Vilka HP scener har fått dig att gråta?

Hej alla!

Vilken scen i HP har gjort er extra berörda, så berörda att ni har gråtit? Om den finns en sån här tråd redan (jag har inte hittat någon i sökningen) utrota denna

För mig är det i första filmen då Harry tittar i Mirror of erised.
Till och med när jag lyssnar på melodin som spelas i bakgrunden börjar jag gråta. Kanske är det för att jag också önskar att jag hade en riktig familj. Jag kan aldrig hålla dem inne.

"It does not do to dwell on dreams and remember that."

I den andra filmen, när Fenixen fällde ett tår på Harrys sår, och i den sista filmen ( i sista scenen tror jag också..) när deras barn skulle åka till Hogwarts. Åh, vad tårarna föll!

I tvåan då Hagrid är tillbaka och Harry säger något i stil med:
"Det är inget Hogwarts utan dig Hagrid." sedan ställer nästan alla sig upp och klappar händer.
De vill alla komma nära Hagrid röra vid honom och Lee blir helt till sig ♥

Den är fin, fast rörs till tårar blir jag sällan xD

När Dobby dör i sista filmen. Det är det första jag kan komma på

När Dobby dör, bland annat.
Men också när Hemione i fjärde filmen blir så hemskt ledsen på Ron när de bråkar. Jag tycker att det är fint i epilogen i sista filmen, när James och Albus åker till Hogwarts.

När Dobby dör i näst sista filmen och i part 2 så gråter jag mig igenom nästan hela filmen

De enda tillfällena jag kan komma på att jag gråtit till - och fortfarande gråter till är slutet av både första och andra filmen. I första när de sitter i stora salen och Dumbledore delar ut extra-poäng till Gryffindor så de vinner. Och i andra filmen när Hagrid kommer tillbaka från Azkaban och det kramas och klappar händer etc.

Sen har jag säkert gråtit flera gånger under åren men just nu kan jag inte komma på fler scener jag gråtit till. Jo Cedric Diggorys död också! När Harry kommer tillbaka med hans kropp och Cedrics pappas reaktion och publiken går från jubel till sorg... ååh då kommer tårarna!

Även Harrys reaktion när Sirius dör har fått mig att gråta.

Jag talar nedan enbart om böckerna:

Jag grät ordentligt när Harry blev dödad i DH, det var vidrigt hemskt. "Och sedan blev allt svart" är nog bland de känslomässigt jobbigaste meningarna jag någonsin läst.
Och hela biten från minnessållet och dit hade man en klump i halsen.

Många andra dödsfall påverkade en också, som Hedwigs och Freds. Och det är hemskt i DH när man efterhand får veta fler och fler döda, som Lupin och Tonks.

Sedan vimlar böckerna av scener som berör en på olika sätt; till både skratt och andra känslor.

Det är ju det som gör dem så fantastiska.

Basically me ._.

¨

Måste vara underbart