Heartbeat [Hungerspelen, SV]

Titel: Heartbeat.
Språk: Svenska. Början av varje kapitel kommer det vara en liten engelsk mening.
Typ av text: Fanfiction.
Färdigskriven: Nej.
Antal färdiga kapitel: 8 st.
Rating: Som Hungerspelen.
Handling: Detta år ska det 74:de Hungerspelet utspela sig. Katniss Everdeen skickas till spelen efter att ha varit frivillig, istället för hennes lillasyster Primrose. En romans börjar blomma. En blodig, komplicerad romans.

~

Kapitel 1 ~ Katniss
I will fight to the last drop of blood.

"Damerna först!", säger Effie Trinket och ler ett inställsamt och lugnande, tror hon, leende ut till publiken. Antagligen vet hon att alla distrikt, möjligtvis utom distrikt 1, 2 och 4, hatar Hungerspelen. Jag söker snabbt upp Prim med blicken. Effie letar runt i skålen i ytterligare 30 sekunder, antagligen för att höja spänningen. Resultatet är helt motsatt; folk börjar hyperventilera. Någon skriker att hon bara ska "ta upp någon lapp då!". Effie Trinket harklar sig nervöst, och tar - äntligen - upp en lapp. Hon harklar sig ännu en gång, men den gången inte nervöst.
"Distrikt 12's kvinnliga kämpe är ... Primrose Everdeen!", säger hon och ler ett självsäkert leende ut över Distrikt 12's folkhav, även om det inte är så stort. Alla som känner eller bara vet vem hon är, det vill säga de flesta i Distrikt 12, drar efter andan, och mumlar ogillande kommentarer. Fredsväktarna går på varsin sida om Prim. Min hjärna går på högvarv.
"JAG ÄR FRIVILLIG! Jag är frivillig att delta i spelen.", säger jag och känner hur alla tittar på mig. Effie är lätt omtumlad och skakar lätt på huvudet som för att rensa tankarna.
"Jaha ... Ehm. Och vem är du?", frågar hon och ser på mig.
"Jag är Katniss Everdeen."

Jag går upp mot den lilla scenen, altaret eller vad man nu vill kalla det för. Det gör ont i mig att höra Prims skrik när Fredsväktarna bokstavligt talat bär iväg henne. Prim sparkar och slår på dem, och jag vet att Distrikt 12's Fredsväktare känner medlidande. De är snälla, roliga och helt okej Fredsväktare. Inte alls som de borde vara. Nej, de här är helt och hållet motsatsen. Fredsväktare ska vara hårda, dela ut bestraffningar, och inte ens prata om Hällen, Distrikt 12's svarta marknad. En riktig Fredsväktare skulle bränna ned Hällen vid första bästa tillfälle. Men Distrikt 12's Fredsväktare är snälla, och vissa av dem handlar på Hällen, och känner sig välkomna där. De ryser vid tanken på att dela ut bestraffningar. Jag ställer mig bredvid Effie Trinkets sida. Effie är fortfarande lätt omtumlad. Hon ser sig nervöst omkring.
"Eh ... Jaha. Då tar vi herrarnas klot.", säger hon och tar snabbt upp en lapp.
"Distrikt 12's manliga kämpe är Peeta Mellark."

~

Jättebra! Vill gärna läsa mer! ^^

Jag hade nyligen den här ff:en i en annan tråd, men hade glömt att skriva HG eller Hungerspelen i rubriken så nu gjorde jag en ny tråd. Men mina kapitel till den här ff:en som jag tidigare gjort kopierar jag bara in ^^

Här kommer kapitel två

~

Kapitel 2 ~ Katniss
The boy with the bread.

Peeta Mellark. Det låter bekant. Jag spärrar nästan skräckslaget upp ögonen när jag ser den unga mannen som kommer upp mot Effie och mig. Pojken med brödet. Jag ser hur Peeta tittar på mig. Han ser plågad ut. Kanske för att ingen av hans äldre bröder vill vara frivilliga. Effie ler ett bländande leende.
"Ja. Distrikt 12's två kämpar är Peeta Mellark och Katniss Everdeen.", säger hon och tittar ut över folkhavet. Som på en signal lyfter alla sin vänstra hand mot läpparna, pressar tre fingrar - ringfingret, långfingret och pekfingret - mot läpparna, och låter händerna vila i luften. Effie blir ännu en gång överrumplad.

