Medo & Dionysus

Vi vet handling vi vet vad som händer. Medi

Min kraktär ser ut såhär i människo form och han heter Jackson Smalls:

(Medo x) )

Isolde bet sig i läppen där hon satt på en parkbänk och drog handen genom det röda håret. De gröna ögonen flackade och de blodröda läpparna särades. Visste han om viken bänk hon menade? Snabbt tog hon upp mobilen och såg på tiden. Vad skulle hon säga.

Jackson hade fått nyligen fått ett meddelande från Isolde att möta henne på bänken de brukade vara på när de båda var yngre, hon lät allvarlig och han kände en mild frukta över det hon skulle kunna diskutera med honom om.

Efter ett tag kom han till bänken där hon satt, han tog ut ena handen ur sina fickor och log smått, "hej," ropade han och sprang bort mot henne. Hans hår var fortfarande lite för långt över att han hade glömt att klippa det efter den senaste fullmånen, så för att få bort det från ansiktet valde han då att sätta upp det i en enkel bulle. Han hade också lite bit av skägg , han tyckte att det var lite mer irriterande än snyggt vid det här laget.

Hon hoppade till och såg på honom med ett leende på läpparna.
"Hej." Mumlade hon och hon skrattade.
"Du passar inte i skägg så varför insesterar du?" Hon reste sig och lade armarna om honom och hon log mjukt.
"Jag har saknat dig."

"Tror du att jag ville? Fullmånen får mig att växa det mycket snabbare än jag själv ville, jag lovar att jag ska raka av mig det när jag får tid," skrattade Jackson och kramade Isolde tillbaka.

Då när han släppte henne kollade han på henne med ett smått leende. Att vara helt ärlig hade Jackson alltid varit iallafall smått förälskad i sin vän, men han hade aldrig vågat tala om det för henne. Han visste att de var bra som vänner, men han ville inte riktigt veta om hennes känslor var lika djupa som hans egna.

"Men du, vad ville du snacka om?," frågade han lätt och kollade på hennes ansikte för att leta efter någon slags av svar.

"Jaja skyll på det. Fullmånen var förra helgen så." Hon flinade och satte sig.
"Jag blev attackerad veckan." Hon drog upp benen och såg sedan bort.
"Du läste säkert att jag var som bortblåst." Hon suckade.
"Jag vet inte hur jag ska förklara allt."

Direkt då Jackson hörde orden attackerad kollade han skarpt på henne med en oroad blick. Han tog hastigt tag om hennes axlar och kollade på henne.
"Vem attackera dig?!," utbrast Jackson oroligt. Hans röst var en blandning av oro och ilska.

"Det är vampyrer du inte känner till." viskade hon och drog sig loss oc hon kände hur varm han var. Kunde han inte lukta hur död hon stank?
"Jag har en sak att berätta." Hon drog upp benen.
"De kidnappade inte bara mig." Hon vände blicken mot honom.

Jacksons mun var vid öppen, han kunde inte direkt tro på vad han hade precis hade hört. Han kunde nu känna stanken av hennes kropp och han suckade.
"Du vill att jag ska hjälpa dig och rädda de andra? Inte sant?," frågade han då och kollade på henne snett.

"Jag vet inte vad jag vill." Hon kved.
"Hålla mig så jag inte skadar någon eller något." Hon såg på honom och suckade tungt.
"Efter några nätter i fångenskap gjorde de mig till vampyr." Hon såg sorgset på honom.