Always and Forever [SV]

Titel: Always and Forever
Författare: Elina Potter
Handling: Viola Camper är föräldralös. Hon skickas först till ett barnhem fast hon är femton i England (Bristol). På barnhemmet får hon jobba för några som äger kommunen. Maten blir bara en slev gröt. Tillslut rymmer Viola och hamnar i London på lite konstiga platser, blir tagen för rån.......

Jag börjar med en prolog:
Viola traskade på gatan med den stränga vakten. Idag skulle hon flyttas till ett barnhem, just idag efter nio år sen dom dog. Viola var noga med att inte tänka "mamma och pappa". Då skulle hennes ögon bara bli tårfyllda, men det vart dom ju varje dag.
- Hörru! Stå inte och smådröm, sa vakten och slog Viola med hans käpp.
Viola blinkade bort tårarna. Hon var van vid stryk. Varje gång blev hon ändå lika ledsen. När vakten hade slutat slå Viola så gick dom vidare. Tillslut kom dom fram till ett gatuhörn (jag tror alla vet vad det är. Det är som den läckande kitteln i Harry Potter). På en sjaskig skylt som hängde ut stod det: A Realy Home for Kids. Viola kollade äcklat på skylten. När dom var inne så ledde en gammal dam henne in till en garderob.
- Byt om till dom här, sa hon och pekade på flera skjortor, byxor och skor. Allt var sönderslitet och smutsigt.
- Jag skulle uppskatta om ni kunde stänga dörren efter er, sa Viola hövligt och den gamla damen gick ut ur garderoben.

När Viola sen kom ut ur garderoben tog en vakt henne hårt i armen och bar henne till ett rum. Mr Crawford?, frågade Viola, och kollade på vaktens namnskylt. - Hur många barn är det här?
- 67 stycken, sa Mr Crawford och flinade elakt.
Viola kollade upphetsat på barnen som var smutsiga överallt och vissa av dom grät.
"A realy home for kids" tänkte Viola ironiskt. Hon satte sig bredvid en pojke som plockade ut fibrerna av ett rep. Han var en av dom som såg äldst ut.
- Hej, jag heter Viola, sa Viola och vände sig mot pojken bredvid.
- Jag heter Jack, sa pojken och log. - Jag är femton, tillade han
- Jag är fjorton, svarade Viola. - Är det här inte hemskt? Frågade hon.
- Jo men jag har varit här i nio år, sa Jack. - Man vänjer sig tillslut.
Viola stirrade på Jack som utan problem tog isär ett rep. Hur kunde man stå ut här? tänkte Viola och försökte plocka isär ett rep.
_______
Det var lite

AWSOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! * bevakar* ofc