Forbidden love PRS Lupple och Emma07

Lupple



Namn: Sienna Hamgrind
Ålder: 18
Om: Siennas familjen är ganska ny inom adeln, efter att hennes far och farbror varit till hjälp under kriget. Att dem däremot är så nya och kommer ifrån en enkel bakgrund var allt annat än populärt. Tidigare jobbade hennes far som journalist, och de fick godset och blev adlade när Sienna själv var ung, bara 5-6 år. Vilket gör att hon själv blivit mer uppfostrad som adlig, men hon märker ändå tydligt av hur hon inte anses som "äkta" adlig tack vare släktens bakgrund. Själv är hon utåt sett lite försiktig, men väldigt vänlig och lär man känna henne finner man snart en mer busig personlighet.

Namn: Edvard Bulow
Ålder: 20
Om: jag skriver inget direkt om min om det är ok- rollar fram det har bara småbitar än så länge
Utseende: Se bild ^^


https://www.google.com/search?q=snygg+man&rlz=1C1CHBF_svSE816SE816&sxsrf=ACYBGNSQOBD1Zw08aE4nYxogTrbg2yV2lQ:1568047269015&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwiCp9ejl8TkAhVjAxAIHewcCEYQ_AUIEigB&biw=1280&bih=578#imgrc=xzgfWJq1Mn5xqM:

Barn: Rafael, MaryLou, Evelyn, Andrew

Vill du börja?

haha visst, när jag väl kommit på en start - återkommer ^^

Hoppas det här duger som början Lupple xD

Sienna såg sig i spegeln en sista gång, slätade lätt till klänningen. Hon skulle inte försöka påstå att hon inte var nervös, för det skulle vara att fullt ut ljuga. Det var en stor bal, nog en av de större som hennes far hittills hade anordnat, och dessutom hade de även bjudit dit Bulow. Vilket innebar att de verkligen skulle behöva visa sig ifrån sin bästa sida, för att visa sig värdiga - vilket de verkligen inte verkat vara enligt dem. Samtidigt visste hon också att lite förväntades ifrån henne, nu när hon började bli äldre började det förväntas ifrån henne att hon snart skulle skaffa sig en man att förlova sig och gifta sig med. Själv var det lite med splittrade känslor - hon ville gifta sig med någon hon älskade, inte för pengar eller status. Men det var lättare sagt än gjort, hittills kunde hon ju inte påstå att det gått särskilt bra.
Men i vilket fall som helst var det hög tid att ta sig ner till balsalen. Hon hade ansträngt sig inför kvällen, håret var halvt uppsatt och hon hade klätt sig i en lite lätt vågad, vacker mörkblå klänning. Och hon fick bara hoppas att det skulle duga för kvällen, trots att hon nästan räknades som uppväxt inom den här världen så blev hon ändå så nervös inför såna här kvällar. Men den här kvällen hade hon åtminstone gått in helt och hållet för att klä upp sig ordentligt. Hon gick ner emot salen med lite fjärilar i magen, trots att hon inte ens visste vad hon var nervös för själv riktigt. Deras hus - nej, hus var ett dåligt namn. En pampig herrgård var nog närmare sanningen. I vilket fall som helst var det lagom utsmyckat men ändå enkelt, och stort. Vilket också balsalen var. Sienna klev ut i just denna och såg sig omkring, där hade redan hunnit fyllas en del folk och musiken hade satt igång den med. Hennes blick fastnade snart vid hennes far längre bort, som just stått och pratat med en annan man. Sienna styrde stegen ditåt, hann dit strax efter att männens konversation verkade ha avslutats.
"Far. Det ser ut att vara gott om folk redan trots att kvällen fortfarande är ung", sade hon med ett litet leende på läpparna. Hennes far såg på henne med ett litet leende och lät sedan blicken svepa lätt över folkmassan.
"Ja, kvällen verkar hittills lyckad så vi får hoppas att det håller i sig", sade han.

Edvard stod i sin kammare och blev klädd av sin betjänt, de hade en bal att gå till ikväll vilket inte var speciellt annorlunda än andra kvällar. Det fanns alltid några event att befinna sig på eller hålla i.
Problemet med just detta event var att det var hos familjen Hamgrind. En familj som enligt hans familj inte alls hörde hemma i deras klass.
Att bara tänka på det gjorde honom irriterad, det var så mycket drama kring enligt honom ganska oväsentliga saker.
Och på råga på allt hade hans farmor beslutat att fint folk kommer sent, eller snarare som hon såg det de kommer varken sent eller tidigt. De bara dyker upp.

"Allt klart sir." Sa hans betjänt och Edvard nickade sakta, tackade honom och gick sedan ut från sin kammare och ned till deras foajé för att möta resten av familjen.
Sina småsystrar, tvillingarna Celine och Elise. Sin mor och far, och självklart sin farmor.
"Alltid så stilig. "Log hans mamma innan hon tog hans systrar i händerna och började gå mot transporten som skulle ta dem till balen. Sen gick hans farmor och sist gick hans far och han själv.

"Edvard, det kommer finnas många bra kandidater för giftermål. Försök att bekanta dig med några. "Sa hans far och de började gå och Edvard himlade med ögonen.
"Som om farmor skulle acceptera att jag valde någon ifrån balen som Hamgrind håller i." Sa han tröttsamt innan han också satte sig och de åkte iväg.

