The ship of Pirates

Glöm inte att bevaka WeasleyHufflepuff och LunaLovegood123

LÄS DEN HÄR INNAN DU LÄSER DET HÄR ROLLET!

En video som Emma Cole gjort

Min mall:
Namn: Ally (Al) Black
Ålder: 15
Godly Parent: Hades
Krafter: Skuggresa, kalla på de döda, kalla på skelettkrigare, göra en levande människa till ett spöke. Skapa saker med hjälp av choklad och att komma tillbaka från de döda.
Bra på: Ljuga, klättra och att springa
Dålig på: Sjunga och att ge upp
Styrkor: Kvicktänkt, envis, Mörker och är skicklig i svärd och spjut
Svagheter: Ljus och höjdrädd
Bakgrund: Allys mamma förändrade sig när Ally var 8 och skaffade sig en ny man som hade en son. Både mannen och son behandlade Ally illa och hennes mamma gjorde inget och blir arg vad Ally än gör. Ally rymde när hon var 9 och hittade halvblodslägret när hon var 11. Dödade sig själv när hen var 13 och under de senaste 2 åren varit i underjorden och jobbat.
Vanlig familj: Mamma, styvpappan och styvbror hennes pappas sida har hon en halvbror Nico di Angelo och en romersk halvsyster som heter Hazel Levesque.
Vapen: Svärd och spjut som är ett svart armband som förvandlas till en det om man tänker på det.
Utseende: Svart och mörkgrönt axellångt hår, ljusgråa ögon, en massa fräknar på näsan, en krok på sin högra hand, en massa örhängen på sitt högra öra, rätt så slank och är 1,79 cm lång.

Efter att inte blivit huggen i handen så har Ally nu en krok på sin högra hand och en silver hand på sin vänstra hand.


Personlighet: Ally har förändrats under dem två åren som hen varit i underjorden. Hen är inte längre den galna och skämtsamma Ally som alla andra känner, hen har blivit mer av den allvarliga och humorlösa typen. Men vissa delar av Ally finns kvar, hen är fortfarande envis och även om hen svikit och skadat sina vänner och familj så skulle hen inte tvivla att skada eller döda den person som gjort dem illa. Även om den onda Ally försvunnit så finns det en liten del kvar i hen som skulle dyka upp när hen mest är arg men har lyckats kontrollera den onda sidan.
Övrigt: Ally har ADHD men är inte dyslektiker och är en chokladgudhenna.

LunaLovegood123s mall:
Namn: Emma Cole
Ålder: 16
Godly Parent: Athena
Krafter: Tankeläsning, talar via tankar och kan fördela minnen, dock finns det vissa bieffekter.
Bra på: Hon är bra på att planera och organisera.
Dålig på: Hon kan inte riktigt stiga åt sidan när det behövs. Hon är ganska dålig på lagarbete men har blivit bättre på det.
Styrkor: Hon har lätt att komma ihåg saker och hon har fotografiskt minne.
Svagheter: Han har svårt för att förlåta och om någon sviker henne så glömmer hon aldrig sveket. Hur mycket hon än försöker.
Bakgrund: Hon kom till lägret när hon var 10 och blev genast bra vän med sin syster. När hon var 14 fick hon sitt första uppdrag tillsammans med hennes vänner Wilma Wave och Ally Black
Hon har inte varit så jättemycket på camp den senaste tiden, uppdraget där Ally gjorde fick henne att inse hur mycket hon saknade sin dödliga familj. Så de två år som gått har hon mest tillbringat med sin familj förutom somrarna då hon varit på lägret. De blev ju såklart förvånade när de såg henne men efter en förklaring så accepterade de det och lät henne stanna där så länge hon ville. Ett tag bodde även Will tillsammans med dem.
Familj: En pappa som är en känd författare, Magnus Cole/Clarke och en halvbror vid namn Simon.
Vapen: Hon har fått ett särskilt armband av sin mamma, det är en uggla, men när hon vrider på den så förvandlas den till en kniv av himmelskt broms. Det kan även bli ett svärd.
Utseende: Emma är blond med storm grå ögon. Hon ganska normal kropp, även om åren på lägret har gjort henne ganska slank.
,
efter en skada har hon blivit stum så hon har en mask som täcker för hennes mun för att dölja ett stort ärr.

