Hogwarts (privat)

Min mall

Namn: Grace Swan
Ålder: 16
Utseende: Rött, långt hår och gröna ögon. Smal kropp och medellång.
Personlighet: Kan uppfattas som dryg och sarkastisk av de som inte känner henne, men lättar oftast upp med de som hon lär känna.
Blodstatus: Halvblod, mamma häxa, pappa mugglare
Patronus: Varg
Övrigt: Jagare i Gryffindors Quidditchlag och äger en katt. Det händer ibland att hon haltar på höger ben.

Namn: Gareth Covington
Ålder: 16
Utseende: Kort brunt hår som alltid är perfekt bakåtkammat, mörkblå ögon, medellång. Ser alltid lite för prydlig ut, kläderna är aldrig rynkig, slipsen är alltid rätt längd och han är aldrig smutsig.
Personlighet: Uppfattas ofta som stel, bortskämd och som om han tror att han är bättre än alla andra. Tar skolarbetet på stort allvar och har bra betyg i nästan alla ämnen.
Blodstatus: Renblod, från en gammal fin släkt
Patronus: Hermelin
Övrigt: Prefekt


Ska vi börja på morgonen samma dag de får uppgiften?

Gareth vaknade minuten innan hans väckarklocka satte igång. Hans inre klocka stämde alltid väldigt bra, och han passade alltid tider perfekt, även när sov. Problemet var att han sällan lyckades ta sovmorgon, när han väl vaknade var han uppe.
Han tände lampan.
"Dags att gå upp!" sa han högt. Inte nog med att han var sin egna väckarklocka, han var också väckarklocka för resten av pojkarnas sovsal. Det hade han börjat med under redan sitt första år. Det fanns fyra andra pojkar i salen. Gareth mindes hur de hade tyckt han verkade lite konstig alldeles i början av sin skolgång. Men när de hade lärt känna honom bättre och insåg att det var trevligare att vakna av att en människa bad dem än det hemska ljudet av en väckarklocka hade de haft mycket lättare att acceptera honom.
"Men det är ju så mörkt", mumlade Kai Hunt, som var Gareths bästa vän.
"Vad pratar du om?" frågade Gareth och tittade på den ljusa lampan.
"Ute..." muttrade Kai och gömde huvudet under täcket. Gareth tittade ut genom fönstret. Det var mörkt, och det snöade lite.
"Det har varit mörkt i flera månader", sa Gareth med ett litet leende och tog upp sin trollstav. Resten av pojkarna började göra sig i ordning.
"Jag ville inte gå upp då heller", hördes Kais röst lågt från under täcket. Gareth svängde med trollstaven och täcket drogs bort från Kais huvud. Kai muttrade nått ohörbart och stängde ögonen hårt.
"Om du vill kan du ju sova lite extra och missa frukosten."
"Men nä..." suckade Kai och började slutligen motvilligt röra på sig.
Gareth blev alltid snabbare med att göra sig i ordning på morgonen, trotts att Kai inte gjorde lika mycket. Gareth tog alltid tid för att göra iordning sitt hår, vilket Kai aldrig hade en tanke på. Kai hade mörktblont lockigt hår som alltid såg stökigt ut, medan Gareths alltid låg perfekt bakåtslickat. De var varandras motsatser på flera sätt. Gareth tog skolarbetet på största allvar medan Kai pluggade så lite som möjligt. Gareth hade motvilligt hjälpt honom fuska på en del uppgifter. Han ville det inte egentligen, för då skulle Kai aldrig lära sig nått! Men Gareth kunde inte förmå sig att låta sin vän misslyckas allt för mycket.
Efter Gareth var klar satte han fast sitt prefektmärke på klädnaden och väntade sedan på sin vän. Tillsist var Kai också klar, han drog på sig en tjock röd mössa över det stökiga håret. Det var en bra idé, det skulle vara kallt i resten av slottet, men något sådant var inte Gareths stil. Det kändes inte tillräckligt propert, speciellt int med resten av uniformen.
De gick ner för trappan till uppehållsrummet. Sonia satt på en fåtölj och vänta på dem. Hon hade sin Gryffindorhalsduk virad runt halsen, som Kai var hon tydligen redo för att slottet skulle vara kallt. Gareth hade packat ner halsduk och handskar i skolväskan, men han tänkte bara använda dem om de gick ut, vilken var en risk. Deras första lektion var skötsel och vård av magiska djur. Under resten av året hölls lektionerna alltid ute, på vintern var de inne ibland, Gareth hade ingen aning om hur det skulle bli just denna dag. Skötsel och vård av magiska djur var helt klart ämnet han tyckte sämst. Han hade föredragit en kurs i stil med "igenkänning och försvar mot magiska djur", men det var väl det försvar mot svartkonst skulle lära ut.
"Gareth!" utropade Sonia när hon såg dem komma.
"Jag är också här", muttrade Kai stött. Sonia ignorerade honom.
"Jag måste få skriva av din läxa i örtlära! Jag glömde helt bort att vi hade den till idag!" Precis som Kai var Sonia inte alltid den bästa eleven, men hon brukade försöka i alla fall.
Gareth suckade och Kai flämtade till.
"Vaddå för läxa!? Jag visste inte att vi hade nån läxa, när fick vi den!?! Jag måste också skriva av dig!" sa Kai upprört.
"Vi fick den förra veckan", påminde Gareth. Han hade en känsla av att han hade förlorat. När båda kom till honom i panik brukade han alltid ge med sig.
"Sååå... Snälla?" bad Sonia. Gareth himlade lite med ögonen.
"Jaja, men detta är sista gången!" sa han strängt medan de började gå mot porträtthålet. Han visste inte hur många gånger han hade sagt det.
"Tack!"
"Du är bäst! Du räddade just mitt liv!" sa Kai lättat.

