PJ PRS Cawith & Emma07

Här är tråden Cawith


Min mall:
Namn: Thomas
Ålder: 17
Kön: Kille
Utseende:

Gudomlig förälder: Zeus
Personlighet och bakgrund: Thomas växte upp med bara sin mor, som alltid varit hans fasta punkt i livet så att säga. Det har alltid varit bara de två, och de har alltid bott i en lite mindre lägenhet vid New York. Hans mor, Evelyn, arbetade i en klädbutik och han hade överlag en ganska bra uppväxt. Men för ett år sedan drabbades hans mamma utav cancer, en ganska aggressiv form utav den dessutom. Hon kämpade, men för några månader sedan så gick det inte längre och hon avled. Thomas värld kraschade lite utav det hela, då det alltid varit bara han och hans mamma. Men han fick inte jättelång tid på sig att sörja, utan det tog inte lång tid innan han blev attackerad, vilket var något han faktiskt sluppit innan. Det enda han fått veta om sin pappa var att han lämnade hans mamma innan någon av dem visste att hon var gravid, och inte mer med det. Men ett tag efter moderns bortgång fann en satyr honom, och han gav sig av med den till halvblodslägret. Han har inte fått jättemycket förklarat för sig än, men det skulle förklara en del då det under hela hans liv egentligen hänt underliga saker då och då, och särskilt under åska. Han har inte fått någon träning i svärdstrid, men är naturligt ganska så skicklig på det.
Han är överlag en ganska schyst kille och försöker alltid göra sitt bästa, och kan ofta ses med ett leende på läpparna. Dock har han blivit allt mer stängd efter det senaste året och han pratar inte gärna om vad som hänt, utan det kan vara ganska svårt att komma honom så pass nära att han öppnar sig mer. Men det beror väl mycket på personen också. Då det bara hänt småsaker än så länge har han inte fått veta så mycket än vad han har för krafter, men faktiskt så använde han dem utav misstag då han blev attackerad av monster strax efter moderns död. Det fick honom att inse att allt inte stod rätt till, vilket väl gjort att han lättare trott på satyrens historia då allt trots allt stämde in. Men han kan använda sig både utav vindar och åska, bland annat. Dessa krafterna gör också att han blir immun mot elektricitet.

Namn: Allison Young
Ålder: 16 år
Utseende:
Allison är liten till storleken (Endast 157 cm lång) Vilket gör att många tar henne för givet i slagsmål vilket de inte borde göra då hon är riktigt skicklig med sitt svärd och sina krafter, hennes lilla storlek är endast en fördel.
Gudomlig Förälder: Posedion
Personlighet/Bakgrund: Allison är en väldigt målmedveten och envis person. När hon väl har bestämt sig för något så finns det i princip inget som kan stoppa henne vilket gör henne väldigt tävlingsinriktad, hon hatar verkligen att förlora. Dock kan hon lätt uppfattas som arrogant, och hon låter inte många komma henne allt för nära inpå utan tar oftast avstånd. Hon beskrivs som impulsiv och har ett hett temperament, och har även väldigt lätt för att säga vad hon tycker och pratar utan filter. Dock har hon ganska lätt för att dra lögner också, när det är nödvändigt.

Allison övergavs av hennes föräldrar när hon var väldigt liten, och har växt upp både på barnhem och på gatan, hon har varit på lägret i tre år och är en av dem som bor där året runt. Hon blev erkänd av Posedion redan första kvällen men har aldrig träffat sin pappa och ärligt talat kunde on inte bry sig mindre om honom.

Direkt när hon kom till lägret upptäckte hon hur skicklig hon var med svärd och det blev genast hennes stridsvapen. Knivar funkade det också, men hennes svärd kändes som en förlängning av hennes arm, som om hon var ett med svärdet.

Börjar du?