Några Fredsväktare föser in mig och Peeta in i Rättens hus med Effie bakom oss. Peeta rör inte en min; en stenhård ansiktsmask gör så att ingen kan tyda hans känslor. Vi blir uppfösta tre trappor till. Peeta blir inföst i en korridor till vänster, och jag till en korridor till höger. Jag blir nästan puttad in till ett rum som är väldigt fint och stort. Därinne väntar Prim. Jag rusar fram och slår armarna om Prim som är nära tårarna. Fredsväktarna stänger dörrarna till rummet. Jag har svårt med att hålla tillbaka tårarna som bränner bakom ögonlocken. Skärp dig Katniss! Du måste visa dig stark inför din lillasyster! säger min hjärna åt mig. Det slutar med att Prim sitter i min famn som hon hade gjort när hon var liten. Gale kommer insmygande. Alla år som tjuvjägare gör så att jag rycker till när jag märker honom när han sjunker in i sidensoffan. Han sätter sig bredvid mig. Från Prim's ögon rinner fortfarande tårarna. Jag tittar upp. Vid dörren står Mor. Jag lägger försiktigt ned Prim i Gale's famn. Jag märker knappt att jag grät nu. Mor står med öppna armar och fångar in mig i en omfamning. Jag är som ett litet barn. Mor kysser mig på håret. Jag samlar mig och lösgör mig från hennes grepp.
"Du får lova att inte försvinna sådär som du gjorde när far gick bort! Okej!?", nästan skriker jag till Mor. Mor nickar långsamt.
"Nu är det bara Prim och du. Och om du försvinner, vem ska livnära er då? Gale? Han har fullt upp med sin egna familj! Nu finns inte jag där! Du får inte försvinna! Förstår du det?", min röst blir hes. Jag känner tårarna och låter Mor hålla om mig. Det är något som inte hänt på länge. Jag har inte tillåtit Mors kroppskontakt efter första gången Mor försvunnit - vilket var efter fars död. Sedan dess har jag inte riktigt kunna lita på henne. Prim har kravlat sig ur Gale's famn, och nu tassar hon fram till mig. Jag lyfter upp Prim. Jag viskar i Prim's öra;
"Jag ska vinna för dig."

Efter att Mor och Prim gått ut ur rummet så är det bara Gale och jag kvar. Jag stegar med tysta steg fram till honom. Jag ser att han är rödsvullen under ögonen.
"Låt dem inte svälta, Gale! Lova mig det!", är det sista jag får fram till honom.
"Jag lovar.", säger Gale, innan Fredsväktarna kommer och nästan släpar ut honom eftersom att han stretar emot.
"Jag lovar!", skriker han.

~

Gooooodie! (Y)

Kapitel 3 ~ Katniss
I wish you were here.

