Pirater, privat

Privat rollspel med LunaLovegood1

Ett privatskepp attackerar staden Crossdon. Men varför? Staden är viktig för handeln med England, och där med alldeles för bra bevakad för att intas med bara ett skepp. Varför är de villiga att ta risken?

Mall:

Namn: Christian "Hjärtekrossaren" Hart
Ålder: 22
Utseende:
Personlighet: Chris verkar oftast vara på bra humör, och han har ett bekymmerlöst grepp om livet. Han är dock väldigt bestämd och driven, och låter sig sällan hindras då han vill ha något. Han är också väldigt stolt, och tål sällan förolämpningar utan att dra sitt svärd.
Bakgrund: Föddes i en vetydlig håla någonstans i England, där med hans accent. Talar aldrig om sitt liv där, och har ingen nära släkt. Han tog jobb på ett handelsskepp som attackerades av pirater. Han tilläts ansluta sig till dem då han var tolv, och har sedan dess rest runt. Han lärde sig att fäktas, att råna och döda, att supa och att njuta av frihet med piraterna. Då han fyllde nitton eggade han besättningen i myteri och blev kapten för skeppet The Maiden's Revenge. Skeppet är känt som oövervinnligt.
Övrigt: En född ledare, vet hur han får människor att göra som han ber, om det så är med hjälp av våld eller charm. Hans benämning som hjärtekrossaren kommer från hans stiliga utseende och hans förmåga att charma kvinnor.

Mall:

Namn: Emily "Em" Madison
Ålder: 19?
Utseende:
Personlighet: Emily är en tjej som oftast vet vad hon vill, och står för det hon tycker och tänker. Hon är listig och tar oftast snabbt reda på vad hon behöver göra för att ta sig ur knipa. Hon är ganska moderlig över sina småsyskon, läs bakgrunden^^
Bakgrund: när Em var 17 dog hennes mor plötsligt. Hennes far blev deprimerad och började supa ensam på kvällarna, när barnen sov. Så lotten föll på Emily att ta hand om sina småsystrar, Louise och Cassie.
Övrigt: Emily har två stora passioner i livet: att lära sig nya saker och musik. Hon kan spela flera olika instrument såsom gitarr, piano, fiol och klarinett. Hon älskar att sjunga, men det vill hon inte göra i allmänheten, det är för "pinsamt".

Klart

Piratskeppet The Maiden's Revenge flöt tyst in i Crossdons hamn. Under dagarna var det fullt liv där, då skepp och båtar i alla storlekar försökte ta sig till bryggorna eller ut till öppna havet, men då mörkret lagt sig var det alldeles tyst på däcken, de enda ljuden var knakandet från virket och vågorna, som lätt slog mot skeppens hull.
The Maidens, eller Jungfruns, kapten hade gett order om att inte ett ljud skulle släppas då de flöt in i hamnen. Så de hårdbarkade piraterna hängde tyst över relingen med dragna svärd i händerna, otåliga att få kasta sig på den sovande hamnen.
Kaptenen själv stod i fören skeppet. Han var förvånansvärt ung för att ha kommando över ett piratskepp, några år över tjugo. Han var klädd i en vit tunika, lösa byxor och knähöga stövlar, samt en vinröd jacka och så som alla pirater, hade han ringar i fingrarna och smycken runt halsen, handlederna och en ensam diamant i det vänstra örat. I det bred bältet hängde ett svärd, en krökt kniv och två pistoler.
"Båtarna är redo", sade styrmannen lågt och Christian nickade. Det var dags att stiga i land, gömda i mörkret, tysta som skuggor.

I en vanlig säng i ett hus mitt i staden låg två flickor, inte mer än 9 år gamla, och sov. På en stol i ett hörn av rummet kunde man svagt urskilja skuggan från en skepnad som såg ut som flickorna, bara 10 år äldre. Den flickan som satt i hörnet var flickornas äldre syster, som dessutom hade ansvaret över sina systrar. De tre systrarnas mor var död sedan två år, och deras far var en handelsman som söp sig full på kvällarna. Antagligen satt han nu på ett värdshus med sina "kompisar". Flickan i hörnet, som förresten hette Emily, suckade tyst. Hon var trött med kunde inte somna. Istället hade hon gått in till sina systrar och betraktat dem.