Grace slog upp ögonen. Hon studerade taket en bra stund innan hon beslöt sig för att titta på klockan. Två minuter innan alarmet skulle ringa. Hon suckade och satte sig upp i sängen. Hon såg sig omkring i sovsalen, de tre andra tjejerna hade också börjat röra på sig. Grace gjorde sig i ordning, satte på sig sina kläder och flätade det långa, röda håret. Hon tittade på sig själv i spegeln, skakade på huvudet och stoppade ner trollstaven i fickan. Hon sträckte på sig och kikade på schemat för dagen, det var skötsel och vård av magiska djur på morgonen. Det var inte Graces favoritämne, men hon var inte dålig på det heller. Hon var duktig i skolan, hon hade inte högst betyg i alla ämnen, men hon var definitivt duktig. Vad hon däremot var fantastiskt bra på var Quidditch. Hon spelade Jagare i Gryffindors Quidditchlag och sades vara en av de som gjorde flest mål varje match. Grace hade alltid tyckt om att flyga, sedan hon hade satt sig på sin första kvast. Hon älskade att känna vinden i håret och se hur människorna på marken blev mindre och mindre. Hon älskade känslan av att hon kunde göra vad hon ville, och ju högre upp i luften man åkte, desto lugnare blev luften, på något vis.

Grace vände sig om när hennes katt Eska hoppade upp i sängen och hon klappade henne på huvudet. Eska gäspade och lade sig ner på kudden. Grace flinade.
”Jag önskar att jag kunde följa ditt exempel” sa hon och vände på klacken. Hon gick ner för trappan och in i Gryffindors Sällskapsrum. Hon kom ner samtidigt som killarna i hennes årskurs kom ut från sin sovsal. Hon lyssnade på deras utbyte med en annan tjej som bodde i en annan sovsal och höjde på ögonbrynen. Det verkade som ingen av dem hade koll på skolarbetet och bad Prefekten Gareth om att få skriva av dem. Grace skakade på huvudet, det lät definitivt inte som de gick i årskurs 6, snarare årskurs 2. Sedan var väl Grace inte så förtjust i Gareth, för han kändes som en riktigt fisförnäm och som någon utan humor. Hon höll handen för munnen när hon gäspade och klev ut genom porträtthålet.

