Vampyrroll (Jay Devereux och Jullan Bullan)

Här kommer tråden samt mallen Jay Devereux

Mallen
Utseende:
Namn:
Ålder:
Familj:
Personlighet:
Övrigt:


Min mall

Namn: Danielle Marshall
Ålder: 24
Familj: Familjen Marshall
Personlighet: Danielle har en ganska kaxig attityd mot folk utanför hennes familjen men inom familjen har hon ett hjärta av guld och är väldigt omtänksam och en person som bryr sig.
Övrigt: Danielle är äldsta syskonet i familjen Marshall och även den som kommer att bli den mäktigaste vampyren i familjen efter att hennes pappa väljer att lämna över den rollen till henne. Hon är inte som många andra vampyrer utan hon dödar bara om hon måste annars låter hon helst bli att döda vilket hon vet att hennes far tycker är ett dåligt beteende och hon vet att han skäms lite över henne men hon bryr sig noll om det. Hon har fortfarande ett hjärta av guld men det är bara gömt väldigt långt inne i henne.

Utseende:

Namn: Venice De Beaumont
Ålder: 26
Familj: Klanen De Beaumont är lång linje av vampyrer som redan fanns under tiden av 1500-talet. Familjen är en av de enda vampyr klanerna som är av rent vampyr arv. Venices mor är en av de viktigare kvinnorna inom klanen. Han har en två äldre syskon, en bror vid namn Paris och syster Magnolia.
Personlighet: Venice är sansad och flirtig av sig. Ganska kaxig, men inte så kaxig så att man kan tro att han är oartig. Han känner ingen press av att bli en av de högsta i klanen. Han gömmer en sida av sig bakom sitt fina charmlösa utseende och flirtiga personlighet.
Övrigt: Venice är en av de 10 som tävlar om att vara den nästa i de höga styrelsen i hans klan. Samt så har han en kraft där han kan känna av känslorna av andra om han ville. Fungerar bäst på människor, men kan fungera på andra vampyrer också, men inte lika effektivt.

Jag antar att jag börjar rollet

------------------------
Danielle satt lutad mot ryggstödet på stolen och lyssnade på hennes far som hade samlat alla i familjen Marshall. Det hade tydligen skett ett litet missöde som hade drabbat familjen. Hennes yngsta bror Alvin var död och hennes far bara antog att det var någon ur klanen De Beaumont som hade dödat honom. Hon hade börjat bli trött på alla anklagelser mot den klanen eftersom att dem faktiskt inte hade några riktiga bevis på att det var den klanen som låg bakom detta mordet. Med en suck reste hon sig upp från stolen som skrapade längst golvet när den drogs bakåt. Allas ögon flyttades mot henne och en tystnad la sig i hela salen. Man skulle kunna höra en knappnål falla mot golvet, så tyst var det.
" Om ni ursäktar mig tänkte jag gå och ta lite frisk luft och slippa behöva lyssna på era tjatiga röster om den här klanen De Beaumont" sa hon lugnt och vände sig om för att lämna salen nu. Hon var redigt trött på allt tjat om klanen samt allt annat som rörde just denna klan.

Hon sköt upp dem tunga ekdörrarna och drog in den svala luften med ett litet leende på läpparna. Hon tänkte ta sig till den platsen där dem hade hittat hennes bror för hon ansåg att det borde finnas något spår av vem som dödade honom dör. Hon visste att hennes far inte skulle bli så glad om hon gav sig av i skogen helt ensam men just nu brydde hon sig ungefär noll om vad han ville eller inte ville. Hon gick längst stigen som fanns i skogen och lät fingrarna röra vid träden.

Förresten jag bara antar att de är i nu tid rn.
------------------

Venice satt med sina två syskon. De två äldre höll på att diskutera det som hade hänt om i kretsen av deras folk. Om hur De Beaumonts har blivit anklagade för ett mord. Alla tre syskonen visste att Marshall klanen och deras klan har haft flera hundra tals år av historia av bedrägeri och hat mot varandra.
"Att tro att de skulle vara så fräck så att de skulle tro att vi har kunnat göra något sådant", fnös Magnolia och slängde sin kopp med blod i elden, "så klart har det hänt förut, men i klimatet som världen ser ut idag är det helt fruktansvärt barbariskt att ens tänka sådant", la hon till sedan medan hon blev nerdragen till att sätta sig ner av Paris.

"Fräckt är vad det är, men inte oförväntat av dem att peka åt oss", sa Paris sedan med koppen vid mun. Tvillingarna kollade då mot Venice med skarpa ögon.

Venice hade lyssnat på de två äldre diskutera och suckade tungt åt deras ord.
"Jag har inte direkt något att säga, vår klan är stor och med många som inte lyssnar på de äldsta, så idén av att det kunde vara vår klan är inte utesluten än", sa han lugnt och ställde tillbaka koppen med i sitt fat medan han stod upp ur fåtöljen.
"Men jag skulle säga att de som gjorde de kunde troligt vara Kuronoyama, de är frotfarande efter Marshalls status än idag inte sant?" nämnde han innan han steg ut ur sällskapsrummet och mot sitt rum.

Efter en stund hade Danielle tagit sig till platsen där hennes yngre bror hade blivit dödad på. Hon hade fått hålla sig gömd i skuggorna ett tag då det var fullt utav folk från familjen Marshall som var där och granskade platsen men när det började närma sig skymning så lämnade alla platsen och hon kunde äntligen gå fram och se sig omkring. Hon sjönk ner på knä på den platsen där de hade hittat hennes brors kropp. Hon kunde se att hennes bror hade blivit överraskad av anfallet då det inte hade utspelat sig något anfall tillbaka från hennes brors sida. Hon reste sig upp och gick omkring i området för att ta reda på om det fanns några bevis på om det var klanen De Beaumont eller om det som hon själv trodde var en annan klan.

