Love or not - PRS botilia1 och Emma07

botilia1 här är tråden

Namn: Matthew Hamnild
Ålder: 20
Utseende: Brunt hår på gränsen till lockigt, klarbruna ögon, lång och lite åt det muskulösa hållet.
Om: Matthew är en ganska vänlig person, som egentligen oftast är på gott humör eller åtminstone bara visar den sidan av sig själv för andra. Han kommer ifrån ett äldre släkte, som hållit herrgården i väldigt många år och en ganska högt skattad familj överlag. Han har haft en lugn uppväxt med en något yngre syster, och båda föräldrarna - något som däremot verkar vara påväg att ändras, då hans far börjat bli sjuk. Detta är dock inget man gått ut med ännu, utan de enda som vet om det är Matthew, hans syster och föräldrar. Det är ännu heller inget som märks, mer än på sin höjd att han är tröttare än vanligt - läkaren är så gott som säker på att det är cancer. Men det har varit en bidragande orsak till bröllopet, som i huvudsak är i hopp om att kunna ena de båda familjerna igen.

Namn: Cathrine Black
Ålder: 19
Utseende: Catherine har ljus hy med mörka ögon och mörkt, lockigt hår som går ner till bysten på på henne.
Om: Catherine bor med sina föräldrar, en syster som bara är 10 år och en äldre bror som redan blivit bortgift. Hon är en väldigt glad tjej som älskar att skratta. Hon är väldigt omtyckt då hon försöker blanda in de vanliga människorna trots att hon är av fin släkt. Hon är dock väldigt arg på sina föräldrar för giftemålet då hon känner sig som ett objekt.

Vart ska vi börja?

Vad tycker du, antingen typ bröllopet eller tills de börjar få lite mer känslor för varann?

Hm ska vi ta när de börjar få lite mer känslor?

Det hade vi kunnat göra, vill du börja? kanske att de båda lite "gått runt varandra" och inte velat prata ordentligt med varandra om känslor osv men först nu sätter sig och pratar ordentligt om allt? Tänker också Matthew inte berättat nåt om att hans pappa är sjuk.

Så
---
Cathrine satt inne i dess gemensama sovrum. Än så länge hade de inte sovit tillsammans på den stora sängen utan Cathrine hade valt att sova på soffan där fanns. Annars hade hon mest suttit på rummet medan Matthew gjort andra saker, de undvek varandra mest nu efter bröllopet. Hon pillade med ringen på sitt finger samtidigt som hon fortsatte skriva tackbreven de skulle dela ut till alla som kommit på bröllopet, alla som trodde att det var frivilligt.

Matthew hade försökt hålla sig i arbete så mycket som möjligt efter bröllopet. Mest för sin egen skull, för att ge sig något att tänka på annat än det. Även om det kanske inte funkat så bra, men han hade hållit sig undan en del iallafall. Också för att hans far inte längre orkade med lika mycket, och att Matt började ta över mer och mer av arbetet med att driva markerna. Vilket han inte hade något emot egentligen. Han hade dock protesterat emot bröllopet, för han ville inte gifta sig med någon han inte var kär i - men sanningen att säga så ifall det gjorde hans far lyckligare så gjorde han det för hans skull. Han visste inte hur lång tid där fanns kvar för dem och han ville inte skiljas som ovänner efter ett bråk om det här. Han hade varit och träffat några av de som skötte markerna på ett slags möte, och var nu påväg tillbaks emot sovrummet för att göra lite anteckningar tills senare. Eller rättare sagt morgondagen. Väl där klev han in för att upptäcka att Cathrine redan var där, klev dock in där iallafall.
"Stör jag?", frågade han vänligt.

Catherine såg upp på honom och skakade på huvudet.
- nej kom in du, jag håller på att skriva våra tackkort från bröllopet till alla som kom sa hon och la ifrån sig pappret och reste sig lätt upp.
- men jag tror faktiskt vi behöver prata lite om allt som hänt, jag tror att vi båda var lika irriterade över bröllopet sa hon och satte sig lätt på sängen med händerna lätt på sina knän. Hon granskade honom lätt, i ärlighetens namn så tyckte hon om honom och hon hade mycket väl kunnat sova tillsammans med honom men det var just grejen med att de tvingats gifta sig innan någon av dem egentligen var redo som var det jobbiga.

Matthew nickade lite lätt och klev in ordentligt.
"Så bra, det är på tiden att det blir utskickat", sade han, det var något han själv tänkt på i några dagar att dem borde ordna med så det var en lättnad att hon börjat ta tag i det redan. Han gick fram och slog sig ner mittemot henne på soffan, hade inte riktigt förväntan sig att hon skulle börja ta upp det här så men hade inget emot det. Trots allt hade han inte varit särskilt förtjust i tanken på att gifta sig med henne, inte det minsta på grund av henne utan bara att bli bortgift så. Men han gjorde ändå det för sina föräldrar, eller rättare sagt sin far.
"Du har nog rätt. Och ja, irriterad är nog en underdrift för vad jag blev. Men inte på grund av dig, utan tanken på att bli bortgift", sade han uppriktigt.

Hon nickade lite och granskade honom lätt innan hon slöt ögonen.
- men jag tror vi måste börja acceptera det, folk börjar prata om att vi inte är kära och vi måste bli bättre på att låtsas än vi är. Senast igår hörde jag din mamma och min mamma prata om att vi snart bör skaffa ett barn sa hon och drog en hand genom sitt långa hår innan hon lutade huvudet mot ryggstödet i soffan.
- så jag tänkte att förstå steget kan vara att sova tillsammans i sängen i natt? Låter det rimligt? Frågade hon och rättade till sin klänning. Hon hade aldrig sovit med en man och inte ens visat sig i nattlinne och nu skulle hon behöva dela säng med någon hon inte ens kände särskilt väl.