Personlighet: Hon kan verka dryg och vara en liten besserwisser ibland. Hon är väldigt intelligent och är oftast på sin vakt mot främlingar. Efter många svik så kan hon ha svårt att lita på folk. Hon är hela tiden rädd för att bli sviken igen. Hon hemsöks ofta av mardrömmar från Alaska och Tartaros.
Övrigt: Hon tycker att det är kul med fånga flaggan men är inte lika aktiv längre.

WeasleyHufflepuffs mall:
Namn: Wilma (Will) Wave
Ålder: 15
Godly Parent: Poseidon
Krafter: Kan kontrollera vattnet, samt kan navigera på vatten.
Bra på: Att vara negativ (skoja) Svärdsfektning, hon är smidig, och kan klättra på i princip allt... att kunna kontrollera vatten i stora mängder
Dålig på: Att vara organiserad, inte så stark fysoisk trots all träning
Styrkor: Envis som fan, bryr sig inte om vad andra tycker om henne, kan hantera smärta
Svagheter: Hon är mörkrädd, har bara ett öga, och har svårt att hantera kniv
Bakgrund: Hon stannade på lägret, bodde hos Emma Cole på sommrarna. Efter Al Blacks död ville hon inte återvända hem, och sedan hade Will fårr reda på att hennes mamma passerat livet. Hon var med på flera små uppdrag, fräffade sin far, Poseidon i olympen. (Elr snarare såg, dem pratade aldrig).
Vanlig familj: Mamma Caroline, död.. rip
Vapen:

Utseende:

(Fast gröna ögon, samt en dilvrig ögonlapp

Personlighet: Hon kan gå total wild, ibland, skämtar ofta, men e ganksa bitter. Att röra sig får henne att må bra. Hon har svårt att erkänna att hon har fel, och så är hon helt galen i sötsaker. hon har förlorat några av dem som btyder mest för henne, så hon bär på en stor sorg.
Övrigt: Ingen ADHD eller dysleksi

Ally, du börjar skiva!

-.- Ni förstör snyggheten i rollet....

Klockan var äntligen 23.00 då jag kunde sluta jobba och bara chilla till klockan 04.00. Egentligen så hade inte Underjorden tid här men jag använde ju tiden man har i New York. Jag började gå till mitt rum för att kolla vad dem andra gjort under tiden jag jobbat. Dem hade lekt fånga flagga och jag var inte alls förvånad över att Nikes lag vann över Athenas.
De är ju ett par vinnarskallar, tänkte jag och himlade med ögonen.
Jag hade gått in på Netflix och såg att säsong 2 i Stranger Things hade kommit och jag slog upp pappas nummer på mobilen.
"Pappa, säsong 2 i Stranger Things har kommit!" sade jag till honom i mobilen.
Ett glädjerop var det ända som kom ut från hans mun innan han la på. Jag ställde mig upp för att dra ut örhängena från mitt högra öra med min vänstra hand. Det var rätt så svårt att bara använda en hand när man skulle ta hand om saker för min krok har ju bara förstört en massa saker. Under de senaste 2 åren så hade jag verkligen förändrats, jag hade färgat svart och grönt, fått en krok och en silverhand och min personlighet har ändrats. Jag hade tagit tänt eld på min svarta mössa som jag älskat och hade nu ett grönt och svart bandage runt huvudet jag bara tog bort när jag skulle duscha.
"Jag saknar mitt gamla liv"