Efter att ha blivit skjutsad ner till tågstationen med bil, något som jag aldrig har gjort förut, så puttas vi in, jag och Peeta, i tåget. Effie väntar i tågkorridoren.
"Hej. Jag heter Effie Trinket.", säger hon vänligt och sträcker fram handen. Jag skakar den, även om det är med avsky. Peeta tar hennes hand och nickar till henne.
"Kom här.", säger hon och snurrar ett halvt varv så att hon står med näsan mot korridoren. Jag tittar ned i marken. Effie börjar gå framåt. Jag lägger märke till hennes skor. Det är klackskor, med minst en sex centimeters hög klack. Effie visar oss matsalen, och sedan våra kupéer. Vi går in i varsin. Min kupé är ungefär lika stor som vårt hus därhemma i Distrikt 12. Jag upptäcker att det finns ett rum till; badrummet. Jag tittar in. Det är total lyx. Ett badkar, en dusch och frottéhanddukar. Jag andas ut. Äntligen ensam. Jag tar av mig min blå klänning. Precis när jag dragit av den känner jag något i fickan; en brosch. Jag tänker tillbaka. Madge, borgmästarens dotter, hade gett mig den dagen innan Slåttern. Jag granskar den mer noga nu. Det är en rund cirkel, och mitt i är det en fågel, med en pil i näbben. Jag granskar den på nära håll. Fågeln är en Härmskrika. Jag drar ut en av lådorna från en byrå. Jag hittar några klädesplagg. Jag tar på mig något som inte ska kännas för obehagligt; en grön långärmad tröja och ett par svarta byxor. Jag borstar igenom mitt långa hår med fingrarna och flätar det sedan till min vanliga fläta som jag sedan lägger på axeln. Effie har meddelat att vi ska befinna oss i matsalen prick halv sju. Jag sätter på mig ett guldfärgat armbandsur. Urtavlan visar att den är 18.27. Jag tänker att det är nog bäst att komma i tid dit. Effie verkar som en som bryr sig och disciplin och att komma i tid. Jag lägger broschen i tröjfickan på framsidan. En sista titt på kupén innan jag stänger dörren. Peeta verkar tänka på samma sak som jag. För lyxigt. Vi går tysta tillsammans mot matsalen. Jag vänder upp blicken; vid bordet sitter två människor. Haymitch Abernathy, som vann det femtionde Hungerspelet. Då var det Kvartsekelkuvning. Den Kvartsekelkuvningen skulle det väljas ut fyra ungdomar - två pojkar och två flickor - från varje distrikt, och han vann. Han är den enda levande vinnaren i Distrikt 12. Det är han som ska ledsaga dem genom spelet. Jag tar ett djupt andetag och frågade rätt ut;
"Varför var inte du med på Slåttern?", Haymitch tittar upp och möter min blick.
"Orkade inte resa mig ur soffan ...", grymtar han till svar. Han är antagligen full. Det brukar han vara. Han gjorde i alla fall så att Distrikt 12 slapp skämmas över honom det här året. Mittemot Haymitch sitter Effie Trinket.
"Varsågoda att sätta er ner.", säger hon vänligt. Jag drar ut en stol och sätter mig ned. Jag ser på alla maträtter, alla delikatesser som dukats fram på bordet. Jag väljer noggrant ut några stora potatisar, lammkotlett, strömming, lite rökt lax och tar lammgryta med torkade plommon. Sedan tar jag en baguettebit, brer extrasaltat smör på, och hyvlar lite ost som pålägg. Jag nästan kastar mig över skinkbitarna när jag ser dem. Jag lägger på några på mina mackor. Sedan tar jag en sked och börjar äta av lammgrytan. Jag fastnar direkt för den. Åh. Den är underbar!
"De flesta från ert distrikt brukar inte ha så fint bordskick. Dem brukar kasta sig över maten och glufsa sig i den.", något i det Effie säger gör mig riktigt förbannad, och som om jag vill ge igen börjar jag sörpla i mig lammgrytan, samtidigt som jag trycker i mig mina mackor. Effie stirrar chockat på mig. Jag fortsätter proppa i mig maten, tills jag inte får i mig något mer. Jag har tryckt i mig lammgryta med torkade plommon, kött, potatis, pasta, mackor, tårtor, kakor, lammgryta med torkade plommon, gelétårtor, pajer och ännu mer lammgryta med torkade plommon. Peeta studerar bröden nära och bryter dem på mitten för att studera fyllning, innehåll och hur den luktar, hur det låter när man drar med handen över brödskorpan, och hur det låter när man bryter av dem på mitten. Jag reser mig upp och tackar för maten, sedan går jag in till min kupé. Jag låser den inifrån. Jag orkar inte ha på mig något nattlinne, så jag kryper ner i bara underkläder i den mjuka sängen. Jag lägger huvudet på kudden och rättar till duntäcket. När jag försöker somna dyker bara bilderna på den gråtande Prim och skrattande Prim upp i mitt huvud. Åh vad jag önskar att hon var här. Att jag aldrig blir skickad till spelen. Att det inte fanns Hungerspelen. Jag faller in i en orolig sömn.

