PRS rollspelargärna & babylon

rollspelargärna

Hej hej!!

Namn: John Foreman.
Ålder: 25.
Utseende: John har brunt, lite halv lockigt hår och bruna ögon. Eftersom att han några gånger i veckan orkar ta sig till gymmet så är han ändå ganska så vältränad. Han är även runt 1,80 cm lång.

Här kommer min:

Namn: Sasha Black
Ålder: 19 år

Utseende: Hon har mörkt långt och lockigt hår som går ner till brösten som nästan alltid är nersläppt förutom när hon tränar eller liknande. På grund av att hon är född i sydamerika har hon lite mörkare hy. Sasha har även mörka ögon och nästan alltid ett leende på läpparna. Det är ofta leendet och ögonen som man fastnar för allra först när man ser henne. Leah är runt 1.65 cm lång och klär sig nästan alltid i tajta jeans och någon enkel topp och har som vana att ha på sig klackar. På hennes revben finns en tatuering av en ros vilket hon bara gjorde för att reta sina föräldrar. Hon har även en navelpiercing. Med hennes utseende tror många att hon är ytlig men Sasha är en person som ser över utseendet och vill lära känna personer.

När John hade gått med på den här middagen så hade han tyckt att det var en väldigt bra idé att ta med sig Sasha hem till sina föräldrar för att träffa de. Nu när de endast var några minuter från huset där hans mamma och pappa bodde så visste han inte riktigt om han faktiskt tyckte att det var en sådan där väldigt bra idé. Hade han i sista sekund kunnat komma på en idé att säga till både sina föräldrar och sin flickvän som skulle leda till att middagen blev inställd så skulle han nog faktiskt göra det. Tyvärr så hade han ingen sådan bra idé för stunden. Ingen som var tillräckligt bra åtminstone.
Självklart så var det så att han tyckte om Sasha och det massor. Han hade ju inte direkt varit i ett förhållande med henne om han inte gjort det. Grejen var det här med ålderskillnaden mellan de båda. Självklart så hade den kunnat ha varit mycket värre än vad den nu faktiskt var. Definitivt. Men den var ändå något som John, av någon anledning, skämdes över. Varför visste han inte riktigt själv. Han tyckte bara det var jobbigt. Eller när han var själv med henne så var det inte som om han gick runt och konstant funderade på deras ålderskillnad. Okej, det fanns väl situationer då det hade hänt och det var väl egentligen inte så konstigt. Ibland märktes den ju av. Hur som helst så var det inget han störde sig på.
Lite annorlunda blev det dock när han tillsammans med Sasha var ute bland folk. Då skämdes han plötsligt av ålderskillnaden. Som tidigare nämnt så kunde han inte riktigt säga varför men det var så det var. En del kunde nog dock bero på att han var rädd över vad andra skulle säga, tänka och tycka. Bry sig om det skulle han väl inte göra. Fast hans när och käras åsikter om saker och ting brydde han sig ju om. Han ville inte att de skulle döma honom helt enkelt. Eller något sådant.
Han hade inte heller berättat om att hon var så pass ung som hon var för sina föräldrar och han var av någon anledning smått nervös över vad deras reaktion till det skulle bli. Därför skulle det kännas bättre om den här middagen eller vad det var bara kunde ställas in så han slapp ta relationen nu och kanske kunde berätta det för de innan. Om han ändå hade haft en bra idé.
”Är du säker på att du verkligen vill det här?”, frågade han och vände sin blick mot Sasha. Fick han henne nervös så skulle hon kanske dra sig ur och då skulle han slippa det här. Egentligen var det en dålig idé, men det var värt ett försök. Antog han.

Sasha hade stått länge framför spegeln, hur skulle man egentligen klä sig när man skulle till sin pojkväns föräldrar? På fester hade hon ju oftast tajta klänningar men man kunde ju inte se sexig ut inför hans föräldrar. Efter många om och men hade hon tagit på sig en enkel blus och ett par kostymbyxor. Sen blev egentligen allt annat också ett problem. Vad skulle man ha för skor? Skulle man sminka sig eller inte? Tänk om de inte gillade henne. Sådana tankar hade egentligen flugit genom hennes huvud under hela dagen men ändå tyckte hon faktiskt att det var dags att träffa hans föräldrar, de hade faktiskt varit ett par ganska länge och ibland hade det känts som att John försökte undvika att låta henne träffa hans föräldrar. Kanske på grund av ålderskillnaden, det verkade störa honom mer än vad det störde henne för det var alltid han som reagerade när någon stirrade eller liknande, kanske för att han var den äldre av dem.

Sasha var ju tvungen att erkänna att hon var ganska nervös, detta var hennes egentligt första förhållande och hon ville såklart att hans föräldrar skulle gilla henne. Nu när de gick i den svala kvällsvärmen så kände hon sig dock inte särskilt nervös, snarare trygg när hon var tillsammans med John. Hon flätade samman deras fingrar och höjde lätt på ögonbrynet när hon hörde vad han sa.
" Varför skulle jag inte vilja? Vi har ju faktiskt varit tillsammans ganska länge nu. Det är väl på tiden att jag träffar dem" sa hon med ett litet leende innan hon stannade till och såg på honom.
" För det är väl inte så att du skäms för mig? Du har varit så konstig hela eftermiddagen" La hon till och la armarna lätt i kors.

