PRS Medi & Vidomina

Vidomina



Det röda håret ville aldrig göra som hon ville. Med en arg min drog Alice borsten ilsket genom håret innan hon föste bort allt och satte upp med en enkel håret och satte ett svart sidenband och gjorde en rosett. Snabbt drog hon på sig en lång klänning med en korsettöverdel och började att snöra den och såg sig i spegeln. Det var redan Halloween och hon hade inte kommit igång med manuset hon hade lovat.
När hon var klar lämnade hon huset och gick längst vägen och såg barn springa från hus till hus med sina kostymer och hon log. Snabbt svängde hon av till stan och kom snart till ett stort torg där det var full rörelse.

Rion hade blivit övertalad att följa med ut och fira halloween. Han kompisar drog i honom, skrattade och verkade glada på livet. Rion skrattade medan han drog på sig en jacka över skjortan, så på något sätt fick han att se ut som någon kunglig eftersom tyget var så vackert. Det långa röda håret lät han hänga som det alltid hade gjort. "Kom Rion!", ropade någon från hallen. Han tog sig en sista blick i spegeln och vände sig om för att lämna förfesten för att fortsätta kvällens festligheter.
Ingen i hans vänkrets visste. Ingen i han närhet visste om hans hemlighet. Ikväll skulle det bli en utmaning för Rion. Det fanns mycket människor ute nu. Det fanns många frestelser. Han fick inte avslöja sig. Han svalda och följde efter strömmen av vänner. De rörde sig bland människor i olika utstyrslar som också fann något roligt i att klä ut sig. "Rion! Här vi går hitåt!", någon drog med honom i armen och Rion följde efter.
För en tiondels sekund poppade Leos ansikte upp i Rions tankar. Han hade inte sett sin vän på evigheter och lade märke till att han saknade honom.

"Tack så mycket." Alice tog emot läsken och började att dricka snabbt för att inte spilla och vände sig om och såg en stor pumpa stå intill sig och hon rörde den lätt med en blek hand och hon kunde höra musik och rop samt skratt.
Försiktigt började hon ta sig fram längst gatan och satte sig på en bänk och synade folket medan de gick förbi. med en fundersam blick lade hon huvudet på sned ocg synade folket som gick förbi.
Någon var en vampyr andra clowner. Tjejerna hade så lite tyg på sig som möjligt. Med en suck började hon massera sin midja och slöt ögonen. Hon kunde höra ett ringande och hon tog upp sin mobil och satte den mot örat.
"Ja hallå det är Alice?" Hon kunde höra sin maneger på andra sidan.
"Sorry Phil jag kan inte höra dig så bra. Kan jag ringa dig imorgon?"

Gruppen rörde sig mot något som liknade en bar. Det dunkade musik inne ifrån med hög volym. Folk dansade, skrattade. Flera hade parkerat sig utanför och tog i klungor för att surra med varandra, röka, eller prata i telefon. Rion log lite. De andra i gruppen gick in och Rion hakade på, men stannade kort för att se sig om ifall han kände igen någon. Han gjorde inte det och vände sig om för att följa efter. Men i samma ögonblick krockade han med någon som var påväg ut från byggnaden, någon som var en aning berusad och verkade inte riktigt kunna hålla balansen. "Låt mig hjälpa dig", sa Rion och sträckte sig efter killens arm och drog honom upp. Killen, som inte riktigt hängt med i vad som hade hänt mumlade något ofattbart och gick därifrån utan att tacka för hjälpen eller be om ursäkt för att han krockat med Rion. Rion såg efter killen när han försvann i vimlet och skulle precis gå in då han fick syn på en rödhårig flicka sitta på en bänk en bit längre bort. Det var en så utstående färg, hennes hår. Han had inte sett henne om det inte hade varit för att han stod på trappsteget in, vilket gjorde att han kom upp en liten bit och såg över huvudena på människor som passerade på gatan.
Han blickade in mot byggnaden. Hans vänner hade försvunnit in i vimlet och dansen. Rion satte kurs mot flickan. I en lugn takt. Han kände sig nyfiken. Såg hon bekant ut? Var det någon han kände eller hade sett förut? Något var det iallafall.
Han lät sig inte avslöjas, utan rörde sig lugnt med blicken fäst på henne. Rion närmade sig.

"Ja jag ringer dig i morgon Phil." Hon lade på och lade ner mobilen i väskan och drack upp läsken och satt kvar och verkade vänta. Vad skulle hon göra härnäst? Spela på ett av de uppradade spelen? Med ett leende reste hon sig och såg på någon hon verkade känna igen.
"William!" Hon kramade om mannen och pratade en stund innan de skiljdes åt och hon vände sig om och såg upp i ett ansikte prytt av rött hår.
"Oj jag ber så mycket om ursäkt. Det var mitt fel." Hon log mjukt och lade huvudet på sned och hennes hals blottades. Musiken dunkade och folk trängde sig förbi.
"Jag måste gå.." Hon vände sig om och började att gå mot de temporära toaletterna.