När jag vaknar strålar solen in genom mitt tågfönster. Någon bultar på dörren. Effie kvittrar:
"Om tre timmar är vi framme i huvudstaden! Duscha och gör dig i ordning.", jag gäspar och kollar på armbandsuret som jag inte orkade ta av mig från gårdagen. Den visar 10.58. Jag reser mig upp halvt om halvt i sängen och stödjer mig på armbågarna.
"Katniss? Är du ens vaken?", säger Effie.
"Ja ... Effie, jag är vaken ...", gäspar jag fram. Jag gnuggar mig sömndrucket i ögonen. Jag kommer ihåg de hemska drömmarna om hur Gale blir mördad av en kniv som genomborrar hans hals, hur Prim blir dränkt av hemska vattenvarelser. Jag blundar så hårt för att få bort bilderna ur mitt huvud att när jag öppnar mina gråa ögon så dansar små ljus framför mig. Jag skakar lätt på huvudet för att få bort ljusen. Jag reser mig ur sängen och hör hur Effie står och knackar på Peeta's dörr. Jag går in i badrummet. Jag drar av mig underkläderna jag sovit i och kliver in i duschen. Jag kollar på stället där man brukar sätta på duschen. Nästan som om jag vetat det så finns det en hel del knappar. Jag testar att klicka på en. Varmt vatten strilar ner längs min rygg. Jag klickar på en annan knapp, men byter snabbt till den första. Den andra knappen jag klickat på gör så att det strilar iskallt vatten. Jag känner hur värmen på vattnet byter temperatur snabbt. Återigen strilar varmt vatten ner över mig. Jag testar en annan knapp. Mekaniska händer åker ut från väggarna och börjar massera in schampo. Jag klickar i blindo på den knapp jag antar är varma-vatten-knappen. Mitt pekfinger klickar rätt. Jag klickar på en annan knapp, den som är till höger från schampo-knappen. Balsam börjar masseras in i mitt hår. Jag trevar efter varmvattens-knappen och träffar ännu en gång rätt. Jag klickar på en annan knapp. Den gör så att det sprutas ut någon vaniljluktande kräm. Därefter sprutar varmt vatten ner över mig för att skölja av mig. Jag stänger av duschen och kliver ut. En knapp-panel skjuts ut. Jag klickar på en knapp där det är en hårborste. Mekaniska händer och en borste reder snabbt ut mitt hår. Sedan klickar jag på en knapp där det är en slags vindpust på. Den torkar av hela min kropp, plus att den torkar mitt hår på cirka femton sekunder. Jag flätar mitt genomkammade hår och går ut till mitt sovrum. Jag tar på mig den gröna tröja och de svarta byxorna från gårdagen. När jag känner mig helt klar låser jag upp mitt rum och går ut i korridoren. Peeta kommer några sekunder efter mig. Han ler ett snabbt leende till mig som jag besvarar halvt om halvt. Vi äter frukost, och jag beter mig lite bättre nu. Jag kastar en snabb blick på urtavlan på armbandsuret; 12.04.

~ Klockan 12.56 ~

"Var glada nu!", säger Effie och ler ett stort leende. Peeta börjar vinka energiskt när vi kommer fram till stationen. Jag ser uttråkad och hatisk ut. Som jag väntar mig så är det ett stort filmteam som filmar vår ankomst. Effie svarar snabbt på några frågor, innan vi leds in i Träningscentret. Vi åker hiss upp till Distrikt 12's korridor.

~

Riktigt långt Ville komma bort från tåget så jag försökte få med allt i samma kapitel ^^

Bra!

Kapitel 4 ~ Katniss
"They're here to make me look pretty."
"They're here to help you make an impression."

Effie visar mig mitt rum. Även det är väldigt lyxigt. Stort sovrum, en stor platt-tv monterad uppe på väggen, en stor dubbelsäng, byråer för kläder och ett badrum. Jag kollar in duschen; precis som på tåget så har duschen många knappar. Jag lägger mig på sängen för att vänta. Snart, om en timma och fyrtiofem minuter för att vara exakt, kommer min stylist och ska klä mig i en kolgruvearbetardräkt och sedan är det uppvisning med vagnarna. Som vanligt ska vi ha tråkiga dräkter, och kol under naglarna och i fickorna och i ansiktet ska vi vara sotiga. Jag måste säga att jag ser inte fram emot det. Jag vet inte riktigt hur jag ska fördriva tiden, så jag går och äter lite mat. Lammgryta med torkade plommon, såklart. Min favoriträtt här. Peeta kommer efter en stund och sätter på TV:n som finns i matsalen. Jag vet att han vet att det finns en TV på våra rum. Jag beställer en skål med vaniljglass med körsbär, hallon, jordgubbar, kolasås och mörk chokladsås. Jag sätter mig i soffan Peeta sitter i. Eftersom att jag inte pratat på riktigt med någon på ett litet tag är min röst hes när jag säger;
"Tack för det där när vi var små. Med bröden.", jag kommer på att jag står i skuld till Peeta eftersom att utan hans bröd hade vi kanske inte överlevt.
"Jaha ... Det ... Det var väll inget."
"Jo det var det!", säger jag och jag vet inte varför, men jag kastar mig om halsen på Peeta.
"Tack. Jag står i skuld till dig.", viskar jag i hans öra.