Då Sasha stannade upp så gjorde John samma sak. Tydligen så skulle han inte få henne att ändra sig om att träffa hans föräldrar. Men annat hade han vän inte direkt förväntat sig heller. Fast han hade ju hoppats på att hon skulle ändra sig eftersom att han själv fann den här träffen väldigt jobbig och själv inte visste hur han skulle avbryta den. Nu gick det nog inte eftersom att hon tydligen var honom på spåren med att skämmas en aning. Hur som helst så kunde han inte ju inte direkt stå där och säga det till henne. Det var inget som han ville att hon skulle veta, att han skämdes alltså. För när det kom till Sasha så skämdes han över det faktum att han som i den här situationen till exempel skämdes över ålderskillnaden mellan dem. Sedan så skuLle det säkert bli världens grej om hon fick reda på det så det fick helt enkelt inte komma fram. Därför var det enligt honom inte så bra att hon har honom på spåren.
”Va? Nej? Varför skulle jag skämmas för dig?”, frågade han och försökte spela oförstående, hoppades verkligen på att hon inte skulle se igenom hans lögn.

Hon granskade honom lätt, något han sa stämde inte men hon orkade inte bry sig just nu, de fick ta det vid ett annat tillfälle för just nu ville hon inte bli irriterad.
" Jag vet inte, men du har varit konstig hela dagen och det känns som du inte vill att jag ska träffa din familj helt enkelt" sa hon och ryckte lätt på axlarna innan hon började gå igen. Sasha orkade inte ta en diskussion just nu men hon kände sig dock lite sårad eftersom hon fick känslan av att han skämdes för henne, men han skulle ändå bara förneka det om hon frågade. Snart kom de fram till hans föräldrars hus och hon rättade till sina kläder innan hon lätt knackade på dörren.

”Fast jag vill att du ska träffa min familj, jag lovar”, sa John. Det var ju faktiskt så att han ville att hans flickvän skulle träffa hennes familj. Det kunde han lova henne. Trots att det kanske inte verkade som om han ville det nu. Han ville helst bara inte att det skulle hända idag. Det var det. Men nu skulle det hända idag och då fick han helt enkelt bara göra det bästa av situationen. Chansen var ju ändå ganska så stor att hans inte skulle döma det faktum att Sasha var yngre än honom eller kommentera det. Eller han trodde inte att de skulle kommentera det där och då, prata om det med honom skulle de säkert göra om det var något som de tyckte var nödvändigt. Antagligen så var det också endast så att han oroade sig alldeles för mycket över saker som inte ens skulle hända.
När de var framme vid hans föräldrars hus så stannade han upp bredvid Sasha och väntade på att någon skulle dyka upp och öppna dörren. Lång tid dröjde det inte förrän hans mamma hade öppnat dörren, hon kramade om sin som innan hon glatt hälsade på Sasha och även henne en kram. Glad över att träffa henne verkade det åtminstone som hon var och det var ju en bra början.

Sasha himlade lätt med ögonen.
" jag orkar inte diskutera nu" sa hon bara kort innan hon såg hur någon öppnade och fick syn på hans mamma. Hon besvarade mjukt kramen som hon fick av Johns mamma och såg sig runt i hallen, de hade det verkligen hemtrevligt.
" Ni har verkligen ett vackert hus" Sa Sasha mjukt till hans mamma innan hennes ögon fastnade på en bild på ett bord, en bild på en liten pojke.
" är det du när du var liten?" Frågade hon och kunde inte låta bli att le, hon hade aldrig sett några gamla bilder på honom. Sasha drog mjukt av sig skorna och ställde vid skohyllan medan hon väntade på John.

Att det inte blev någon diskussion av det hela nu var något som John inte alls hade något emot. Faktum var det att han inte skulle vilja diskutera det hela alls. Undvika det samtalsämnet skulle han nog tyvärr inte kunna göra för han kunde inte tänka sig att det var något som Sasha skulle glömma bort. Fast trots att han visste att det mer eller mindre var omöjligt så hoppades han lite på att hon kanske skulle glömma det.
När han tagit av sig sina skor så vände han blicken mot fotot som hans flickvän visade, började med att nicka till svar. ”Det är det”, svarade han och log smått. Antagligen så skulle det inte vara den enda bilden av honom som liten som hon skulle hinna se under den här middagen. Utan hon skulle nog kunna hitta några till runt om i hans föräldrars hus. Då hans pappa även han dök upp i hallen så hälsade han på mannen innan han även presenterade Sasha för honom.

Sasha nickade sakta och log svagt mot bilden, hemma hos henne fanns det nästan inga fotografier uppe utan mer bara moderna tavlor. Hennes föräldrar ansåg att fotografier inte var lika snygga som inredning så de fick man ha i fotoalbum om man ville titta på dem ibland.
Hon bet sig löst i läppen när hon såg Johns pappa, hon fick en klump i magen innan hon gav honom ett försiktigt leende.
- Hej, Sasha, det är verkligen trevligt att träffa Johns familj sa hon mjukt och såg på hans pappa.