PRS Ginerva2003 och Vidomina

( Vidomina)

Anny var ute i mörkret och letade efter sitt byte.
Hon var så törstig att hennes tunga kändes sträv i munnen. Hon går in på en sidogata för att iaktta människorna som går för bi och hon väntar på någon som värkar relativt lätt att få tag på.

Rion gick längst med gatan. Han drog jacka tätare om sin kropp eftersom det blåste så och harklade sig. Han hade varit på en teaterföreställning inne i stan där hans kompisar hade dragit med honom, men när det var dags för efterfest drog sig Rion därifrån och var nu påväg hem. Han fortsatte stegen längst med husen och svängde sedan av mot parken. Han möttes av folk som gick hand i hand eller någon som var ute och rastade sin hund. Han hälsade när han kände igen någon och fortsatte korsa parken över den asfalterade vägen. Han huttrade igen och drog kragen upp mot ansiktet för att skydda sig mot blåsten.

Hon såg en man gå för bi på gatan.
hon följde efter honom men försökte samtidigt smälta in bland dom andra människorna. hon kom på att hennes jacka hon hade på sig för att se ut som en av dom var öppen så hon stängde den för att det inte skulle se konstigt ut. hon såg att han svängde mot parken hon fortsatte men saktade ner lite så det inte skulle märkas att hon följde efter.

Rion svängde av mot de radhus han bodde. Gatubelysningen fick området att se hemtrevligt ut även fast det var sent och mörkt ute. Han närmade sig sin byggnad, men stannade plötsligt upp då han kände sig iakttagen. Långsamt vred han på huvudet för att kika bakom sig, men han såg inte till någon, inte någon som verkade sticka ut iallafall. Människor gick fortfarande förbi som vanligt, i samtal med varandra eller i telefon eller tystnad. Ingen verkade besvära Rion.
Han rynkade pannan en aning och vände blicken tillbaka framåt. Han började gräva efter nycklarna i sin jackficka för att göra sig beredd på att låsa upp dörren när han kommit fram till huset.

Anny följde efter honom till ett några radhus.
hon tittade noga på varenda steg han tog hon önskade att det inte var så mycket folk för hon kunde inte bita honom och drika nu.
hon såg att han vände sig om hon vred på sig lite så han inte skulle se att hon följde efter honom.
hon såg att han tog fram nycklarna och hon försökte komma på en plan.

Rion gick uppför trapporna som ledde in till huset. Han vred upp låset och klev in. Det var släckt i huset, men han tände så fort han gått in. Han satte nycklarna ifrån sig på byrån i hallen och hängde av sig jackan. Plötsligt ringde telefonen och han plockade upp den ur jackfickan. "Hallå?". En röst hördes på andra sidan och han förstod att det var en av vännerna han hade haft som sällskap tidigare den kvällen. Rion fortsatte stegen in mot köket. Kompisen i andra änden fortsatte med en historia, så Rion lyssnade mest.

Anny gömde sig utanför huset och lysande för att höra när han hade somnat så hon kunde bryta sig in i huset.
Hon hörde att en telefon ringde där inne sedan hörde hon att han svarade.
Hon stod där och väntade efter en stund tröttnade hon på att bara lyssna så hon skickade lite in i ett fönster.
Hon såg först honom inte men när hon kolade åt sidan såg hon honom stå så man presis kunde se honom genom en dör från det ena rummet till det andra.

Rion avslutade samtalet och och lade ner telefonen på bordsskivan i köket. Han hällde upp en glas vatten från kranen och smakade på det innan han ställde ner det med.
Han kikade på klockan. Det var sent. Han borde gå och lägga sig. Men han kände inte för det. Han var inte tillräckligt trött för att somna direkt. Fundersam över vad han skulle göra, gick han fram till fönstret och kika ut. Han tyckte sig skymta någon utanför huset, men övertygade sig om att det var skuggorna som fick honom att tvivla. "Hm.", sa han kort och tittade mot gatan utanför.

Anny såg och hörde att han hade pratat klart i telefon.
Hon tittade noga på honom. Hon såg hur han tog ett glass med vatten och drack det.
Hon kände sin egen törst hur hennes hals och tunga var helt tor hon måste dricka snart.
Hon såg hur han närmade sig fönstret så hon flyttade sig så hon stod med ryggen mot vägen som var bredvid fönstret.
Hon hoppads att han inte sätt henne.

Han kände på handtaget och öppnade fönstret utåt. Han kände blåsten träffa hans ansikte och flytta en röd slinga som fallit i ansiktet på honom. Det var tomt på gatan framför honom. Han hörde folk längre bort. Förmodligen från parken som han bara för ett tag sedan vandrat i. En fågel landade på asfalten, men glöd iväg genast. Rion såg efter den. När den inte syntes längre i utsikten kikade han runt om i närheten. Men ljudet av steg från folk som närmade området fick honom att stänga fönstret. Han ville inte bli sedd så. Det kanske skulle se skumt eller konstigt ut. Sedan släckte han om sig i rummet och gick till vardagsrummet för att lägga sig framför tv:n. Kanske fanns det något han kunde somna till. En känsla av otålighet infann sig. Rion var uttråkad.