Efter många minuters letande utan att hitta något insåg hon att det var dags att återvända hem innan hennes far skulle skicka ut folk och leta efter henne för det var just nu det sista hon ville skulle hända. Hon började sin vandring tillbaka mot den stora herrgården där hon och hennes familj höll till.

Inne i sitt rum satt Venice och läste, med boken i sin hand medan han gick i cirklar inom rummet. Han suckade sedan och la ner boken på sin säng. Han kollade unt om i rummet igen.
Det var ett standard stort rum i herrgården, med inget särskilt. Förutom hans egna personliga bokhylla så fanns det inte fruktansvärt mycket av personlighet.
Tystnaden om i huset var kvävande, även hur otroligt många som bodde inom herrgården, så kunde varenda en vara tyst nog att det skulle vara obehagligt p ett sätt.

Venice gick över till sin garderob för att finna ett annat par kläder istället för de mer formella han hade på sig hemma med sin klan. Det var dumt att de hade på detta viset, men det var regler som deras klan alltid hade haft och alltid behövt ha för att visa resten av vampyr världen deras prestige.

Venice drog på sig en enkle vit t-shirt och svarta jeans innan han hoppade ut ur fönstret med en läder jacka. Folk visste vart han skulle, men ingen våga tala emot hans val av livs stil.

Danielle hade på börjat vandringen hemåt med efter en stund stannade hon upp och såg sig omkring. Hon kände inte för att gå hem och behöva lyssna på sin fars tjat om att hon inte får gå ut utan skydd och allt som han brukade tjata på när det kom till henne. Hon suckade och lutade sig lite mot ett träd som stod vid stigens slut. Härifrån såg hon herrgården klart och tydligt och hon såg hur det lös i flera av fönstrerna och visste att det rummet som var helt svart tillhörde henne. Med en suck vände hon ryggen mot herrgården och började sin vandring in mot staden.

Efter cirka 10 minuter hade hon tagit sig fram till staden och gick in på närmsta bar. Hon behövde något att dricka och för en liten stund bara glömma bort sin brors död samt sin fars tjatande om klanen De Beaumont. Hon slog sig ner vid baren och beställde in en drink faktiskt och sen granskade hon folk som satt runt omkring henne.

Venice vandrade staden och sneglade överallt för att vara säker att ingen för följde honom. Han visste att hans klans huvud var väl sökt efter att få på ett fat.
De var alla fruktade, dock så hatade de flesta dem mer än de var rädda för dem.

Venice gick genom gränder och trånga utrymmen för att då slippa allt. Han slank in i en bar utan att riktigt att tänka på det.
Doften av alkohol slog hårt mot hans näsa och en kall rysning kröp upp för hans ryggmärg.
Hans klan hade aldrig varit förtjust i mänsklig mat, dock var det en viktig punkt att låssas för att passa in i samhället.

Han gick lätt fram till baren, nästan som han gled över golvet. Han satte sig och beställde en enkel whiskey on the rocks. Han kunde känna doften av en annan vampyr bland alla dessa människor, men ignorerade så bra som han kunde innan de kom fram till honom.

Danielle reagerade inte när dörren sköts upp och in kom det någon på baren men snart kände hon doften av en annan vampyr och det fick henne att kolla sig omkring. Hon hoppades på att det inte skulle vara någon från hennes egna familjen för då visste hon att hon låg dåligt till. Hon såg ingen från sin egna familjen så hon kunde slappna av och dricka sin drink ifred utan att behöva oroa sig. Men det oroade henne lite att det var en annan vampyr i samma rum som henne för då betydde det att den vampyren tillhörde en annan klan och säkert en klan som var ute efter henne familj. Hon smuttade lite på drinken och lutade sig bak lite på barstolen med benen korsade över varandra.

Efter en stund hade hon fått i sig drinken och beställde in en till sån drink för hon hade verkligen gillat den. Hon såg sig omkring lite vid baren för att se om hon kunde se vem vampyren var och snart landade hennes blick på en person som hon kände igen allt för väl. Hennes blick hade landat på Venice De Beaumont och det fick hennes blick att mörkna lite.

Venice observerade sin drink och svavla runt is-bollen inom den korta glaset med ett suck. Han tog en glaset mot hans mun och smakade av drinken. Vidrigt.

Han la ner glaset igen och kallade hit bartendern, det var en äldre man som såg för ung ut för att vara gammal, men för gammal för att kallas ung. Med ett charmig hälsning fick han bartenderns ögon att bara titta på honom. Han var svulten för färsk blod och en man som detta kunde absolut inte sitta fel nu på morgonen.

Venice aktiverade sina krafter och kände av hur bartendern var desperat för honom och det var nästan sött.
Venice kollade smått försiktigt om i rummet och ögonen föll på vampyren han kunde enkelt se vem det var. Danielle Marshall. Hans flin från att har flirtat med bartendern försvann och han reste sig upp med sin drink i hand. Hans min bytte från det flirtiga flinet till en som var mycket mörkare medan han gick närmare henne.

"Miss Marshall, trevligt att se er på en dag som denna", sade han och satte sig ner så att det var bara en stol mellan de två.

Venice gav bartendern en glans och såg hur mannens min bara blev mörkare den också innan han vände tillbaka mot hotet vid hans sida.