De bodde inte speciellt långt ifrån varandra och snart var de framme, Edvard klev ut och började gå upp mot entrén till herrgården och väl inne i balsalen möttes han av många många gäster. Han visste att de var en respekterad familj, att han var en respekterad ung man- ett riktigt kap men kvinnorna här var inte intressanta och det störde honom.
Han svepte med blicken över balrummet och såg en kvinna, hon såg intressant ut om inte annat men hon pratade med Mr Hamgrind och något sa honom att det där var hans dotter.

Även om Sienna egentligen var van vid det här, blev hon nästan alltid förvånad över det överflöd som här fanns varje gång det hölls en bal, vare sig det var hos dem eller hos någon annan familj. Hon ägnade en kort stund åt att småprata med sin far, hon hade alltid varit pappas lilla flicka och hade väl också varit hans lilla favorit. Men inte henne emot, hennes far betydde otroligt mycket för henne.
"Du kommer knappast ha särskilt kul om du tänker stå och prata med din gamle far hela kvällen vännen. Gå och mingla lite, du kanske till och med hittar nån man i din ålder att samtala med", sade han med ett menande leende, och hon kunde inte låta bli att skratta till lite. Såklart han ville det, hon visste mycket väl hur dem väntade på att hon skulle hitta någon friare.
"Har du så bråttom att få mig ur boet?", frågade hon retsamt, log emot honom innan hon till sist styrde stegen därifrån för att istället försöka hitta någon att samtala med. Hon hittade snart en god vän som hon ägnade en kort stund åt att prata, märkte snart att Bulows hade dykt upp. Hon misstänkte åtminstone att det måste vara Bulows, hon hade inte sett dem på länge. Blicken fastnade lite på den hon antog måste vara sonen, fick erkänna att han såg väldigt bra ut. Även om han antagligen var ett hopplöst fall. Ändå kunde hon inte hjälpa att blicken fortsatte dras till honom flera gånger igen. Så kanske att hon iallafall fick gå och prata med honom - det var åtminstone värt ett försök. Så efter att ha pratat lite med sin vän så styrde hon stegen ditåt.
"Godkväll", hälsade hon och log prövande emot honom.

Edvard hade fått syn på Mr Hamgrind igen och tänkte ta sig fram för att hälsa och byta några vänliga ord. Det var ju det rätta- att hälsa på värdfolket.
Han såg sin far och resten av familjen gå fram vilket underlättade då behövde inte han skynda sig fram för att hälsa, mitt i alla dessa tankar så hörde han en kvinna tala.
Han vände blicken och såg den unga kvinnan som antagligen var Mr. Hamgrinds dotter.
Han log tillbaka mot henne och bugade lätt mot henne.
" Godkväll, Miss Hamgrind förmodar jag?" Sa han leendes.
" Vacker bal." Kommenterade han för att ha något mer att säga och för att ge hennes familj tummen upp.
Det var en vacker bal. Och det var viktigt att poängtera, om han kände sin familj rätt så skulle de finna något att klaga på som påvisade att det inte var riktigt bra.
En servitör kom förbi med en bricka och champagne och Edvard tog ett glas till sig för att sedan hålla fram ett till henne.
" Champagne?" Sa han och erbjöd glaset med ett charmigt leende.

Sienna log lite då hon fick en bugning som hälsning, kunde ju inte vara sämre själv utan fick niga lite lätt som svar. Hon nickade för att bekräfta hans fråga, även om hon inte kunde erinra sig att de träffats något större förut så var det väl knappast särskilt svårt att lista ut vem hon var.
"Och du måste vara den unge mr Bulow?", frågade hon med ett leende tillbaks emot honom, det förvånad henne lite att han tyckte balen var vacker. Det var den visserligen, men hon hade inte trott att en Bulow skulle komma med den komplimangen. Men å andra sidan verkade det alltid ha varit herrskapet Bulow som var mest anti Hamgrind, och aldrig deras barn. Och han verkade sannerligen vara desto trevligare än det hon märkt utav hans föräldrar.
"Tack. Till båda", sade hon med ett litet leende tillbaks och tog emot glaset, än mer förvånad över hur pass charmig han verkade. Allt annat än hon vågat tro om en Hamgrind, men hon var verkligen positivt överraskad. Det var ju nästan så man rodnade.
"Jag kan inte säga mig komma ihåg att jag hört så mycket om er mer än din familj, men du kanske vill friska upp minnet åt mig?", frågade hon med ett vänligt leende, det var åtminstone ett sätt att starta en konversation även om det kanske inte var den bästa. Hon drack lite av champagnen.

Han nickade sakta åt hennes ord.
" Vilken fantastiskt bra gissning." Log han lite skämtsamt och tog några klunkar av sin champagne och skrattade mjukt åt hennes fråga.
Hon om något var bra uppfostrad. Vilket var väldigt roligt att se.
Självfallet var alla kvinnor här bra uppfostrade men ingen bar det riktigt lika bra som hon själv. Och det var lite roligt att se sin mors och sin farmors blickar. De var inte nöjda men han kunde inte bry sig mindre. Han talade bara med en mycket vacker kvinna.
"Givetvis Miss Hamgrind. " Sa han och log mot henne.
"Jag är ett litet mysterium." Flinade han för att sedan bli allvarlig igen.
"Jag har rest mycket på sistone, sett olika delar av landet och andra länder. Men det är väl slut på det snart. Far är väldigt nöjd över att påbörja min vad ska man säga utbildning. Och mor vill ha mig hemma ett tag." Sa han och log svagt.
"För att inte prata om farmor. " Sa han i en lägre ton och mer allvarlig men såg på henne med en skämtsam blick.
"Nu låt mig fråga Miss Hamgrind, tycker du om att rida?" Sa han nyfiket och såg på henne.