Crossdon var en fredlig stad, eller vad man nu skulle kalla den. Flickan, den unga kvinnan visste mycket väl om det. Hon bestämde sig för att ta en promenad. Den enda som skulle komma in där hemma var hennes far, så hon brydde sig inte om att låsa dörren efter sig. Med sig hade hon en filt som hon drog om sig innan hon satte sig på en klippkant som lutade ut mot havet.

Christian satt i den första båten som nådde bryggorna. Vigt hoppade han upp på bryggan och spände fast ett rep i en stolpe medan de andra följde honom på fast mark.
Då alla andra förutom de två som lämnats för att vakta skeppet hade samlats runt Chris drog han sitt svärd och tog en av pistolerna i handen.
"Plundra och mörda, hämta tillbaka skatter och öl, men försena er inte", sade Chris, och piraterna flinade. Då de började springa mot de första husen hojtade de glatt och några stämde upp en brutal sång.
Men Chris följde inte efter dem. Med förste styrmannen Cutbert, Chris närmaste man, och Oden, en jättelik kämpe, vid sin sida började han gå mot handelsdistriktet. Han tänkte åter på kvinnans ansikte, så många gånger hade han studerat bilden att han inte behövt ta den med sig.
Chris och de två andra männen väckte ingen uppståndelse då de gick bland de välskötta husen, men de kunde höra staden vakna till liv längre bort där resten av besättningen ställde till med ofog.

Svagt hörde Emily ljud nedifrån Crossdon, men hon anade inget. Hon antog att det bara var fyllemännen som gått från värdshuset igen, skrattandes och hojtandes. Hon drog filten tätare om sig, den värmde från den kyliga nattluften. Emily tittade ned mot hamnen och såg stora skepp som hon aldrig sett förut. Till en början brydde hon sig inte om den, utan fortsatte titta på fullmånen och de vackra stjärnorna. Himlen var mörkt, mörkt blå och oskyldigt vacker.

Än en gång tittade Emily ned mot hamnen, än en gång såg hon skeppen. Den här gången tyckte hon att de var lite märkliga, så hon reste sig upp för att gå hemåt.

Chris höll upp näven för att få männen att stanna då han hörde steg närma sig. Det var två vakter ute på patrullrunda, men de hade inte en chans mot piraterna. De stacks ner innan de han släppa ett ljud, och Christian steg obrytt över deras kroppar för att fortsätta leta.
Han gick nästan förbi huset med den rödmålade dörren. Hon hade berättat att hennes hem hade en rödmålad dörr. Men Chris kunde inte tänka sig att hon skulle ha lämnat sin gård så oskött. Det var dock värt att titta in.
Chris nickade mot huset och ledde vägen till dörren. Han sparkade in den och steg in i den tysta hallen. Ett ljus brann på väggen, och Chris gick mot trapporna som ledde till övre våningen medan de två andra tog sig till rummen intill.
Chris siktade sin pistol mot trapporna då han hörde två par lätta steg. Två bleka ansikten såg ner på honom, och Chris sänkte sin pistol. Det var två flickobarn.

När Emily såg att dörren, deras rödmålade dörr stod vidöppen skyndade hon sig in och krockade nästan med mannen som stod där. Hon tittade förundrat på honom;
1. Varför hade han gått in hos henn?
2. Han var inte direkt ful..
Snabbt tittade Emily upp i trappan och såg Cassie och Louise. Hon suckade och viskade:
"Gåoch lägg er, pappa kommer snart"
Sedan tittade hon på mannen igen, och när hon hörde slammer i köket förstod hon att den här mannen inte var vem som helst.

Chris hade inte varit förberedd på att någon annan skulle stiga in, men då han hörde stegen vände han blixtsnabbt om med pistolen siktad mot henne. I sin förvåning sänkte han den. Hon kunde ha varit kvinnan han letade efter, om hon inte varit för ung. Men likheten var slående.
Han hörde flickorna snabbt springa upp till sitt rum, men vände sig inte bort från den unga kvinnan som just varit nära att gå in i honom.
"Madison?" frågade han. Hon måste vara släkt till den han letade efter.

"Emily Madison, ja?" svarade Emily med lätt höjda ögonbryn. Hennes systrar satt säkert och fnissade där uppe, trodde att mannen var hennes, Emilys, "vän". Fast hon hade inte den blekaste aning om vem han var, varifrån han kom eller vad han ville.
Emily drog en hårslinga bakom örat och lade armarna i kors. Hon hade inte hela dagen, tja, natten, på sig.