Grace drog upp sin väska högre på axeln och gick bort till rummet de skulle ha skötsel och vård av magiska djur med. De hade lektionen tillsammas med Ravenclaweleverna. Grace gick bakom en av hennes vänner från Ravenclaw och lade händerna över ögonen på honom.
”Gissa vem” sa hon och Eric, som killen hette, skrattade.
”Vart var du igår? Vi trodde du skulle äta med oss?” frågade han och lade armarna i kors, på skoj.
”Äh, jag var tvungen att skriva klart uppsatsen, den skriver ju tyvärr inte sig själv” sa hon och suckade. Eric flinade.
”Tråkigt att du inte kom, men roligt att höra att du pluggar som du ska” sa han och gav henne en höftknuff. Grace flinade och vände uppmärksamheten till Professor Smith, som nu hade kommit in i klassrummet.

Gareth såg Grace gå förbi. Han hade aldrig gillat henne. Han visste inte riktigt varför, men hon kändes som en arrogant och elak person. Han hade diskuterat det med sina vänner några få gånger, men ingen av dem verkade ha ett problem med henne. Gareths sätt att hantera det var att helt enkelt undvika henne så mycket som möjligt. Hans sista tanke var att börja bråka med någon. Efter att han hade blivit prefekt hade han blivit ännu mer bestämd att undvika bråk. Anledningen var inte bara för att det skulle se väldigt dåligt ut om en av Gryffindors prefekter började bråka, även om det också vare en stor grej. Men Gareth jobbade också aktivt för att verka så vänlig och tillgänglig som möjligt. Efter att skälla på folk som bröt mot reglerna var hans största uppdrag som prefekt att hjälpa elever som hade problem. Dessa elever var för det mesta väldigt unga och verkade nervösa över att prata med honom. Gareth hade frågade Kai och Sonia hur han skulle göra för att motverka det och framstå som enklare att prata med. De hade bara skrattat åt honom. Men när de yngre eleverna väl pratade med honom, vare sig det var för att de behövde hjälp med läxorna, hjälp med att förstå sig på hur skolan fungerade eller om de mådde dåligt och hade hemlängtan, brukade de förstå att han inte var så läskig ändå. De fortsatte ofta komma till honom för hjälp efter det. Det var något Gareth var väldigt stolt över. Han kände nästan en broderlig kärlek för många av dem.
Medan Gareth, Kai och Sonia gick mot stora salen såg Gareth inte längre Grace, vilket han uppskattade.
”Jag har hört att vi ska får en sjukt stor uppgift på skötsel och vård av magiska djur idag”, sa Kai medan de gick ner för trapporna.
”Jag hoppas verkligen att det räcker med att läsa böckerna för att klara den”, muttrade Gareth. ”Jag har inte lust att undersöka några djur idag.”
”Jag hoppas vi ska slåss mot drakar”, sa Kai glatt.
”Det hoppas du inte”, lovade Gareth.
”Hellre det än en till jävla uppsats!”
”Vi skulle dö.”
”Jag står kvar vid mitt ord”, sa Kai seriöst.
”Om man slogs mot drakar i skötsel och vård av magiska djur skulle jag fortsatt med kursen på FUTT nivå”, sa Sonia med ett litet skratt. Sonia hade varit smart nog att sluta med kursen efter GET åren. Garteh hade funderat på att göra det, men han ville ha så många FUTT betyg som möjligt.
”Vad är ert problem?” frågade han och skakade nedlåtande på huvudet.
”Vi är Gryffindors, det är så här vi ska vara”, skämtade Sonia. ”Det är du som är problemet.” Gareth hade fler gånger ifrågasatt att sorteringshatten hade placerat honom i Gryffindor. Den hade funderat på Ravenclaw och Slyhterin också. Gareth hade alltid räknat med att någon gång han en livsförändande upplevsele där han plötsligt skulle förstå det och alla bitarna skulle falla på plats, men efter 5 och ett halvt år i Gryffindor hade det aldrig hänt. Inte för att han klagade, han trivdes i Gryffindor, det kanske räckte.
I dörröppningen till stora salen sprang de på Gareths yngre bror William. William var en fjärdeårs elev i Slytherin. Bröderna var väldigt lika varandra och mycket goda vänner. Men i skolan tog de alltid ett visst anstånd från varandra på grund av elevhemmens bråk. Gareth brydde sig egentlige inte om det, men det blev bara enklare så. Han oroade sig för att folk i Gryffindor skulle ifrågasätta hans lojalitet annars.
Gareth och hans vänner satte sig vid några förstisar vid Gryffindor bordet. Sonia åt en macka medan hon började skriva av Gareths örtlära läxa och Kai lassade på så mycket bacon på sin tallrik som möjligt. De åt under tystnad. Gareth sneglade på eleverna de satt bredvid. En av dem var Elise, en mugglarfödd elev, hade haft en hel del problem i början av året. Hon hade blivit retat av klasskompisar, en lärare och haft hemsk hemlängtan. Hon hade helt velat lämna skolan, men med hjälp av Gareth, deras elevhemsföreståndare och några snällare klasskompisar hade hon nu äntligen kommit till rätta. Det värmde Gareths hjärta att se hur glad hon såg ut. Mugglarfödda elever var så imponerande. De kom till en helt ny värld i en så låg ålder, utan vänner och familj, och klarade sig ändå. Efter att ha blivit mer och mer insatt i det hade Gareths hade han börjat inse att han ville bli lärare, men det sa han inte till någon. Hela hans familj hade höga positioner inom ministeriet, och med hans betyg hade han goda chanser att komma långt. Att bli lärare skulle vara att slösa hans potential, men det var ändå det han ville.
När frukosten var uppäten och Gareths läxa kopierad gick han och Kai till skötsel och vård av magiska djur klassrummet. De hade hört från en klasskompis att de skulle vara inne, som tur var. Det var kallt nog inne.
Gareth och Kai satte sig i raden näst längst fram. Gareth gillade att sitta längst fram, det gjorde inte hans vänner. De brukade därför sitta mer mot mitten.
När professor Smith kom in i klassrummet satt Gareth rak i ryggen med sitt anteckningsmaterial framför sig, som den utomordentliga eleven han var. Han såg inte fram emot den kommande lektionen.

