Pirates! PRS Medi & Vidomina

Vidomina

Skrik kunde höras från hamnen, nya fartyg hade anlänt till den lilla karibiska ön. Med en blick såg hon upp och möttes av strålande sol och inte ett moln så långt ögat kunde nå. Kiliah reste sig upp och borstade av smutset från kjolen hon bar och började gå tillbaka till baren hon jobbade för och stack in huvudet.
"Jag går och handlar lite. Är det något särskilt behöver?" Hon fick ett svar nej från kocken och fångade penningpungen som kastades mot henne- Hon tog korgen som stod intill dörren och hon började gå ner till hamnen. I fem år hade Kiliah bott på den här ön efter att ha blivit kidnappad från sitt hemland och sålts som slav.
Hennes kastanjebruna hår med röda inslag låg ut över hennes axlar. Hennes hy hade fått mer färg än någonsin hon skulle fått från hemlandet, men något som inte hade ändrat sig var hennes ögon. Isblåa som verkade göra alla som förhäxade.
Med lätta steg gick hon längst stigen som ledde till marknaden och började att sjunga tyst medan hon började plocka efter mat till kvällen.
Hennes jobb var att dansa och sjunga samt att få kunderna att dricka och äta så mycket som möjligt. När de pratade med henne märkte de säkert att hon hade en accent som inte liknade de som var födda på ön, vilket gjorde henne unik. Hon sa aldrig vem hon var för vem skulle tro henne? Att hon var en kidnappad prinsessa från ett annat land?
Ett leende spred sig på hennes läppar och hon såg över axeln när hon hörde rop att en båt skulle läggas till.
"Nya köpemen?"

De hade lagt till i hamnen. Ethan såg till några andra skepp, men inte lika stort som deras. "Äntligen i land..! Eller hur, Ethan?", sa en vän till honom och klappade honom på axeln. Ethan svarade genom att nicka och kliade sig sedan på hakan. Det var varmt, solen var bländade, så han kisade med blicken när han såg sig över staden de kommit till. Såg ut som vilken annan de varit på, tyckte Ethan. Hus, marknad, palmer, folk av olika slag, barn, vuxna, djur. Eftersom det bara var på dagen så var det inte lika mycket folk ute. Senare skulle gatorna fyllas med folk som sökte sig efter något att släcka sin törst med eller stilla in hunger. En tid för att socialisera och umgås.
Just den här staden var känd för sin handel. Det var flera gånger besättningen var här, men för Ethan var det hans första. Ikväll skulle de sälja varor de plundrat på sin väg för att sedan ge sig av igen. Visst, de pratade som om de var handelsmän, men i alla visste att de var pirater.
Ethan steg av båten tillsammans med de andra och följde de ut på piren som ledde de in till staden. Han hjälpte till att bära varorna tillsammans med resten av besättningen. De syntes en marknad och snart baren de skulle sälja varorna på sedan. "Ethan, sluta spana in sådär.", sa någon retfullt till honom. Ethan hade lagt märke till en kvinna vid ett stånd och för ett ögonblick stirrade han bara, men återkom till verkligheten då någon sagt åt honom. Han tyckte att han kände igen henne, eller var det bara att hon var vacker? Ethan tänkte att han inte skulle ha en chans, han var själv pirat, och såg så rollen till. Han klädd i skjorta och byxor, som båda behövde tvättas. Det bruna tjocka håret var uppsatt i en hästsvans. På så sätt syntes hans öron mer och därmed hans ena guldring i höger örsnibb. Skägget brukade han raka, men på senaste tiden hade han låtit bli så att stubb av det syntes. Han hade varit pirat hela sitt liv då hans pappa varit en med. De var i samma besättning, men sorgligt nog hade hans pappa gått bort och nu var det Ethans tur att ta efter honom.
Besättningen tillsammans med Ethan närmade sig baren. Han slängde en sista blick mot kvinnan med sina mörkbruna ögon och vände sig sedan tillbaka mot vägen och besättningen. "Åh.", sa han när de stannat för att snart gå in i byggnaden.

Kiliah betalade för sig och tog korgen med sig och gick efter männen och lade huvudet på sned.
Skulle de inte sälja varorna i hamnen där de hade mer tur? Med en axelryckning smet hon in bakvägen och satte ner korgen och tog sopborsten för att börja soppa lokalen när hon såg dörren öppnades- Det var de där männen igen och hon drog sig undan.
Hennes slavägare kom ner för trappan med ringar om alla fingrar och var rikligt klädd såg på dem.
"Åh ni är här redan? Underbart! " Han vände sig om och såg på Kailiah och gjorde en rörelse.
"Hämta något att ge våra gäster. De har rest långt." Han visade in dem.
"Kom in, solen måste varit tuff för er."

