Vattenstaden Vidomina & Med

Vidomina



Hon hade inte märkt personen som hade smygit upp bakom henne. Inte ordet som lämnade personens läppar på det främmande språket innan hon kände nålen i sin överarm. Med ett pip föll Ruby i en djup sömn.

Hon kände något kallt över sig och vände sig om. Huvudet värkte och hon hörde röster som hon inte visste vem det var. Hon kännde inte ens igen språket.
Rummet var ljust, det kunde hon även se med stängde ögon och Ruby ville kräkas.
Det röda håret kändes tovigt och smaken av metall fick det att vändas i magen.

Caspian tog med sig Ruby till undervattensstaden till hans lärare. Sherman skulle vänta på henne.
När de anlänt hade han tagit med henne till forskningscentralen för att ta med henne till undersökningsrummet där Sherman väntade.
Sherman var en äldre man. Han verkade inte intresserad av något annat än sin forskning. Han saknade sociala förmågor och höll sig för det mesta till sig själv. Han hade vigt sitt liv till forskningen och att bredda sina kunskaper.
"Ruby..", mumlade han när Caspian ledde Ruby till Shermans undersökningsrum. Sherman närmade sig henne och började genast undersöka henne genom att kolla närmare, klämma, känna och sticka olika verktyg i henne för att få en närmare titt. "Ett chip. Hon behöver ett chip. Som människa kommer hon inte överleva här. Ruby behöver ett chip som oss alla andra. Caspian, räck mig verktygen."
Caspian nickade och räckte över det Sherman behövde för att plantera instrumentet i Ruby.

Hon hade vaknat av allt petande och öppnade ögonen. Hon såg en man stå lutad över henne och hon skrek till av ren skräck. Hon drog sig undan och såg sig om. Vart var hon? Hon kände sig fortfarande trött och såg sig om.
"vart är jag?" viskade hon hest och hostade

Sherman hade lyckats plantera ett chip som fick Ruby att förstå de språk de talade i i vattenstaden.
"Du är i undervattensstaden.", sa Sherman utan att blinka. Det var en underlig fråga. Han hade inte väntat sig den. Ock särskilt inte från henne. Inte från Ruby.
"Ruby, sätt dig upp, du har kanske mycket frågor. Men låt dig ta dig härifrån, jag vet de som kan hjälpa till med svaren." Caspian erbjöd henne sin hand. "Följer du med mig?"

Hon hade blivit nerbrottad på mage och kände hur något stacks ini nacken. Smärtan fick henne att skrika.
"Hur vet du vad jag heter?" Hon såg på dem och drog sig från dem. De hade skadat henne.
"Varför är jag här?!"

Caspian hejdade sig. Det kanske lämpade sig mer att hon stannade kvar där. Sherman skulle säkert vilja undersöka henne ännu mer.
"Sherman, jag..", började Caspian osäkert, men Sherman avbröt honom med sitt mutter. "Ansträng dig inte, Caspian. Flickan stannar här. Om det är andra som vill undersöka henne får de komma hit."
Caspian svalde och såg osäkert från Sherman till Ruby. "Sherman skickade efter dig, det är därför jag har tagit hit dig.", förklarade han fortfarande lika osäkert och såg på Sherman till Ruby igen.

Hon såg på den unga mannen och drog sig undan. Hon hade en vit långärmad tröja med matchande vita byxor. Hon såg sedan ner på sina händer och skakade på huvudet.
"Okej men du sa aldrig VART vi är." hon såg på honom. Det sved i nacken fortfarande och kved av smärta.

Sherman klev över sina papper och böcker som låg utspridda över golvet och närmade sig Ruby igen. "Vi är här. I undervattensstaden.", sa han och greppade tag om hennes haka för att tippa hennes huvud bakåt. "Se uppåt.", instruerade han och tog en närmare blick på Rubys ansikte med något som verkade som ett förstoringsglas.
"Dina kläder, ja..", började Caspian när han såg att hon iakttog de. "Vi kan hämta dina kläder sedan. Det är inte svårt att ta sig tull ytan. Det skulle väl vara bra ifall du kände dig hemmastadd?" Caspian försökte att le, men misslyckades och sänkte blicken. "Kan du inte berätta vad du gör ovanför ytan? Har du ett arbete?"

När han greppade tag om hennes haka försökte hon vrida sig loss men lyckades inte. Hon såg sedan upp mot mannen och vred sig lite.
"I undervattenstaden?" Hon slog sedan bort hans hand.
"Snälla du är för närgående." sa hon buttert.

Sherman verkade inte vilja höra på. Han såg nära och klämde och petade på henne med sin fria hand. Efter flera sekunders granskning släppte han taget och suckade högt för att gå över till bordet med de olika verktygen. När Caspian såg vad han sträckte sig efter flämtade han.
"Sherman, nej, hon är inte redo för det där än!" Han tog ett steg närmare, men Sherman var bestämd och närmade sig Ruby med ett nålliknande verktyg. "Han tänker ta av ditt blod, Ruby.", förklarade Caspian osäkert och såg olyckligt från Sherman till Ruby. Det skulle göra ont. "Streta inte emot, det kommer bara göra ondare då." Caspian svalde.
Sherman verkade inte bry sig om Rubys smärta eller Caspians ord. Istället greppade han tag om hennes arm för att dra undan tröjärmen så att hennes hud syntes. Med verktyget stack han sedan nära hennes armbåge och sög åt blodet i kapseln till verktyget.