Rollspelare & Wolfy prs

yeye, jag & wolfy ska rollspela, läs gärna men stör ej C:

Min mall
Namn: Jason McCann
Övrigt: 22. Aggressiv, äckligt rik, kriminell.

Namn: Leah Wilkins
Övrigt: Blyg, har svårt att stå upp för sig själv och att säga nej åt andra.

Börjar du? c:

Damon höll ett hårt grepp om hennes handled medan han banade sig framåt i folkmängden.
”Vänta här, jag ska hämta något att dricka,” snäste han i örat på henne innan han försvann iväg. Leah drog åt sig handen och masserade på det ömma stället. Varför han envisades med att släpa med henne till dessa fester förstod hon inte: han fick henne alltid att känna sig så ovälkommen. Och han var ännu mer elak då han var alkoholpåverkad än vad han var som nykter.

Jason såg sig omkring medan han gick in, han hade fått höra att Damon skulle vara här och efter att ha låtit honom ta sin tid att ge tillbaka hans 100 tusen så var Jason väldigt trött på att inte se någon leverans. Han råkade gå in i nån tjej i det trånga rummet och flinade smått. Jävlar vad han hade satsat om han inte hade annat att göra den kvällen.
"Jag ber hemskt mycket om ursäkt." sade han med ett pojkaktigt flin innan han granskade tjejen en sista gång. Han tog tag i Philips tröja och knuffade honom mot köket då han verkade bli distraherad. "Hit-" började Jason men började flina ännu mer när han hittade Damon. Han släppte Philip och gick till drickan. Han lutade sig mot bordet och tog glaset som Damon hällt klart dricka i. Han drack upp innehållet och flinade smått åt Damons blick när han såg vem det var. "Hej, vännen. Hur är läget?" log Jason snällt.

Då hon fått nog av att ha fått armbågar inkörda i midjan och folk som trampade henne på tårna började hon gå runt. Även om hon inte hade någon större list att spendera mer tid med Damon än hon behövde, så ville hon inte stå och se ut som ett bortkommet lamm heller. Det var ungefär så hon kände sig. Hon hörde inte hemma här. Då hon fick syn på sin pojkvän gick hon fram till honom. Damon blev inte glad utan såg mer stressad ut och blängde ilsket.
”Men dra åt helvete, jag orkar inte med dig nu. Ser du inte att jag är upptagen?” Leah såg på glaset han fingrade på med sin andra hand. Skulle hon ha tillräckligt med mod skulle hon utan tvekan kasta drycken i ansiktet på honom. Nu vände hon bara skamset blicken ner i golvet och bad om ursäkt innan hon hastigt vände sig om för att gå därifrån.
”Vad fan vill du mig?” frågade Damon då hans irriterande flickvän försvunnit iväg, spände blicken i Jason, ”jag ska ordna pengarna åt dig! Jag behöver bara mer tid.”

Jason kollade på tjejen och rynkade lite på pannan, han glömde helt bort blondinen han sett innan.
"Är det din tjej?" frågade Jason och nickade lätt mot Philip som skyndade sig efter tjejen. Jason själv tog tag i Damons nacke och drog med honom ut så att dom skulle höra varandra tydligare då musiken dånade där inne. Han knuffade irriterat ner Damon på marken och satte sig på huk framför honom. "Du kommer inte få mer tid, antingen så har du pengarna just nu eller så vill jag ha din tjej." log Jason och såg sig omkring efter Philip, som tillslut hittade tjejen och tog tag i hennes arm för att få hennes uppmärksamhet.
"Ehm, ursäkta? Är du Damons tjej?" frågade han och såg på henne. Han var yngst av alla och fick egentligen inte göra annat än att följa med och hämta folk. "Kan du bara följa med?" sade han sedan och nickade mot dörren ut, han visste inte alls vad han skulle säga. 'Jo min kompis kommer slå sönder din pojkvän och mig om du inte följer med', det lät inte riktigt lika bra. Han log snett mot henne och började gå ut, han bad till varje gud som fanns att hon skulle följa med.

Damon gav Jason en blick fylld av hat. Han hatade killen och han hatade hela situationen. Att mot sin vilja vara underlägsen? Det var inte han. Men han hade inget annat val. I vanliga fall skulle han ha satt igång ett ordentligt bråk men med Jason behövde han vara mer noggrann. Han var en psykopat.
”Fan heller att du rör henne, hon är min,” morrade han giftigt, det hördes tydligt att han bara såg Leah som en leksak som han ägde och ingenting mer. Och han var inte en person som gärna delade med sig.
Leah stannade upp då hon hörde en röst. Bakom henne stod en kille som inte heller riktigt såg ut att höra hemma där. Hon såg osäker ut men följde efter honom ut genom dörren.
”Vart är vi på väg?” vågade hon sig på att fråga.

Jason brast ut i skratt och tog tag i hans ansikte. Det syntes på hans blick att han tyckte situationen var rolig. Att ha Damon på knä framför honom var roande då Damon var den typen som gick runt som om han ägde världen.
"Är hon din? Jag kommer njuta av att ta henne ifrån dig men jag kommer inte stanna där. Jag tänker ta allt från dig, jag hoppas du passade på att säga hejdå till din familj också." sade han och himlade med ögonen. Där överdrev han, han gjorde mycket men han visste att Damons enda familj var hans mamma och lillasyster och där tänkte Jason inte göra något.
Philip suckade och nickade lätt mot Jason och Damon som stod vid baksidan. "Där, jag vet inte varför men lyssna... Försök inte försvara Damon, okej? Lita på mig, försvara inte honom." sade Philip lågt och harklade sig så att Jason skulle höra att dom var där.

Leah såg på killen som hon följt efter då han rådde henne att inte försvara Damon. Vad hade han gjort? Hon spärrade upp ögonen då hon såg den svarthårige killen på knä framför killen han haft sällskap av inne i köket. Vad var det som pågick här egentligen? Hon backade ett steg, ville ingenting hellre än rusa därifrån, men hon vågade inte. Det här var nog farliga typer hon plötsligt hade att göras med.
”Du pratar mycket men jag tvivlar starkt på dina handlingar,” spottade Damon ur sig och såg ut som om han tänkte flyga på Jason vilken sekund som helst.