Professor Smith harklade sig och tittade ut över klassen.
”Idag ska ni få en uppgift som sträcker sig över en hel månad” sa hon, och många elever runtomkring började stöna och viska med varandra. Långa, praktiska uppgifter var inte vad Grace hade tid med just nu, hon ville jobba på sina flygarskills. Professor Smith väntade tills det tystnade bland eleverna igen innan hon tog ton. Hon pekade på dörren till höger om sig.
”Bakom dörren här finns det ett antal Crupar. Jag kommer lotta ut par, och paren ska tillsammans ta hand om Crupen och se till att den mår bra. För att detta ska fungera kommer en trollformel läggas över era sovsalar, så ni sover två och två med era Crupar”. Grace blev lite besviken, hon hade hoppats att få jobba med Eric, men om de skulle sova också så kunde de ju inte dela in dem kille och tjej, Hogwarts regler var ju väldigt strikta med sådant. Grace lutade sig bakåt i stolen och tittade när Professor Smith tog upp en stor skål med en massa lappar i.
”Här är alla era namn. Jag kommer dra två och två, och när alla har blivit ihopparade kan paren komma och hämta sin Crup” sa hon och rotade med handen i skålen. Hon läste upp namnen, och Grace väntade otåligt på att hon skulle få höra sitt namn. Hon underade vem hon skulle hamna med, hon hoppades på någon trevlig som man i alla fall kunde snacka med.

