PRS Lupple och Ginerva2003

Lupple

Mall
Namn: Adrian
Ålder: ser ut att vara 17 men egentligen e han 648 år.
Utseende: han har svart hår som är kort en rätt framträdande haka, ungefär 1,85 lång muskulös.

Blir detta bra?

Mall:
Namn: Summer
Ålder: 17
Utseende: Hon har långt, blont hår. Mellanlång men mer åt det kortare hållet. 1,63 cm.

Vem ska börja?

Om du vill kan du köra igång, annars kan nog jag skriva in en start

Ok börja du

Summer stod på tröskeln i dörren, försökte samla mod att sätta ned den på gatan framför och gå mot skolan.
Hon visste inte ens vilket nummer denna skola hade, hennes föräldrars jobb krävde att de flyttade mycket.
Speciellt pappas jobb, han var militär och de flyttade från bas till bas och till nästa.
Denna gången hade dem lovat att stanna hela året.
Det var hennes sista år och det skulle ju vara det bästa.
Hon satte i hörlurarna i mobilen och startade sin musik och gick sedan mot skolan.
Dagen till ära bar hon sneakers, jeans och en hoddie.
Mest för att inte sticka ut allt för mycket. Det kändes på nått sätt neutralt.
Det tog inte många minuter fören hon var på skolan.
Hon såg sig omkring, det var ändå en ganska stor skola. Många hade bilar, fina bilar och kläderna. Wow. Hon skulle valt något annat att ha på sig.
Hon svalde hårt och gick sedan så snabbt och så smidigt hon kunde in genom porten och vidare mot receptionen.

Väl där fick hon all information hon behövde och sitt schema. Matematik på morgonen, hon suckade lågt och tog sig mot salen. Hon hade bett om väganvisningarna av de som jobbade och stod snart utanför salen och klev sedan in. Nästan varje bänk var upptagen än den som var längst bak och hon rörde sig smidigt dit och slog sig ned. Hon kände allas blickar på sig och valde bestämt att undvika varenda en av dem.

Adrian hade suttit framför tven typ hela natten men nu var det dacks att ficksa det sista innan skolan.
Han tog på sig en svart T-shirt, ett par jeans byxor och en grå hoodie.
sen tog han mobilen, bilnycklarna och gick ut ur lägenheten och ner till sin bil.
efter en stund var han framme han klev ur gick in i skolan.
han tog sig till skåpet tog sina saker och gick in i klassrummet.
han satte sig på sin vanliga plats längst back där fick han oftast sitta skälv efter någon minut så kom en flicka in.
hon satte sig på den enda lediga platsen som var bredvid honom.
han tyckte hon luktade gott så han vände huvudet åt andra hållet.

Summer märkte att personen bredvid sig inte tittade på henne, för en kort stund fann hon det väldigt skönt.
Men en stund senare så kändes det bara konstigt.
De andra verkade titta på dem båda.
Hon bet sig hårt i läppen och slog armarna i kors över bröstet och lutade sig bakåt i stolen.
Det var nästan en evighet kändes det som innan läraren kom in och åkallade allas uppmärksamhet. Vilket hon var otroligt tacksam för.

Adrian fortsatte titta bort.
han kunde knappt hålla sig för att titta mot henne men istälet koncentrerade han sig på att titta på alla så detaljer på väggen.
men han märkte att folk tittade på honom antagligen tittade dom på tjejen också.
han hörde hur hon rörde i stolen och han hörde hennes andetag för den delen.
han hörde läraren långt innan hon kom in genom dörren han tittade mot läraren och ingnorerade att den där flickan med den där dofften satt brevid.

Summer visste inte riktigt vad hon tyckte om killen bredvid sig. Hon vågade knappt titta på honom, han verkade så instängd på något sätt.
Hon misstänkte att han kanske bara ville sitta själv och då hade hon verkligen valt fel plats, å andra sidan fanns det inga platser.
Läraren såg sig omkring på klassen med ett stort leende.
" Vi har en ny elev, varsågod och kom fram. Presentera dig." Log läraren och Summer spände irriterat nävarna men reste sig och gick fram.
Detta hade hon gjort minst tusen gånger kändes det som.
" Hej. Jag heter Summer." Sa hon och vinkade lite slött till klassen men bländade av ett perfekt leende mot dem.
" Jag flyttar runt massor, och har gjort det typ jämt så ja jag hoppas att denna skolan verkligen gör intryck. "Log hon i ett försök att skoja lite och några i klassen skrattade faktiskt vänligt. Andra verkade titta argt. Hon svepte med blicken över klassrummet och fastnade med blicken på honom.
Han var makalöst vacker. Hon tappade nästan andan och kunde inte riktigt förstå hur hon skulle ta sig tillbaka till platsen.
Men på nått sätt satt hon kort därefter på sin plats, i total chock.
Hon hade sett många människor men ingen som var så vacker. Aldrig någonsin.