Heartbeat. [SV]

Titel: Heartbeat.
Språk: Svenska. Början av varje kapitel kommer det vara en liten engelsk mening.
Typ av text: Fanfiction.
Färdigskriven: Nej.
Antal färdiga kapitel: 4 st.
Ratings: Som Hungerspelen.
Handling: Detta år ska det 74:de Hungerspelet utspela sig. Katniss Everdeen skickas till spelen efter att ha varit frivillig, istället för hennes lillasyster Primrose. En romans börjar. En blodig, komplicerad romans.

~

Min första THG-ff, så förvänta er inte alldeles för mycket. Jag kommer skriva ur två, ibland tre perspektiv ^^

Ska jag börja?

Börja

Låter bra! ♥

Snälla börja!

Börja! Låter jättebra!

Kapitel 1 ~ Katniss
I will fight to the last drop of blood.

"Damerna först!", säger Effie Trinket och ler ett inställsamt och lugnande, tror hon, leende ut till publiken. Antagligen vet hon att alla distrikt, möjligtvis utom distrikt 1, 2 och 4, hatar Hungerspelen. Jag söker snabbt upp Prim med blicken. Effie letar runt i skålen i ytterligare 30 sekunder, antagligen för att höja spänningen. Resultatet är helt motsatt; folk börjar hyperventilera. Någon skriker att hon bara ska "ta upp någon lapp då!". Effie Trinket harklar sig nervöst, och tar - äntligen - upp en lapp. Hon harklar sig ännu en gång, men den gången inte nervöst.
"Distrikt 12's kvinnliga kämpe är ... Primrose Everdeen!", säger hon och ler ett självsäkert leende ut över Distrikt 12's folkhav, även om det inte är så stort. Alla som känner eller bara vet vem hon är, det vill säga de flesta i Distrikt 12, drar efter andan, och mumlar ogillande kommentarer. Fredsväktarna går på varsin sida om Prim. Min hjärna går på högvarv.
"JAG ÄR FRIVILLIG! Jag är frivillig att delta i spelen.", säger jag och känner hur alla tittar på mig. Effie är lätt omtumlad och skakar lätt på huvudet som för att rensa tankarna.
"Jaha ... Ehm. Och vem är du?", frågar hon och ser på mig.
"Jag är Katniss Everdeen."

Jag går upp mot den lilla scenen, altaret eller vad man nu vill kalla det för. Det gör ont i mig att höra Prims skrik när Fredsväktarna bokstavligt talat bär iväg henne. Prim sparkar och slår på dem, och jag vet att Distrikt 12's Fredsväktare känner medlidande. De är snälla, roliga och helt okej Fredsväktare. Inte alls som de borde vara. Nej, de här är helt och hållet motsatsen. Fredsväktare ska vara hårda, dela ut bestraffningar, och inte ens prata om Hällen, Distrikt 12's svarta marknad. En riktig Fredsväktare skulle bränna ned Hällen vid första bästa tillfälle. Men Distrikt 12's Fredsväktare är snälla, och vissa av dem handlar på Hällen, och känner sig välkomna där. De ryser vid tanken på att dela ut bestraffningar. Jag ställer mig bredvid Effie Trinkets sida. Effie är fortfarande lätt omtumlad. Hon ser sig nervöst omkring.
"Eh ... Jaha. Då tar vi herrarnas klot.", säger hon och tar snabbt upp en lapp.
"Distrikt 12's manliga kämpe är Peeta Mellark."

~

Hur är det hittils? Måste gå på träning nu. Ses

Gud så bra!

Super!
Snälla mer!

MEN LILLA FLICKA DU HAR JU INTE BERÄTTAT ATT DU SKRIVER FANFICTION?!
BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄST!

Kapitel 2 ~ Katniss
The boy with the bread.

Peeta Mellark. Det låter bekant. Jag spärrar nästan skräckslaget upp ögonen när jag ser den unga mannen som kommer upp mot Effie och mig. Pojken med brödet. Jag ser hur Peeta tittar på mig. Han ser plågad ut. Kanske för att ingen av hans äldre bröder vill vara frivilliga. Effie ler ett bländande leende.
"Ja. Distrikt 12's två kämpar är Peeta Mellark och Katniss Everdeen.", säger hon och tittar ut över folkhavet. Som på en signal lyfter alla sin vänstra hand mot läpparna, pressar tre fingrar - ringfingret, långfingret och pekfingret - mot läpparna, och låter händerna vila i luften. Effie blir ännu en gång överrumplad.

Några Fredsväktare föser in mig och Peeta in i stadshuset, med Effie bakom oss. Peeta rör inte en min; en stenhård ansiktsmask gör så att ingen kan tyda hans känslor. Vi blir uppfösta tre trappor till. Peeta blir inföst i en korridor till vänster, och jag till en korridor till höger. Jag blir nästan puttad in till ett rum som är väldigt fint och stort. Därinne väntar Prim. Jag rusar fram och slår armarna om Prim som är nära tårarna. Fredsväktarna stänger dörrarna till rummet. Jag har svårt med att hålla tillbaka tårarna som bränner bakom ögonlocken. Skärp dig Katniss! Du måste visa dig stark inför din lillasyster! säger min hjärna åt mig. Det slutar med att Prim sitter i min famn som hon hade gjort när hon var liten. Gale kommer insmygande. Alla år som tjuvjägare gör så att jag rycker till när jag märker honom när han sjunker in i sidensoffan. Han sätter sig bredvid mig. Från Prim's ögon rinner fortfarande tårarna. Jag tittar upp. Vid dörren står Mor. Jag lägger försiktigt ned Prim i Gale's famn. Jag märker knappt att jag grät nu. Mor står med öppna armar och fångar in mig i en omfamning. Jag är som ett litet barn. Mor kysser mig på håret. Jag samlar mig och lösgör mig från hennes grepp.
"Du får lova att inte försvinna sådär som du gjorde när far gick bort! Okej!?", nästan skriker jag till Mor. Mor nickar långsamt.
"Nu är det bara Prim och du. Och om du försvinner, vem ska livnära er då? Gale? Han har fullt upp med sin egna familj! Nu finns inte jag där! Du får inte försvinna! Förstår du det?", min röst blir hes. Jag känner tårarna och låter Mor hålla om mig. Det är något som inte hänt på länge. Jag har inte tillåtit Mors kroppskontakt efter första gången Mor försvunnit - vilket var efter fars död. Sedan dess har jag inte riktigt kunna lita på henne. Prim har kravlat sig ur Gale's famn, och nu tassar hon fram till mig. Jag lyfter upp Prim. Jag viskar i Prim's öra;
"Jag ska vinna för dig."

Efter att Mor och Prim gått ut ur rummet så är det bara Gale och jag kvar. Jag stegar med tysta steg fram till honom. Jag ser att han är rödsvullen under ögonen.
"Låt dem inte svälta, Gale! Lova mig det!", är det sista jag får fram till honom.
"Jag lovar.", säger Gale, innan Fredsväktarna kommer och nästan släpar ut honom eftersom att han stretar emot.
"Jag lovar!", skriker han.

~

Långt kapitel Bra? Dåligt?