Ethan följde in efter de andra in i byggnaden. När han kommit in i den stannade han i öppningen för att se sig om i lokalen. Det var en inbjudande varm känsla där, tyckte han. Kanske berodde det på det stora utrymmet, de lite för glada människor som varit där innan de och smakat på alkoholen. Kanske berodde det på baren, eller scenen bortanför borden. Ethan gissade att även musiker passerade förbi ön då och då och uppträdde vid tillfällen. Han var själv intresserad av musik, men kunde inte spela ett enda instrument eller sjunga en ton. "Ethan, sätt ner den här.", det var kaptenen för besättningen som talade. Han var mycket äldre än Ethan och trots sin gamla ålder var han större i utseendet; längre och bredare på grund av allt bärande och svärdfighter. Det hade gjort honom muskulös. "Ja, kapten John.", svarade Ethan och satte ner lådan på ett bord bredvid honom. Han såg mot mannen som kommit nerför trapporna och svalde. Ethan var van med mäktiga handelsmän och farliga sådana, den här mannen utstrålade en makt och verkade var ägaren för baren.
Mannen hade kallat på en tjänsteflicka och när Ethan såg mot hennes håll upptäckte han att det var kvinnan han sett bara för en liten stund sedan på marknaden. Hon verkade jobba för honom. ...Eller slava för honom?

Kiliah log vänligt när hon kom tillbaka med en bricka med öl i träglas och började placera ut dem vid det större bordet och gick tillbaka för att hämta mer och kom ut och fyllde upp resten och drog handen genom det långa håret och log.
"Något ni önskar att äta?" Frågade hon och hennes accent var hård. Ägaren talade mjukare men Kiliah pratade med en lite hårdare ton men hon log vänligt.
"Sitt så ska jag se till att ni har det bra. Ni måste vara trötta." Hon började rulla med axlarna och såg på ägaren som stirrade på henne, det verkade som han ville att hon skulle dansa. Det var snart ändå storöppning och då skulle hon ändå dansa.

Ethan följde till bordet med de andra och slog sig ner för att se på kvinnan som serverat de ölen. "Finns det inget rom?!", sa en av männen i besättningen och Ethan klappade till hans huvud eftersom han satt bredvid och nådde honom. Vilket löjligt första intryck de hade gett. Vanligtvis hade han inte brytt sig om sådant beteende, att ställa sig in hos någon, men kvinnan som han lagt märke till hade gjort intryck på Ethan. Kanske för att hon såg så vacker ut. Så exotisk. När kvinnan sedan började dansa kunde han inte hejda sig och greppade tag i hennes arm när han passerade hans plats. Han drog henne till sig och mötte hennes blick, såg in i de ljusblåa ögonen. "Vad heter du?", sa Ethan och de andra männen vid bordet jublade, glatt överraskade över Ethans beteende. Ethan lät sig inte störas utan fixerade blicken djupt in i hennes ögon och kände en lust överösa honom. Vad hade hon för kraft över honom?

Hon såg på männen och såg på dem, satte händerna mot höfterna.
"Vi är kända för vårat öl. Smaka innan du ber om något annat." Hon lämnade bordet och smet in bakom scenen och bytte om och började sedan att dansa. En vacker dans och slängde mycket med höfterna. När hon var klar skulle hon servera mer och blev nerdragen.
"Ehm Kiliah." Hon såg på de andra männen och log mjukt.
"Jag måste gå.." Hon reste sig och svor något på sitt modersmål och började gå mot köket igen.

Männen jublade efter kvinnan som presenterat sig som Kiliah. När hon hon tagit sig ur Ethans grepp skrattade han och även de andra. Dörrarna hade öppnats och nu hade baren fyllts av fler folk. Några kände de igen som pirater, några andra som handelsmän, fler dansare och ändra lokalbor. "Se nu till att flörta med kunderna, grabbar.". Han klappade Ethan på axeln, säkert för att han räknade med honom att lyckas sälja mycket varor då Ethans pappa varit en av de mest framgångsrika att övertala människor att handla med de. Ethan var bra, han var flörtig, han läste av en människa snabbt, sa det de ville höra och på så sätt tjänade han pengar snabbare än de andra. Mycket berodde säkert på hans utseende då Ethan var en av de yngre i besättningen i jämförelse med de äldre männen. "Jag ska nog övertyga någon, kapten John.", sa Ethan och slog med näven i bordet för att se sig om efter Kiliah. Han hade riktat in sig på henne.

Det hade kommit mer folk fortare än väntat och Kiliah gick runt med brickan med öl och serverade medan de andra dansade. Med en suck vred hon på huvudet och satte ner brickan vid baren och såg på bartendern och såg sedan sig om.
"Mer öl och rom tack." Hon såg sig om och mötte sin chefs blick. Hon skulle köpa sig loss denna vecka det visste hon.
Hon tog brickan och gick mot Ethans bord.

"Kom hit.", sa Ethan igen när han fick syn på henne vid baren. "Kiliah var det va?", sa han och lät retsam. Han satt ene arm runt hennes midja och drog henne intill sig. "Ethan, låt henne gå. Jag vill ha öl.", sa en av männen från besättningen när de fått syn på Ethan och Kiliah igen. Han gjorde som han blev tillsagd och tog av drycken som Kiliah höll i sin bricka. Han smakade av drycken och satte ner glaset på bordet. "Henne tar vi med.", sa Ethan bestämt och reste sig upp. Han så såg efter sin kapten och sedan mot mannen som ägde baren. John skulle säkert tycka det var löjligt att ha med henne när det dessutom var otur att ha en kvinna ombord skeppet, därför frågade Ethan inte honom om lov. Han visste att han var omtyckt av John så när han ändå fick reda på att Ethan tagit med henne, tänkte han, skulle han först bli irriterad, men låta det passera den här gången. Ethan tyckte om sin plan och gick fram till mannen som ägde baren. Han petade honom på hans axel för att få hans uppmärksamhet. "Hallå, ursäkta. Hur mycket ska du ha för Kiliah?"