Jag satt vid bordet som var tänkt för Athenas barn. Ingen brydde sig om min mask längre, det var värre i början när alla stirrade och pekade. Jag visste vad de tänkte, och ibland ville jag svara i deras huvud mest bara för att se deras reaktioner. Men jag lät alltid bli.
Will hade samma problem, men hon kunde iallafall prata. Så fort jag svarade så backade alla undan och såg på mig som jag vore något missfoster. Alla förutom de som var med för 2 år sedan, dagen då Ally dog. Nej jag ville inte tänka på det, låta minnerna ta över.
Det var därför jag hade tillbringat mer tid hos pappa och Simon, Will hade också varit där. Hon hade kommit förvånansvärt bra överens med Simon och min pappa.
Just nu satt hon ensam vid Poseidons bord för Percy och Annabeth var ute på något uppdrag.
" Will," hon mötte inte min blick men jag visste att hon hade hört mig.Vi hade börjat prata i tankarna istället mest bara för att det blev lättare för båda oss, iallafall bland folk. Själva pratade hon högt och jag svarade i huvudet.
"Em, vad är det?" jag mötte hennes öga och nickade mot utgången från pavaljongen, hon fattade vinken och reste sig upp samtidigt som mig.
Vi gick tysta ner till sjön där vi satt oss ner i sanden och såg ut över vattnet.
" Jag saknar hen"

"Mhmn" Svarade jag kort, satte mig ned i sanden. "Ibland önskar jag att jag inte klarat mig"
Hon vände sig om mot mig, och orden ekade innom mig. "Lägg av, Will"
Och jag visste att jag inte skulle tänak så, men saknaden efter min gamla vän var oändlig. "Ally fucking tog sitt liv.
" Trodde aldrig det skulle häna.
dem senaste två åren hade scener spelats upp, och tankarna på hur det kunde ha varit tär på mig som in i helvette.
"Varför tar du aldrig av den?" Jag visste vad hon menade.
"Varför tar du aldrig av masken?" Jag ångrade genast min snäsiga ton, orkade inte bråka.
"vi kommer klara oss genom det här" Suckade hon, kramade om min axel innan hon lämnade mig där vid strandbrynet.
JAg plockade upp en sten och kastade ut i det blåa, som jag innerst inne älskar.
"Vad det därför du inte sa något? För att jag är en skam?" Jag kollade ut över sjön, förväntade mig knappast något svar.

Jag fortsätter skriva om Allys fritid

Min mobiltelefon började vibrera från min säng. Jag ställde mig upp och gick mot sängen och tog upp och track på svara knappen innan jag la den mot örat.
"Ally, en massa pirater försöker ta över underjorden. Gå till Halvblodslägret och be om hjälp till Keiron", viskade Hades i telefonen.
"Varför kan du inte göra något?" frågade jag och hoppades att han kunde göra något.
"Svartskägg! SKYNDA DIG UT NU! DU FÅR LOV ATT GÅ UT NU!" ropade han innan telefonen avbröts.
Jag hade lovat mig själv att aldrig sätta min fot där igen och nu skulle jag dit.
"Varför alltid jag", muttrade jag och tog fram min svarta mantel och gömde mitt huvud i huvan.
Jag klappade mina händer ett par gånger innan jag helt plötsligt var i Long Island och det var inte alls natt där.

Jag lämnade Will vid strandkanten, jag visste att hon behövde vara fred. Stämningen på lägret hade förändrats, någon som nyligen kommit skulle inte ha märkt det. Men oss gamla veteraner kände det direkt, borta var den där mysiga stämningen vi haft förut.
Plötsligt hörde jag en röst i huvudet, den var inte bekant men inte heller.
" Möt mig vid kanotsjön tillsammans med Wilma Wave," den var så bekant men jag kunde inte minnas vem den tillhörde.
Jag nästan sprang ner mot kanotsjön, till samma plats jag lämnat Will på.
"Em, vad pågår?" frågade hon med ögat fäst vid horisonten.
Jag såg mig omkring efter en främmande gestalt men det var bara vi här.
" Någon sa i mitt huvud att vi skulle träffa hen här, men här är bara vi," mina ögon skannade platsen för att se om jag kunde upptäcka något främmande.
" Där du fel," sa en röst, den lät förträngd som personen inte ville avslöja sin identitet. Will och jag vände oss sakta om och möttes av en lång gestalt med en mantel och svart huva som täckte henoms ansikte. Det ända som inte var svart var en slinga av grönt som föll ut ur huvan.
" Vem är du?" Will lät nyfiken och jag ville också veta varför jag kände igen personen.

