Daphne & Emma07 PRS

Hej! Här har vi tråden, Emma07. Ska fixa mina mallar ASAP!!

Mall:



Daphnes mallar:



Emma07s mallar:

Namn: Chiara Ferinz
Ålder: 18
Godly parent: Ares
Utseende:

Bakgrund: Kiaras mamma kommer ursprungligen ifrån Italien, vilket kan märkas i hennes humör ibland. Kiara själv är dock i huvudsak uppväxt i USA, ihop med sin styvfar och halvsyskon - en ett år yngre bror som hon är ganska nära.
Familj: Sin mor Nora, styvfar Fredrik och lillebror James.
Styrkor: Energisk, kvick i både rörelser och mun, fingerfärdig.
Svagheter: Pratar snabbare än hon tänker ibland.
Övrigt: Chiara är en väldigt energisk person, och trots att hon inte är den kraftigaste eller längsta personen så är hon skicklig med sina knivar och väldigt snabb. Men så är hon också dotter till Ares, något som märks på att hon är skicklig i strid - plus att hon därav är fysiskt starkare och snabbare än normalt i förhållande till sin storlek.

Namn: Logan O'Brian
Ålder: 18
Godly parent: Poseidon
Utseende:

Bakgrund: Logan har en relativt annorlunda uppväxt för en halvgud. Hans mor visste nästan från början vem hans far var, och har inte heller försökt dölja det för honom. Tvärtom har hon försökt hjälpa honom, och hans far har varit förvånansvärt deltagande i uppväxten - för att förhindra att det kommer ut att han har ännu en son trots regeln så har han försökt hjälpa Logan till att skydda sig själv och träna honom lite. Vilket gör att han redan är tränad då han beger sig mot lägret.
Familj: Bara sin mor.
Styrkor: Kan kontrollera vatten, ganska kraftig halvgud tack vare sin far. Tränad i det, skicklig med svärd.
Svagheter: Inte alltid den bästa på att läsa av situationer, kan ibland vara lite för sluten och säga för lite.
Övrigt:

Beatrice vaknade av en skräll utanför sin stuga. Hon for upp ur sängen och slet upp dörren till stugan och tittade ut. Suckade djupt. Det var bara några Hermes ungar som hade slått omkull en gammal rustning.
En vanlig morgon på halvblodslägret med andra ord.
Det var Juni, och om några få dagar skulle de Sju utvalda halvgudarna ta sitt magiska skepp och fara iväg för att möta romarna. Beatrice ville knappast erkänna att hon i hemlighet drömt om att vara en av de sju utvalda, om att få vara en hjälte. Hon var trött på att alltid vara fast på lägret.

Logan anade att han haft någonting efter sig under nästan hela resan till halvblodslägret, men han hade aldrig lyckats ta reda på vad det var - mer än något stort. Han försökte istället satsa på att hinna dit så snart han kunde, skulle vara trygg inom dess gränser.
Några monster hade såklart hittat honom, men det hade inte varit några problem. Sånt fick han räkna med - men världen var orolig, han hade haft mycket mer problem den senaste tiden.
Men så hade han också fått svar på det. Eller svar och svar - det var mycket oklart egentligen, mer bara av att han måste bege sig dit och att något stort var på gång. Något var stulet, och han hade sina aningar om vad - varför skulle han annars behöva ge sig dit?
Det dröjde inte alldeles för länge förrän han hittat dit, och såg lägret breda ut sig framför sig. Det var en imponerande syn, en syn han aldrig sett förut - och han var riktigt taggad på att komma hit. Andra liksom honom? Visserligen hade han fått höra att han inte skulle finna några halvbröder där, men ändå. Andra som liksom honom var halvgudar och hade krafter.

Sebastian hade tagit sin skateboard ut till arenan, den perfekta platsen att öva. Visst verkade alla som försökte öva svärdfäktning lite irriterade på honom, men Sebastian brydde sig verkligen inte. Hans blonda hår kittlade honom i ögonen medan han flög fram.
"Sebastian!" hörde han någon ropa. Han bromsade. Beatrice Gray från Demeterstugan stod och kollade på honom med sur blick. Han log.
"Tjo, Bea," sade han
"Du måste sluta skatea här inne! Ares-barnen kommer mörda dig," sade Beatrice. Han tittade bort mot några Areskampare som stod och gav honom mördarblickar från andra sidan arenan.