"Era stylister kommer om ... Tre minuter.", säger Effie och kollar på klockan hon har om armen. Haymitch har nyktrat till något. Han grymtar något om att "de har väldigt god vodka här ...". Effie har fel. Stylisterna kommer inom två minuter. En mörkhyad man som presenterar sig som Cinna, och en kvinna som presenterar sig som Portia. Efter båda stylisterna ser jag sex personer med groteska och lysande hårfärger och guldfärgad hy. Effie börjar prata.
"Cinna ska ha dig Katniss. Och Peeta, din stylist är Portia här.", de sex stycken babblande personerna bakom våra stylister slutar prata och tar en titt på oss. De gör stora ögon för mig. De börjar viska. Effie visar Cinna och hans team på tre personer mitt rum, där de tydligen ska göra i ordning mig. Portia och hennes team går in i Peeta's rum. Cinna's team presenterar sig som Octavia, Flavius och Venia. Cinna ber dem vaxa mig, fixa mina naglar, fixa min hy och plocka mina ögonbryn och lite annat. Vi går in i badrummet medan Cinna fixar mina kläder inne i mitt vanliga rum. Octavia klär av mig helt. Jag känner mig naken. Jag är helt naken framför tre främlingar. Venia klickar på en knapp som gör att det flyger ut en slags säng som de ber mig att lägga mig på. Jag lägger mig på sängen. De har med sig en stor väska, med verktyg för min kropp antagligen. De vaxar mina ben och mina armar. Jag biter mig i läppen så att det snart blöder för att inte skrika av smärta. När de anser att de är klara med vaxningen svimmar nästan Flavius när han ser mina händer som är fulla av ärr från när jag jagar. De tar fram en slags laserpistol av något slags och lasrar bort mina ärr. Jag kolla på min hand. Venia har filat dem, och målat dem så att det ser ut som lågor dansar på dem. Venia frågar om jag är nöjd med dem. Jag nickar. Octavia har börjat plocka mina ögonbryn. Medan hon plockar mina ögonbryn börjar Flavius fixa mina fötter med laserpistolen, och Venia måla tånaglarna. När Octavia är klar gör hon en enkel fläta, en sådan som jag brukar ha. Flavius räcker mig en av frottéhanddukarna. Jag lindar den tacksamt runt min nakna kropp. Jag går ut till Cinna. Han tittar upp. Han ber mig att ta av mig frottéhandduken, så att han kan inspektera teamets arbete. Han går runt mig.
"Du, det är okej om du tycker vårt distrikt är hopplöst. Alla nybörjare får oss.", säger jag, eftersom att det är sant, och han är en nybörjare, för jag känner inte igen honom från något spel.
"Jag ville ha ert distrikt.", säger han. Jag hajar till. Ingen brukar vilja ha oss. Han säger åt mig att jag kan vira frottéhandduken runt mig igen. Strax därefter ber han mig att dra på mig de kläder han lagt fram åt mig. Jag gör som han säger. En heltäckande, svart kroppsstrumpa och en mantel. Jag knäpper manteln. Cinna har dragit fram en stol och har fixat fram en spegel. Han ber mig sätta mig på stolen. Jag gör det. Han tar fram ögonskuggor, mascara tror jag att det heter och lite annat puder.
"Jag vill inte ha för mycket smink. Jag ska bara häva fram dina ögon och få dig vacker.", efter sminkningen känner jag mig ... Lycklig. Han har gjort mig vacker, utan ansträngning. Jag ser hur han har hävt fram mina ögon, och med resten av kläderna så ser det väldigt fint ut. Cinna tar fram svarta kängor som jag tar på mig.

Peeta är sminkad likadant som mig. Han har samma kläder som mig. Han ler osäkert till mig.
"Vi hade tänkt att ni ska se ut som glödande kol. Era mantlar kommer brinna.", det är det sista Cinna säger innan vi måste skynda oss ned till vagnen. Cinna säger åt mig att jag ska se ut som om jag inte bryr mig om publiken. Jag befinner mig fortfarande i chocktillstånd efter att Cinna sa det där med att våra mantlar kommer brinna. Peeta med. Innan vi sätter oss i vagnen tänder Cinna våra mantlar. Jag blir nästan desperat.
"Rör dem inte.", säger Portia allvarligt till oss. Nej, som om vi skulle vilja sätta händerna på en brinnande mantel. I vagnen greppar jag Peetas hand. Jag är rädd att jag inte ska kunna stå där ute. Han tar den.
"Om jag drar av din, drar du av min.", säger han.
"Vi har en deal.", säger jag. Alla distrikt har redan kommit ut, förutom vi. Vi skjutsas ut. Publiken blir som galna när de ser oss. Dealen jag och Peeta hade är som bortblåst. Elden kittlas bara lite. Alla kastar rosor mot oss. Jag stirrar rakt fram som om jag inte bryr mig. Något som jag är bra på faktiskt. Jag sneglar på en av de gigantiska skärmarna. Vi ser fantastiska ut. Jag blir tvungen att inte le triumferande när jag ser alla deltagarna från Distrikt 1, 2 och 4 som är förbannade för att inte dem får all uppmärksamhet.

~

Långt kapitel igen Vad tycks?

Bra

Sjukt bra alltihop! ♥♥♥♥

AWESOMENESS
CAN'T BREATHE