Gestalter var längre än både mig om Em. Jag ville inte veta vem det varm, men samtidigt ville jag. "Svara"
"Jag är bara förbigående.." Rösten var tjock, elegant, full av hemligheter. Jag hade bara hört den rösten en gång tidigare.
"Al-" hen ryggade tillbaks, och en djup irritation drog in över henoms ansikte när jag drog av luva.
Chocken liksom slog mig, trots att jag vetat att det var Ally. Mina ben började långsamt röra på sig mot henoms håll, och jag var osäker på om jag skulle slå hen eller krama. Såå, ehm, jag bestämde att det skulle bli båda.
Hen reagerade inte ens, stod bara där. Som en levande död..
Emma hade bara stott och kollat på henom, visste inte om hon bara var försiktig, eller om hon var arg. Eller, det är svårt att inte hata på Ally fölr det hen gjort mot oss, men längtan hade tagit över.
"Du kan inte dö, eller hur?" Emmas röst avbröt mina tankar, fick mig att undra om det faktiskt var så.
"Så sluta ta ifrån vårat lidande, Black"

"Jag kommer inte vara här länge. Ville bara se hur ni hade det", ljög jag lite och vände mig om.
"Du har varit död i 2 år och kommer nu och säger att du ville se hur vi har det. Fan ta dig, Black!" fräste Will och sparkade mig i smalbenet men jag reagerade inte.
"Och du har inte ens bett om ursäkt!" sade Emma i mitt huvud.
"Ni hade inte brytt er om jag bett om ursäkt", svarade jag. "Ni får ursäkta mig, jag har något viktigt att säga till Keiron."
Jag vände på klacken innan de både hade sagt eller tänkt i huvudet på mig. Nico hade jag inte sett och hoppades att han inte var här, jag ville verkligen inte se honom i ögonen. Jag fick en massa misstänkta blickar när jag skulle gå till Stora huset. Keiron stod på verandan och såg ut som om han visste att jag skulle komma dit.
"Jag undrade när du skulle komma tillbaka hit, Ally Black", var det ända han sa innan jag gjorde en gest åt att jag skulle följa med in.

Jag såg Ally gå iväg, jag trodde fortfarande inte att det var sant. Hen var död, men brukar Ally stanna död? sa den envisa rösten i mitt huvud, käften sa jag tillbaka.
" Hur vågar hen!" Wills blick var rosenrasande, jag hade skrikit om jag hade kunnat. istället fick jag skrika inombords.
" Hen är död i två år och återvänder för att se hur vi mår. Jag tror inte på det" Jag svepte bort håret som envisades med att falla ner fram mina ögon.
" Du kan ju läsa henoms tankar, borde du inte veta vad sanningen är?" frågade Will och jag blängde på henne.
"Förlåt om jag hade fullt upp med att bearbeta att Ally är levande,"snäste jag i huvudet. "Jag har lite huvudvärk, så jag går till stuga 6 och vilar mig" det var en lögn för att slippa undan men samtidigt så hade jag lite ont i huvudet.
Jag möttes av min egen spegelbild som stirrade tillbaka på mig i den stora spegeln som Athena Cabinen hade inne på toan. Masken täckte halva mitt ansikte och jag förestod varför vissa var rädda eller tyckte jag var ett missfoster.
Jag hade inte tagit av den på två år, jag visste inte ens hur munnen såg ut längre.