De magiska systrarna

Namn: de magiska systrarna
Kapitel hitils: 1 och ett halvt

"Becky?" ropade Hermione Champion oroligt efter sin syster som nyligen hade sprungit in i skogen. Hermione, min syster var den av oss som var mäst orolig. "Sluta nu Hermione, Rebecca kommer snart" mumlade jag till Hermione som spejade in i skogen. "Bella, jag är inte så säker på det" sa Hermione och fortsatte att ropa på Rebecca. "Hon kommer snart tillbaka, i värsta fall så smyger vi in och hämtar henne" sa jag och hoppade upp på en stubbe. "Isabella, Hermione kom ska ni få se något!" ropade Rebecca från skogen. "Sa ju det" flinade jag, men Rebeccas röst lätt andurlunda, som via trans. "Jaja" mumlade Hermione och jag tog hennes hand. Tillsamans smög vi via mörka stigen, som jag, Hermione och Rebecca hade döpt stigen till. När vi kom fram till den östra delen av skogen, den mörkaste så hördes ett obehagligt prassel. "Becky kom fram..." ropade Hermione och lät rädd. Det hördes ingenting. "Rebecca det är inte roligt!" ropade jag. Precis när jag hade sagt det så kom en gestalt i svart kåpa fram. "Becky äntligen, vi har varit så... men det är ju inte Becky!" uttbrast Hermione förvånat. "Vad har du gjort av Becky!" uttbrast jag och till min förfäran hörde jag att min röst var gäll. "Hon har det bra, hoppas jag" sa den svarta gestalen hest och gav ifrån säg ett tort skratt. "Jag har fört henne till ett land som heter Urhgelsa" sa gestalten elakt. Vi hade läst om Urhgelsa i skolan. Det var ett land där Karotern härskade. Karotern var ett monster som fångade in olika magiska väsen, men jag fattade inte varför Karoterna ville ha oss, vi var ju vanliga människor! Hermione verkade ha tänkt likadant. "Men var vill ni oss då" sa hon och spände bliken i Karotern. "Vad vill ni oss" härmade Karotern med exakt samma ton som Hermione. "Ni är ju Häxorna, eller jag menar ni har magiska krafter" sa Karotern. Jag och Hermione tittade förskräkt på varandra innan vi stirrade på Karotern. "Haha, gätte kul" sa jag darrande. Karotern tittade allvarligt på oss. "Det är sant, kom nu!" sa han hest och tog min och Hermione hand. Vid Karoterns berörning hände en mängd saker. Det kändes som jag skulle spy, hans hand var knotrig, Hermione tittade förfärat på Karotern och vi omslöts av ett svart mörker.

Fortsätt

Jättebra!

Okej här kommer det lite...

Jag slog upp ögonen och dem möte ett par behagligt gyllene. Dem såg exakt som Beckys ögon. "Becky där är du jag har..." började jag men såg helt plöstligt att det var en kille som jag pratade med, nästan en man. "Oj, ursäkta jag..." fumlade jag men han lade ett finger framför min mun. "Tyst, jag är Harry Kontores" sa killen och log, och jag märkte att hans tänder var blänkande vita. "Öhö, okej jag är Isabella Andrea Emilia Champion" sa jag och tog Harrys hand som han hade sträkt fram. "Jag vet" sa Harry och fortsatte att titta på mig. "Okej, men jag behöver något att äta" sa jag och såg mig omkring. I huset, eller vad man ska kalla det fanns det en liten spis, två sängar(En låg jag i) och en dörr, som jag antog var till toaletten. "Visst, förlåt mig" mumlade Harry ursäktande och jag tittade ner på mina kläder medans han tog fram något sorts ris. Jag hade inte längre på mig min munkjacka och jeans utan en grå hängig tröja och några slags mokasinbyxor. "Varsegod" sa Harry och gjorde en gäst mot bordet. Jag sate mig försiktigt ner på en stol och tog en tugga av riset. Det smakade jordgubbar och hallon, på samma gång! "Oj vad gott, tack" sa jag förtjust, men kom plöstligt på mig själv. "Var är Hermione och Becky?" frågade jag och spände blicken i Harry. "Dem är i Isadollas slott, hon är ny häskare i Urhglesa" läggde Harry till. "Dem vaknade innan dig, du hade mycket svårare att hämta sig från portalen" Harry rynkade pannan. Jag tittade förvånat på honom. "Hämtat säg?" frågade jag darrande. "När ni åkte hit" sa Harry förklarande. "Okej" sa jag och tittade ner i golvet. Efter en stunds tysnad sa Harry: "Hur många år är du?" och avbröt mig i mina tankar. "Sexton, själv?" frågade jag och tittade upp av den oväntade frågan. "Sjutton, dem andra?" sa Harry. "Rebecca fjorton och Hermione nitton" sa jag och jag snyftade till. Harry kom genast fram till mig. "Var inte ledsen" sa han mjukt och gav mig en lätt kram. Jag ryckte till och Harry märkte det genast. "Oj, det var inte menningen jag bara..." började han men ajg tystade ner honom. "Det gör ingenting" sa jag en anning stelt. Jag gillade att inte att bli kramad. Det blev en stunds pinnsam tystand. "Ska jag få träffa mina systrar än?" frågade jag irriterat. "Såklart" mumlade Harry och kom blick snabbt fram till mig. "Oj" sa jag förskräkt. "Opps, glömde säga det, jag är vampyr" sa han en anning ansträngt. Nu förstog jag varför han inte åt något, men det var en sak som gjorde mig rädd. Men som om Harry kunde läsa mina tankar(som han kanske kan efter som han är vampyr) sa han: "Jag kommer inte gjöra dig illa, min familj och jag är vad man kallar vegitarianer" Jag följde efter Harry till dörren. "Tror du att du kan gå sådär?, sätt på dig kläderna som liger i rummet bredvid" Harry pekade mot en annan dörr. Jag gick in i rummet som dörren lede till, men det var ingen toalet utan ett stort luftig vit rum med ett stort fönster. Jag vislade till och tittade på kläderna som låg på golvet. Det var dem snygaste kläderna som fanns. Tröjan var svart och satt tajt på kroppen och byxorna var svarta jeans.

Jättebra!