”Grace Swan” sa Professor Smith och höll upp lappen och tittade på Grace. Hon stoppade ner handen igen och tog upp en ny lapp ”… och Gareth Covington” sa hon och tittade på Gareth. Grace suckade och försökte att inte se besviken ut. Hon harklade sig och räckte upp handen.
”Ska vi sova i samma rum ändå?” frågade hon och Professor Smith nickade.
”Ja, det tror jag ni klarar” sa hon och log. Grace lutade sig tillbaka igen och tittade på sina naglar. Hon lyssnade inte längre på vad Professorn sa, utan satt och tänkte på annat. Hon funderade på hur hon skulle lyckas göra den där bra manövern med Klonken i nästa Quiddithmatch. Hon hörde svagt hur Eric blev ihopparad med en av deras gemensamma kompisar.
”Lyckost” sa hon tyst till honom och han flinade. Hon kastade en blick mot Gareth. Hon kunde inte låta bli att notera hur perfekt allting låg på honom: slips, byxor, skjorta, allt var rakt och snyggt, inte ens ett endaste veck på fel plats. Grace himlade med ögonen.

Hon rycktes ur sina tankar när eleverna började röra på sig. De började hitta sin partner och går bort till rummet för att hämta en Crup. Grace gäspade och satt kvar, Gareth fick komma till henne, helt enkelt.

Gareth tyckte uppgiften lät ofantligt tråkig och onödig. Det skulle ta hand om en magisk hund i en månad, hur tusan skulle det hjälpa honom i livet efter skolan? Han tänkte aldrig skaffa en Crup!
”Dethär låter kul!” viskade Kai entutiastiskt. Gareth hoppades verkligen de skulle paras ihop. För första gången någonsin kunde Kai äntligen bli den att hjälpa honom med en uppgift! Efter år av motsatsen var det verkligen på tiden. Och så ville han såklart vara med sin vän vilken uppgift de än handlade om. Att lotta vem de skulle bo med kändes lite dumt enligt honom. De flesta hade någon annan från sin sovsal närvarande, den mest naturliga lösningen skulle vara att se till att man fick göra uppgiften med någon av dem.
Gareth lyckades verka lugn medan namnen lästes upp. Kai blev till hans besvikelse indelad med en tredje kille från Gryffindor. Gareth höll ändå kvar hoppet att få en vettig elev som tillskilland från honom faktiskt tyckte om djur.
Tillsist ropades hans namn upp… Tillsammans med Garce… Gareth suckade inombords, det skulle bli en lååång månad. Efter att Grace fått svar på sin fråga sneglade han på henne. Hon verkade inte längre lyssna på vad läraren sa utan tänka på nått helt annat. Gareth fick en stark känsla av att hon inte skulle vara till mycket hjälp och det fick hans mage att suga ihop sig. Han ville verkligen inte göra uppgiften, speciellt inte med henne. Han funderade på att fråga läraren om han kunde byta den mot att skriva en lång uppsats om Crupar istället. Det skulle vara mer praktiskt och mer lärorikt. Han insåg snabbt att det skulle verka oartigt och bortskämt att be om det och accepterade tillslut bittert sitt öde.
När grupperna var klara sa professor Smith att paren kunde gå och hämta djuren med sin partner. Gareth tittade på Grace igen, hon satt och gäspade och verkade inte ha någon tanke på att resa sig. Inte ens Kai brukade vara så illa! Gareth ställde sig upp och gick en smula motvilligt mot henne. Han kunde inte se någon annan som hade en så obrydd partner.
”Ska vi gå och hämta en då?” frågade han. Han försökte låta artig, men han lät bara ovanligt stel. Han försökte le eller se lite glad ut, men misslyckades. Hur kunde han haft sådan otur?

