Parry Hotter och den bortsprungna sjögurkan (Parodi) [SV]

Jag har tillsammans med Hedwig01 (min syster) skrivit en liten skojig parodi på den första boken om Harry Potter. Jag hoppas ni har samma humor som oss!

Titel: Parry Hotter och den bortsprungna sjögurkan.
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction (Parodi)
Färdigskriven: Nej!
Rating: G.
Handling: Parry Hotter ska börja sitt första år på Woghearts Skola För Övernaturliga Underlägnsa. Parry Hotter är sedan han medverkade i Wild Kids fruktad av alla då han slog alla Lejonen,han är därför mera känd som Han-Som-Inte-Får-Nämnas-Vid-Namn. Det finns dock ett levande lejon kvar, Moldevårtan, och Parry är redo att besegra honom en gång för alla. Men det dyker upp andra problem på vägen...

Redo för första kapitlet? Varning för skrattattacker!

Låter bra. Börja!

börja

~Kapitel 1. KLÄDSKÅPET~

Det är höst, närmare bestämt den 1 september, klockan visar några minuter i 11 på morgonen och Parry Hotter ska för första gången åka till Woghearts skola för övernaturliga undersåtar. Han ser sig oroligt omkring, det står ett tiotal klädskåp uppställda på rad längst en vägg, massor utav Woghearts-elever i alla åldrar tar sig en plats i klädskåpen. Parry tvekar men tar sedan sin ryggsäck och magiska sjögurka Dedwig och går in i ett tomt klädskåp.

”Äre du som e Parry?” Hörs en ljus röst på bred norrländska inne i skåpet, Parry antar att det är klädskåpet som talar.
”Ja, ja det är de.” Säger Parry och lutar sig mot väggen i klädskåpet. Plötsligt kommer en lång grönhårig pojke in i Parrys klädskåp med andan i halsen.
”Få-få-får jag sitta här?” Frågar han andfått.
”Ja, ja det får du.” Säger Parry och ser på pojken som ställer ner sin ryggsäck och potta på golvet, sedan ställer han sig bredvid Parry.
”Det är mitt första år, så jag vet inte riktigt hur allt går till!” Säger pojken och rufsar sitt mörkgröna hår. ”Jag heter Wonald Reasley, trevlig att råkas!” Han stäcker fram en hand, Parry tar den och snyter sig artigt i den.
”Jag heter Parry, Parry Hotter.” Säger Parry när han snutit sig klart. Wonald ser på honom med stora näsborrar.
”Den Parry Hotter? Han som inte får nämnas vid namn?” Frågar Wonald och makar sig bort från Parry. Parry nickar stolt, han visste att många fruktade honom för hans storartade insatts i Wild Kids där han hade slagit ner flera av Lejonen.
”Så du har alltså Björnarnas T-shirt?” Frågar Wonald och sväljer nervöst. Parry drar upp den gråa hood-tröjan och visar den röda T-shirten under. Wonald drar efter andan.
”Du behöver inte bli rädd, om du höll på mitt lag Björnarna, så har du inget att frukta, men höll du på Lejonen bör du frukta för ditt liv, ditt liv, Wonald, ditt liv.” Säger Parry allvarligt. Wonald spricker upp i ett leende.
”Kalla men Won, kamrat!” Säger Won och ler med hela ansiktet. Parry ler tillbaka. Då kliver en liten flicka med oerhört stora öron in i skåpet.
”Har ni sett en påse med ett grodyngel i, en pojke vid namn Eville Congbattong har tappat bort den.” Säger hon mycket tyst, Parry måste ta upp en kniv och spetsa sina öron för att höra vad hon säger.
”Nej, Nej det har vi inte.” Säger Parry sanningsenligt, för varken Parry eller Won hade sett en påse med ett grodyngel.
”Så synd.” Mumlar flickan. ”Vilka är ni då?”
Won som precis stoppat in en stor porslinsanka i munnen säger knappt hörligt.¨
” Wuon Reachley.” Säger han, flickan ger honom en avvärjande blick och vänder sig sedan mor Parry.
”Jag heter Parry Hotter.” Säger han, flickan ryggar tillbaka.
”Han… Han som inte får nämnas vid namn menar du väl?” Frågar hon oroligt, nära på att springa därifrån.
”Ja, ja just han.” Säger Parry stolt och visar med en gest att hon är välkommen in i deras skåp. ”Och vad heter du?”
”Merhione Smanger.” Säger hon och ställer sig mittemot Won. Då rycker deras klädskåp till och dem far iväg med en väldig fart. Merhione och Won ser oroligt på varandra.
”Ska det vara såhär?” Frågar Won och hans ansikter börjar sakta matcha hans gröna hår.
”Ja, ja det ska det.” Säger Parry enkelt och ser ut genom det icke existerande fönstret. Snabbt närmar de sig Woghearts skola för övernaturliga undersåtar, klädskåpet stannar och de kliver ut i den friska luften.
”Nu är vi vid Woghearts.” Konstaterar Won och sätter på sig sin mintgröna ryggsäck och hänger pottan runt armen.
”Ja, ja det är vi.” Säger Parry med ett leende.

Vad tycker ni? Totalt värdelöst eller lite småkul?

Det är roligt att du har gjort om namnen

mer