Chiara hade visserligen varit uppe relativt tidigt på morgonen, men ändå inte fått gjort särskilt mycket ännu. Eller ja, det berodde på hur man såg på saken - hon hade hunnit äta frukost, ge sig ut på en springtur och duscha innan hon begav sig ut på själva området mer i jakt på något att ägna sig åt.
Logan hade inte en susning om vart han skulle ta vägen nu när han väl kommit in på området, men han kom strax på andra tankar och begav sig snabbare in på området då han mycket snabbt lade märke till att hans förföljare kommit bra mycket närmare - han trodde att han skulle bli stoppad av lägrets gränser, men icke. Logan svor till för sig själv, fortsatte nedåt - dels skulle det vara säkrare att möta den där, där fler var närmare, men också för att det om inte annat skulle locka uppmärksamhet till sig att någon kom springande med ett monster efter sig. Han borde ju åtminstone slippa problemet med vart han skulle gå. Han hade i princip nått ner till själva byggnaderna då han snodde runt för att möta den, hade ju tillräckligt mycket vett i skallen för att inte bara dra monster till dem - men han hade självförtroende nog till att han skulle klara av det.
Vilket han också gjorde, han hade haft lyxen att ha blivit tränad av sin far och att bli tränad av en gud gav resultat. Han hade självklart med sitt svärd - något som han fått år tidigare då han börjat bli tränad - och var skicklig med det, och det dröjde inte alldeles för länge förrän monstret förvandlats till stoft och han först då lade märke till den lilla folksamling som både misstänksamt och nyfiket samlats omkring honom - han förstod dem lite. En nykomling som kunde slåss så hörde nog knappast till vanligheterna.

Beatrice hade hamnat i folksamlingen runt nykomlingen. Hon stirrade på honom. Han hade definitivt inte varit på lägret innan, hon skulle ha lagt märke till honom om han hade varit här förut.
Alla stirrade på honom utan att säga något. Tillsist gick Beatrice fram till honom
"Är du okej?" frågade hon, undrade om monstret hade skadat honom på något sätt

Logan blev nästan lite lätt förvånad över att hon frågade honom om ifall han var okej, han hade utan tvekan trott att han åtminstone till en början skulle få frågor om vem han var.
"Jadå." nickade han efter en lätt nick emot henne, ihop med ett lite vänligt leende. Det kändes onödigt att fråga ifall han kommit rätt och att det var halvblodslägret - vilka andra skulle reagera så pass litet på den här händelsen då?

Sebastian hade hört ryktet om nykomlingen, och självklart var han nyfiken. Han anslöt sig till folkmassan som samlats runt främlingen och tittade nyfiket på.
Någon från Hermes stugan tog till orda;
"vem är du egentligen?" frågade Hermes-kamparen. Alla i folkmassan tittade nyfiket mot nykomlingen.

Beatrice var också nyfiken. Hon vände sig mot killen och tittade på hans ansikte. Han var snygg, klassiskt snygg. Han liknade någon, men hon kunde inte sätta ord på vem.

Chiara hade snart även hon lockats till folksamlingen som ansamlats kring nykomlingen, och slöt snart upp med några andra och såg nyfiket emot mitten. Dock verkade hon ha missat hela dramat och fann bara en kille hon inte kände igen där, utan att riktigt hänga med på vad som var så speciellt. Hon fann snart att hon hamnat bredvid ett av Hypnos söner, Sebastian som hon pratat lite smått med innan bara.
"Vad är det som hänt?" frågade hon nyfiket, hoppades på att han kanske skulle ha hängt med.

Även om Logan väntat sig frågan visste han ändå inte alls riktigt vad han skulle svara. Även om han anade vad de ville veta - dem ville veta vem han var son till och hur han kunde slåss så.
"Jag heter Logan, och är son till Poseidon." svarade han till sist.