Absolut, jag ska försöka Har uppdaterat lite Thomas mall, hann inte skriva så mycket igår


Thomas drog med sig Nathan den sista biten dit han visat, han hoppade med så gott han kunde. Resan hade gått ganska så bra fram tills nu - den hade egentligen varken börjat eller slutat bra. Nathan hade försökt introducerande förklarat en del om honom om allt det där med grekiska gudar, men Thomas kunde fortfarande inte riktigt fatta det samtidigt som det kunde förklara en del. De hade blivit attackerade när de gav sig av ifrån New York, vilket kanske var anledningen till att Thomas följt med honom - han kunde inte förklara varför han blev attackerad och inte heller vad monstren var, och Nathan kunde kanske komma med en förklaring. Han hade ju ärligt talat inte mycket som höll kvar honom i New York numera, så han hade väl inte någon riktig anledning till varför han inte skulle följa med. Själva resan hade varit ganska smärtfri, men nu när de närmat sig hade de återigen blivit attackerade. De hade precis kommit så pass nära att Nathan pekade ut det där lägret han pratat om, då de blev attackerade. Han hade inte fått veta så mycket än, mer än att dem var påväg till något läger och att Nathan påstod att de grekiska gudarna fanns på riktigt, men han förstod inte hur det hängde ihop med honom. I denna attack hade Nathan lyckats bli skadad, han hade fått ett ganska kraftigt blödande sår i benet vilket resulterat i att Nathan nu stödde sig på Thomas och vägledde honom emot lägret. Snart verkade de komma helt fram, och Thomas såg förvånat runt på de stugor och hus som fanns där.

Allison var i arenan och tränade när ljudet av slagsmål hördes utanför lägret. Blixtsnabbt stannade hon upp och hennes duelleringspartner såg förvirrad ut, som om att han inte hade märkt den strid som pågick någon kilometer bort. Vissa brukade kalla det ett sjätte sinne, för om det var en strid i närheten, även om det var flera kilometer bort så visste hon om det. Hon lät sitt svärd färvandlas tillbaka till den silvrerfärgade ringen som hon sedan trädde på sitt ringfinger innan hon rörde sig mot utkanten av lägret. Hon stannade upp precis vid de röda jordgubbsodlingarna då hon såg två gestalter röra sog mot lägret. Den ena var faunen Nathan som själv hade tagit henne till lägret också, medan den andra kände hon inte igen. Antagligen var det någon nykomling.

Hon joggade fram mot dem och frös till när hon såg såret på Nathan ben, det såg djupt ut men inget som inte halvbloden kunde fixa.
”Vad har Keiron sagt om att försöka ta hit halvblod själv Nathan? Du ska ju kontakta oss när du närmar dig, det är inte första gången detta händer ju”, muttrade Allison. Exakt samma sak hade hänt när han skulle leda Allison till lägret, Nathan var känd för att vara både klumpig och slarvig.

Thomas såg upp då han hörde någon komma joggande emot dem, fick erkänna att han blev ganska lättad faktiskt över att någon mer kom och kanske kunde förklara lite mer. Han fortsatte hjälpa Nathan framåt medans tjejen närmade sig dem. Han såg lite granskande på henne, märkte direkt hur Nathan verkade känna igen henne. Han lyssnade tyst på dem och blev bara än mer förvirrad av hennes ord - halvblod? Och vem var den där Keiron? Och vad menade hon med att det inte var första gången? Huvudet bara snurrade med miljontals frågor, men det var väl bäst att vänta med dem tills senare. Nathan suckade lite av hennes fråga, ett ljud som lät underligt likt nåt slags bräkande.
"Det var bråttom... Han hade inte klarat sig länge till, han luktar starkt. Jag tror på nån av de tre stora", svarade Nathan direkt som för att försvara sig, Thomas såg konstigt emellan dem och fattade bara mindre nu. Visst, Nathan hade förklarat att han trodde på att de gamla grekiska gudarna, men han kopplade fortfarande inte hur det hela hängde ihop.
"Kan ni två sluta låtsas som om jag inte här och förklara vad ni pratar för rappakalja?", frågade han direkt, lite småirriterat på att han inte fattade ett dyft av vad dem pratade om medans de verkade handla om honom.

Allison suckade. Det hade inte kommit ett barn till någon av de tre stora sedan Allison kom till lägret, så om det Nathan sa var sant kanske det var dags nu igen.
”Bråttom eller inte, regler är regler, särskilt efter dina misslyckanden”, hävdade Allison och himlade trött med ögonen åt satyren.

