Criminal PRS Zora och Emma07

Zora


Namn: Adrian
Ålder: 19
Bakgrund: Adrian är sonen till en av stadens högsta uppsatta inom maffian, en av ledarna där. Hans mamma var från början med i bilden, men blev senare dödad när Adrian var 6. Den omgivningen är ganska hård att växa upp i, och han hade inte annat val än att ägna sig åt samma "jobb" som sin far, efter att ha vuxit upp där och varit inblandad i det hela livet så skulle han inte kunna söka något vanligt jobb och få det, och riskerar med att söka jobb också att få polisen efter sig. Även om han skulle vilja ha något normalt liv och leva mer hederligt, men istället försöker han hålla sig till de mer lindriga grejerna här, som att mer bara hjälpa till med småsaker och stå som vakt vid möten eller liknande.

Namn: Carrie
Ålder: 21
jobb: FBI
Övrigt: Carrie kommer från en sjukt rik familj där hon direkt inte gillade vara miss prydlig utan lekte med grabbarna. När Carrie var 10 år hamande hennes bror och hennes kusiner i problem med de kriminella och det slytade inte väl tyvärr. Carrie valde som 17 åring att hon ska utbila sig till FBI agent och det ogillandes i familjen men hon bevisade att hon skulle oc hstår nu inom FBI. Männen underskattar dock henne på jobb men hon ska bevisa för dem att hon är bättre än dem..

Adrian måste erkänna att han hade blivit lite förvånad över att ha blivit bjuden på den här träffen, det var kanske lite vågat att vara relativt ny här och fråga ut nån så. Men inte honom emot, Carrie var ju trots allt snygg. Så nu satt han där, var i god tid så hade hunnit till fiket först och redan slagit sig ner vid ett bord i väntan på henne.

Carrie hade kommit in i allt rätt fiffigt och komit åt mannen de skulle ta på information lite. Hon hade klara orders att få så mycket information hon bara kunde men samtidigt tog det mot i henne. Han verkar inte vara så som de hade målat upp honom som. Hon kom snart in på cafeet och såg Adrain och log mjukt till när hon ko fram
-du e tidig
sa hon och hängde av sin jaca och satt sig ner på stolen framför honom

Adrian såg upp då han hörde henne komma dit, log vänligt emot henne.
"Hade inte så mycket annat för mig innan så", sade han direkt, vilket var sant. Hans dag hade inte direkt bestått av särskilt mycket. Han såg på henne
"Vad vill du ha?", frågade han snällt.

Carrie höjer ett ögonbryn om hans ord
-inte mycket? så du har legat och latat dig i sängne
sa hon envist på skoj och tänte på hans fråga
-överraska mig.
sa hon mjukt och såg på honom lugnt, han var så ung... och var redan inne i detta och det gjorde ont i henne se en ung mans liv förstöras på detta viset

Adrian höjde roat på ögonbrynen åt henne.
"Nej, det kan snarare innebära att jag bara gjort mindre än vad jag brukar göra", kommenterade han retsamt, log lite och beställde snart. Han hade varit här ett par gånger förut och visste åtminstone ett par goda saker. Han gillade att vara ute på lite såna här saker, men gjorde det inte alltför ofta. Om man skulle fråga hans pappa skulle han helst inte visa sig nåt större på såna ställen, det var alltid en liten risk. Ännu en sak som Adrian vantrivdes med i den här livsstilen. Det var inte sällan han undrade hur det måste vara att leva ett mer normalt liv, för det var något han aldrig riktigt gjort. Han var uppväxt i den här världen, det var det enda han visste och hade inget annat val än att leva i den. Han såg på henne.
"Hur kom det sig egentligen att du hamnade i sånt här umgänge?", frågade han nyfiket.

Carrei såg tyst efter honom tyst och log svagt.. Hon gillade vara med honom
-jag har lite så med folk.. Jag ville motbevisa mot. Familjen och råkade visst hamna här
Sa hon lugnt och hade lagt till en lögn direkt. Det gjorde ont i hela henne att ljuga för honom

Adrian lyssnade nyfiket, det var inte alltför ovanligt med något sådant hade han fått erfara. Själv förstod han inte helt varför man frivilligt gav sig in i det här, men han gissade att det kanske var spänningen eller nåt sånt och att man inte visste hur det egentligen var här. Han skulle åtminstone inte ha valt ett sånt här liv.
"Varför just här? Det är inte direkt nån trevlig livsstil", frågade han, det var vad han tyckte. Sen kanske folk tyckte det var konstigt att han då hade den livsstilen, men han visste inte hur han nån gång skulle kunna ta sig därifrån. För en uppvuxen inom det fanns inte mycket annan framtid.

Carrie lyssnae på honom.. Hon visste inte vad hon kunde svara nu
/jag vet intr
Sa hon lugnt och såg på honom snällt. Ett leende vilade på hennes läppar