När det skilde sig endast några få meter ifrån de hade en vän till henne närmat sig och kramat om henne. Hon hade besvarat kramen vilket fick Rion att förstå att de kände varandra väl. Han drog litet på läpparna. Han kände inte igen hennes vän och insåg att han inte kände igen flickan heller. Flickan hade inte upptäckt Rion först hon var nära att krocka med honom när hennes vän lämnade henne.
"Hoppsan.", sa Rion och gav ifrån sig ett litet tafatt skratt. Han satte handen för munnen. Men sänkte den snabbt då en känsla av lust fyllde honom. Hennes hals hade blivit blottad när hon kvickt tippat huvudet åt sidan. Rion skulle just till att besvara henne, det hade inte alls varit något problem med att krocka med henne. genast sköljde en våg av desperation över i honom och han stegade efter henne. "Vänta". Han vill inte skrämma henne. Han vara bara inte beredd på att skilja sig från henne än. I ett desperat försök att fånga hennes uppmärksamhet öppnade han munnen och frågade henne "har vi setts förut?"

Hon gav i från sig ett mjukt skratt och skakade på huvudet.
"Jag tror inte det. Jag känner inte igen dig." Hon log mjukt och drog bort lite hår från ansiktet och synade honom.
"Jag måste verkligen ge mig av. Jag ska möta min pojkvän snart." Hon ljög om det sista och hon såg sedan på en klocka som var på väggen.
"Men vi kanske ses." Hon log ursäktande och började snabbt gå mot en av toaletterna och såg sig över axeln.

"Jag heter Rion..", sa han, men förstod att hon inte var intresserad av ett samtal när hon gick därifrån. Han tittade efter henne och svalde. "Ja, vi kanske ses.", sa han tyst eftersom hon ändå inte skulle höra honom.
Han stod fånigt kvar och plötsligt kände han en hand runt sin arm. "Rion! Var tog du vägen?". Det var en tjej med ett glatt leende. "Sharon.", sa Rion när han tittade tillbaka på henne. Hon luktade parfym och alkohol. Det ljusa håret hade klibbat sig fast i hennes ansikte. "Jag.. jag tyckte jag såg någon. Någon jag kände alltså.", svarade han Sharon och tittade snabbt åt det håll Alice hade försvunnit. Sharon drog med honom åt motsatta håll, mot gågatan igen. De rörde sig mellan gående. "Sharon, det är sent. Jag går hem.". Han kände sig trött. Sharon verkade inte brydd om Rions ointresse ochsläppte honom. "Vi ses! Don't be a stranger!", kvittrade hon och försvann in i en annan klubb på gågatan. Rion började röra sig hemåt, bort från människorna. Han bodde en bit utanför staden med utsikten över den. En bil svängde in framför honom och han insåg att det var hans chaufför. "Sir Rion. Jag var orolig när jag inte hörde från dig, låt mig skjutsa dig!", ropade en man från förarsätet med nervevad ruta. "Ja, tack.", svara Rion och log tacksamt. Han hoppade in i bilen och den for iväg. Lusten efter blod infann sig. Han fuktade läpparna och såg fram emot det gömda skafferiet han hade hemma.

Hon hade kommit ut från toaletten och hon sig om och tog sig en stor del av festligheten innan hon gäspade. Hon skulle behöva vara uppe tidigt i morgon. Sakta började hon ta sig hem med en nyköpt läsk i handen och hon gick längst vägen. Nu gick det fulla par och skrattade längst vägen. Med en suck svängde Alice av till ett bostadsområde och sneddade över mot en park och började gå längst vägen. Hon hörde fortfarande röster och hon vände sig om.
"Vem där?"

"Psst!" Leo väste. Han var gömd bakom ett träd när han hade fått syn på Alice. Han hukade sig för att göra sig mindre. Det var tydligt att han inte ville bli upptäckt. "Kan du hjälpa mig? Jag behöver hitta hem till sir Rion.", sa Leo och log litet. "...men jag får inte bli upptäckt. De är efter mig." Han kikade åt motsatta håll. Röster hördes överallt. Flera människor passerade, men verkade inte ha sett Leo. "Jag.. jag heter Leo. Rion vet inte att jag är här.". Leo svalde och kikade oroligt över axeln. "Jag ligger i trubbel.". Han tittade på Alice igen.