hon tackade aldrig nej få kolla på den där polisen lite längre än vad hon behövde.

Scott nöjde sig med att nicka åt hennes svar, inte av ointresse, tvärtom, utan bara för att han hade huvudet fullt nog med att koncentrera sig på jobbet de var på väg att utföra. Ett snabbt ord till hunden för att få även Loke koncentrerad på vad de skulle göra innan han såg på Jack och nickade för att bekräfta att han var redo i vart fall.
"Lämnar vi honom för att det ska verka eller är vi kvar?" frågade han, väntade dock inte på svaret innan Jack låste upp dörren utan han fick helt enkelt plocka upp svaret under tiden.
Han kände rätt så snabbt också igen mannen där inne, det var inte första gången de behövt beblanda sig med honom på grund av hans drogberoende eller mer aggressiva sida. Något som ändå underlättade på ett sätt då han nu visste ungefär hur han skulle hantera honom, och även hur mycket han kunde låta hunden gå på. Det märktes dock att mannen ryggade bak för dem, om det var för hunden eller polisuniformerna skulle han inte våga svara på. Men det dröjde inte länge förrän de två männen hade övermannat patienten.

Lizzy hade låtit dem utföra sitt jobb innan hon hade tänkt svara. " tills ni anser det e lugnt" Sa hon bara som svar på hans fråga tidigare. Hon hade tyst kmmit in efter och togit fram sprutan som vart förfylld av en av läkarna så det vart rätt mängd. Hon gillade inte att det behövdes så här mycket styrka för att ens får tag i en man. Hon hade tagit sig lugnt fram och rätt fort hittat armen och fått ner den rät still och gav honom tyst medlet innan hon backade undan. Värsta med missbrukare venerna var sönder stuckna så hon hade bara haft tur. Lizzy vart lugn trots att runt dem och kollade på klockan och man såg hur mannen till slut helt gav upp av medlet tog honom. Lizzy pratade sällan under arbete så hon hade bara hämtat det dem ville ha i hoonm, så hon behövde fixa den där tuben till magsäcken för få ner kolen. Hon ställer det tyst på bordet och såg snabbt på killarna. "Tur man har er då" retas hon snällt och menar på musklerna, hon var retsam mot kollegor men även poliserna. Hon hade tyst lagt mannens avslappnade huud lite bättre för snart få ner slangen, tyst toog hon kolet med och börhade tyst få ner det i magen på honom. Hon hade hela tiden koll på honom.

Den där sköterskan hade haft en ganska skicklig tidsuppfattning, för det hade nog inte dröjt många sekunder mer än en kvart för dem innan dem var ute ifrån mannens rum igen, trots att det hade blivit lite mer dramatiskt än vad de hade räknat med med hjärtstillestånd och allt. Åtminstone hade det inte varit en sån där lång, seg eftermiddag som han hade trott tidigare. Om inte annat hade han också fått mycket gott sällskap.
"Tar du Loke tillbaka i bilen, så tar jag rapporten?" frågade han Jack då de kommit ut därifrån och han knäppt fast hunden igen, lämnade över kopplet till honom då vännen och kollegan nickade.
"Visst, dröj inte för länge bara." svarade han enkelt innan han klev iväg. Scott såg bara efter honom i en sekund innan han riktade blicken emot kvinnan som hjälpt de där.
"Kan du hjälpa mig med lite info?" frågade han och slog på ett förhoppningsvis charmigt leende emot henne.
"Jag tror förresten inte att jag fick nåt namn förut på damen?" frågade han.