Fallen ängel (prs)

Detta är ett privat rollspel.
Ni får läsa men skriv inget

Med en suck ställde Rose ner väskan och drog handen genom det röda håret och hennes blick vandrade runt i rummet som skulle vara hennes sovrum. En internatskola, som om det skulle hjälpa. Hon gick mot sängen och sjönk ner och slöt ögonen, kunde höra hur hjärtat slog hårt i bröstkorgen och hennes djupa andetag. Efter några minuter slog hon upp de gröna ögonen och reste sig. Städningen kunde hon fixa sedan. Hon låste dörren och stoppade nyckeln i fickan och började att gå. Solens strålar träffade henne när hon kom ut från huset där rummen var och hon satte handen för ögonen och spanade ut över gräsmattan och försiktigt började gå mot ett träd som stod mellan skolans byggnad och där hon bodde.

Daniel gick ut med en polare med en boll i handen och gick ut på gräsmattan och började spela boll mot varandra och han råkade träffa sin polare i ansiktet med bollen som dock inte var så hård men ändå och han gick till sin vän och frågade om det gick bra innan de lugnt fortsatte spela.

Rose ryckte till när de två killarna kom och spelade, flög upp när den ena fick bollen i ansiktet.
- Hur gick det?
Hon vände sig om och såg en killen med blont hår och hon svalde hårt. På något vis kände hon igen honom. Men varför visste hon inte.

Daniel flyttade lite på sig för att de skulle kunna spela på annat sätt och såg en flicka och stannade plötsligt upp.
Det var hon, flickan som han hade förlorat för flera år sedan.
Han vände sig mot killen igen och fortsatte spela.

Hon stannade upp och såg efter honom men hon började gå igen.
- Ursäkta jag är ny. Kan någon av er visa mig till skolans närköp?
Hon log blygt och lade huvudet på sned.

Daniel stannade upp med bollen i handen och tyckte att hon nämnde Cafeterian som närköp och han sa.
- Menar du Cafeterian så ja det kan jag nog göra.
Men då får du inte dra fötterna efter dig.

Sedan började han gå utan ett ord.

- Nej inte cafeterian då skulle jag sagt det.
Hon började gå efter honom och såg sig om på skolans grönområde.
. Jag fick höra att det var som en matbutik eller något.
Hon började gå lite snabbare för att hinna ikapp mannen.
- Em Jag heter Rose föräten.

Han stannade upp och sa.
- Jaha du menar matbutik, då måste du nog ha hört fel vi äter mat i matsalen vid måltiderna, ingen äter ensam här.
Men vi tillåts visa dagar fara in till byn och köpa det man behöver.
Jag heter Daniel.

Hon hann inte stanna och gick rakt in i honom och ramlade baklänges.
- Åh jaha.
Hon skrattade nervöst och såg upp.
- Trevligt att träffas. är det här en bra skola eller är den dålig?
Hon såg upp på honom och log mjukt innan hon reste sig upp.