The one that got away / Delphini & wolfy

wolfy



Namn: Zacharias (Zac) Estrada
Ålder: 23
Familj: Pappa, mamma, två yngre systrar.
Historia/övrigt: Mexikanskt ursprung. Hans pappa är maffialord och som äldste barn och son har han sedan ung ålder tagit del av den kriminella världen. Hans pappa är efterlyst men också andra inom drogbusinessen vill se honom död så det är viktigt för Zac att samla ihop alla röda trådar så fort som möjligt så att han kan ta över.

Namn: Rhys Carter
Ålder: 21
Övrigt: En ung man som framstår som oskyldig, inte minst på grund av hans utseende, och han undervärderas ofta. Sanningen är att han inte alls är så god och änglalik på insidan som många blint vill tro. Hans far har suttit i fängelse i över tio år, så fram tills nu har hans mor och äldre bror styrt affärerna.


Min mall blev inte så lång men tänkte rolla fram mer om hans personlighet, familj och så vidare bortåt
Vill du börja eller ska jag?

Du får gärna! Ska strax käka middag så återkommer senare ikväll igen.

Rhys sträckte sig efter ett glas med champagne då en ung servitris, som bar på en bricka, passerade honom. Han både var och såg ut som måttligt intresserad och imponerad av ståhejet. Rika människor tyckte om att ställa till med glamorösa fester och välgörenhetsgalor. För allmänheten var det givetvis för att se ut som om de hade hjärtat på rätt plats, men sanningen var betydligt mörkare. Alla rika människor var likadana. Egoister som bara brydde sig om sig själva, och skulle göra vad som helst - till och med hugga kniven i ryggen på deras bäste vän - om det innebar att de räddade sig själva ur en knipa. Familjen Carter var inte annorlunda. Rhys var inte annorlunda. Ingen hade bevisat honom fel än i alla fall. Artigt klappade han lätt i händerna då det var dags för det första föremålet, en tavla som var något av det fulaste han sett, att presenteras för publiken. Folk skulle betala löjliga summor bara för att skryta om hur rika de var.

Utåtsett så var Estrada en familjebusiness. Det var en välkänd bank världen över. Speciellt framgångsrik i USA. Banken var troligtvis det mest rena inom familjen. Familjeförhållandena var betydligt smutsigare. Allt var orent. Bakom allt låg fram för allt blod och våld. Zac hade ju växt upp med det hela. Han hade aldrig blivit beordrad att blunda. Inte ens som barn. Hans pappa, Ricardo hade väl hoppats på att skapa en känslokall maskin av hans son. En maskin han kunde styra oavsett var i världen han befann sig. Ricardo hade en lång tid hållit låg profil. Som maffialord blev han tvungen till att göra det nu och då. Och då Ricardo var borta var det Zac's uppgift att se till att allt gick som det skulle. Kvinnorna i familjen gick det inte att lita på. De hade ett hjärta och samvete någonstans djupt inne. Det hade också Zac - och att lita på honom var hans pappas största misstag.

"Vilken förtjusande tavla!" kvittrade Jennifer, lejoninnan i familjen Carter, där hon stod på scen och presenterade tavlan. Hon var iklädd en glittrande guldklänning och det isblonda håret var nyklippt i en fräsch, modern frisyr. Kvinnan hade ett brett leende fastklistrat på läpparna: ett leende som var lika tillgjort som hennes personlighet. Rhys dolde ett leende genom att smutta av den dyra champagnen. Trots att han kom relativt bra överens med hans kära mor så var det tydligt att de hade sina olikheter. Han älskade inte henne och kärlek hade han aldrig upplevt från hennes sida heller. Den enda han upplevde att han kunde vända sig till vid problem var hans äldre bror. De hade alltid stått varandra nära, trots åldersskillnaden, och utan Oliver skulle Rhys vara betydligt mer vilsekommen och oberäknelig än vad han var nu. Då Jennifer mötte hans blick höjde han glaset en aning och höjde på ögonbrynen. Till svar fick han ett av hennes berömda leenden som saknade värme och välvilja.

Zac's blick landade på en blond kille. Eller ung man var snarare rätt ord. Han var vacker på ett oskyldigt sätt. Vad gjorde han där? Det här såg inte ut att vara hans stil riktigt. Han tog ett glas champagne innan han närmade sig blondinen. Vid hans sida stannade Zac upp och vilade blicken på honom en stund. Men han sa ingenting. Han avvaktade och såg om den andre var intresserad av att byta några ord med honom. På scenen stod en kvinna som han kände igen som Jennifer Carter. Likheten gick inte att ta miste på. Blondinen som stod bredvid honom var utan tvekan kvinnans son. Så intressant.

Då en ung gentleman stannade upp bredvid Rhys vred han på huvudet. Bara så lite att han kunde se på killen i fråga. Han var lång och mörkhårig. Stilig. Han följde främlingens blick mot scenen där hans mamma stod och presenterade föremål efter föremål. Fundersamt iakttog han sedan främlingen igen. Det var något bekant med honom men han kunde inte riktigt sätta fingret på var han sett killen förut. Rhys förde glaset närmare killens för att skåla innan han sträckte ut sin hand.
"Rhys Carter," presenterade han sig. Ett leende växte sig långsamt fram på hans läppar. Det var inte varmt men det var nyfiket. För något sa honom att det här inte var det sista han skulle se av främlingen.

Den blonda hittade till och med ord förvånansvärt nog. Det fick Zac att skratta till för han hade nästan trott att det var frågan om en blyg ung man. Men han hade tagit det första steget. Han hade visserligen bara presenterat sig och det betydde inte att det hela var en inbzjudan till en konversation. Men Zac tog det ändå som ett gott tecken. "Zac" svarade han och skakade han med killen innan han skålade glaset mot hans. "Zac Estrada." Namnet var nog säkert bekant för den blonde - han hade aldrig mött någon som inte kände till namnet. Men en första gäng fanns ju för allt.

Estrada? Namnet var onekligen bekant för unge Rhys, men han tvivlade starkt på att det fanns många själar som vandrade runt utan att någonsin ha stött på namnet i någon form förut.
"Så trevligt," tillade han med len röst trots att han inte menade orden. Han kunde inte direkt påstå att det var en ära att bekanta sig med Zac, än mindre stå där och byta vänliga ord med varandra. Därför, efter att ha ägnat några ögonblick åt att iaktta sin omgivning, ursäktade han sig från sitt nyfunna sällskap för att låta sig uppslukas av folkhavet. Istället anslöt han sig till den lilla cirkel där hans bror stod.
"Vad kan du berätta om Zac Estrada?" frågade Rhys Oliver samtidigt som han tog en klunk av den dyrbara champagnen.