”Rappakalja? Det är är verkligheten senast jag kollade. Du är ett halvblod, barn till en grekisk Gud och till en människa. Nathan, den klumpiga grämande personen bredvid dig är en satyr, en typ av get. Kerion får förklara mer, jag har inte tid att prata med Noviser”, förklarade Allison muttrandes, hon orkade inte att den här killen skulle slösa mer tid än vad som skulle kunna vara träning för henne.

”Följ med mig, Nathan jag skickar en från Apollo efter dig sen”, sa hon och började gå mot stugan där Kerion höll till.

Thomas såg på henne medans hon pratade med Nathan, som bara muttrade lite till svar till henne. Thomas såg på henne och lyssnade då hon sedan pratade med henne. Han höjde lite på ögonbrynen direkt åt det hon sade, stirrade lite på henne innan han såg på Nathan och sedan tillbaks på henne igen. Han ville inte alls tro på det, men samtidigt så var det nåt som sade honom att ändå lyssna och ta in vad dem sade - det var ändå nåt i hela historien som stämde överens och kunde förklara allt som egentligen hänt. För egentligen, enda andra anledningen han kunde komma på var att han skulle ha blivit tokig. Monstren och allt det gjorde väl att hans hjärna desperat letade efter någon förklaring till det hela som inte innebar att han blivit tokig. Han såg misstänksamt lite på henne, tänkte snabbt vad han skulle svara.
"Vad?", svarade han bara helt enkelt, huvudet snurrade bara av ännu fler frågor nu. Visserligen kunde det svara på en del frågor, men det gjorde genast att tusentals nya dök upp. Han såg lite tveksamt på Nathan som släppte taget om honom och nickade åt honom att följa med henne, så han började tveksamt gå efter henne.

När de kom fram till stugan stannade Allison upp och väntade på killen. Hon granskade honom när han kom gåendes mot henne, och lät blicken varandra över hans ansikte. Visst var han attraktiv, det kunde hon inte säga emot men det var något arrogant med honom som verkligen inte tilltalade henne. Som att han var medveten om att han var attraktiv vilket gjorde honom till en douche, typ.

”Kerion är här inne, han kommer förklara allt”, sa hon och öppnade dörren in till stugan. Där inne var ett möte fullt igång och röster överljudade varandra, men när de steg in i stugan blev det helt tyst.
”Vi har en nykomling, Nathan trodde på en av de tre stora”, sade Allison nonchalant och nickade som hälsning åt Percy som var en av dem som satt vid bordet.

Thomas gick tyst med henne ditåt och såg runt på allt där under tiden, det var en hel del nytt och han ville veta med en gång vad det egentligen var för ställe. Snart drogs dock hans uppmärksamhet emot tjejen igen, som faktiskt var ganska söt. Men det var nåt med henne, kanske den där något arroganta tonen, som gjorde att han drog sig för att fråga om saker. Egentligen ville han fråga om allt - med vad hon menade med det där med barn till gudar, vad dem menade när dem pratade om de tre stora, tja allt egentligen. Han ville fråga vad hon hette också, men fick känslan av att det var en mycket mer riskfylld fråga än någon utav de andra. Han såg tveksamt in i stugan då hon öppnade dörren in till stugan och sen snabbt på henne.
"Tack förresten", sade han vänligt, han och Nathan fick väl vara glada att någon kom för att kolla när de kom. Han gick tveksamt efter henne in i stugan, såg runt på de som satt där. Han tvekade lite och visste ärligt talat inte vad han skulle säga, då han var totalt förvirrad över allt och inte förstod vad hon ens menade med de tre stora.

Allison svarade inte på hans tack utan nickade bara, och hon lyssnade endast med ett halv öra när Kerion förklarade allt om Halvblodslägret för nykomlingen. Hon kollade sig omkring i stugan och på de personer som satt runt bordet, hon var också inbjuden till mötet men det intresserade henne inte. Det hände aldrig något intressant på mötena så hon lade hellre tiden på andra saker som träning. Men nu verkade något ha hänt, med tanke på de högra rösterna när de anlände. Hon gav sig själv en mental påminnelse om att prata med Percy om det sen.
”... och sedan kan väl du Allison visa vår nykomling runt...” Allison rycktes ur sina tankar när hon hörde sitt namn nämnas och suckade inombords, hon skulle försöka lämna över honom till något att Hermes barn när de anlände dit.