Grace tittade upp när hon hörde någon säga något. Hennes gröna ögon mötte Gareths blåa. Hon reste sig upp. Han både såg och tillochmed lät stel. Dessa fyra veckor skulle bli väldigt långa, kände hon på sig. Hon hade svårt för stela människor, Grace var ofta själv sarkastiskt och med mycket humor, vilket stela människor ofta inte tyckte var så kul. Hon tog sin vöska och hängde den över axeln.
”Visst” sa hon kort och gick bort till rummet. Det fanns tre Crupar kvar. Hon satte sig ner på huk och en av dem sprang glatt fram, med svansen viftandes. Hon skrattade till och klappade den.
”Du vill vara med mig va?” frågade hon den och kliade den bakom örat. Hon tog ett av kopplena som hängde på väggen och satte fast Crupens sele. Grace älskade djur, speciellt djur som man faktiskt kunde umgås med. Hon höll i kopplet och tittade på Gareth.
”Så, vad ska vi göra nu då?” frågade hon och kliade sig på ärret. Hon gjorde en mental notering att hon skulle gå till sjukhusflygeln vid tillfälle och kolla upp det, eftersom det irriterade henne.

Hon såg hur Eric kom in i rummet och plockade den sista Crupen.
”Sjön ikväll?” frågade han och log mot henne. Grace nickade.
”Självklart, dock kanske jag får ta med min henne” sa hon och nickade mot Crupen, som såg intresserad ut av Eric. Han flinade, vinkade och gick ut tillsammans med sin partner. Grace önskade att hon hade fått göra uppgiften med honom, det hade varit så mycket roligare då. Hon hade känt Eric sedan dag 1 på Hogwarts, och de hade umgåtts väldigt mycket, trots att de inte gick i samma elevhem. Eric var mugglarfödd, så Grace hade lärt honom allt hon kunde om trollkarlsvärlden när hon träffade honom första gången på Hogwartsexpressen. De hade varit rivaler ett tag när de spelade i respektive Quidditchlag, men Eric hade tröttnat på att spela så han hade slutat. Hon klappade Crupen och tittade på Gareth.

Grace fortsatte uppföra sig otrevligt, men Gareth fick i alla fall hopp om att hon skulle vara till hjälp. Hon verkade gilla djuren mycket mer än han gjorde.
Det första Gareth noterade när han kom in i rummet var att Cruparna redan hade fått sin andra svans borttagen, som lagen krävde. Det gjorde honom lite konstigt besviken. Det enda han kunde komma på som skulle göra uppgiften intressant var om de själva skulle ta bort svansen. Det var en kunskap som var med värd att ha.
Innan Gareth hann tänka på hur djuret skulle väljas hade Grace redan börjat prata med en av dem. Tydligen bestämde hon för båda vilken Crup de skulle ta. Det störde honom. Han brydde sig inte om vilken av de tre de tog, han skulle knappast märka någon skillnad. Men den hövliga saken för Grace att göra var att bara fråga honom om han tyckte det var okej om de tog just den hunden. Att hon bara gjorde som hon ville utan någon tanke på sin gruppkamrat fick henne att verka bortskämt och självisk. Kunde hon inte försöka bete sig hyfsat i alla fall? Det gjorde ju Gareth.
”Jag antar att vi går och lämnar den där vi ska sova. Vi kan ju knappast ha med den på resten av dagens lektioner”, sa Gareth utan att titta på Crupen.
Att Grace sa att hon tänkte ta med Crupen till sjön borde göra Gareth lättad, mindre jobb för honom. Men det gjorde det inte. Det var sjukt kallt ute, speciellt på kvällen. Cruparna levde inte i kalla klimat. Att ta ut den skulle i värsta fall kunna döda den, och hände det skulle Gareth garanterat bli underkänd. Han fick prata med henne sen, han tänkte inte ställa till med bråk framför massa folk.
Gareth tittade mot andra sidan rummet där Kai och hans partner höll på att gosa med sin hund.
”Han är sååå söt!” kved Kai och partnern höll med. De verkade inte ha nån plan på att mörda sitt djur. Varför blev just Gareth ihop parad med någon med de planerna? Kunde han fortfarande bli godkänd om han bevisade att han tyckte det var en dålig idé att frysa ner ett djur? Eller skulle professor Smith tycka att den ändå var hans ansvar att se till att inget sådant skedde?