Lady Isolde i Camelot

Handling: Isolde är en häxa som precis har gått färdigt sin utbilding. Hon ger sig av till Camelot och lever vid hovet och träffar kung Arthur. Det är oroliga tider i Camelot för häxor och trollkarlar och Isolde vet inte vart hennes lojalitet ligger. Hon vet inte vem hon kan lite på eller vem som är hennes vän.


Den här fanfictionen utspelar sig på medeltiden. Hogwarts har inte grundats än och mugglare vet att häxor och trollkarlar existerar.

Låter det bra?

Låter bra! Börja gärna.

Låter jättebra!
Specielt kul är det att det utspelar sig på medeltiden!

Låter jätte bra! begin please!

Kapitel 1
Resan till Camelot

Isolde drog manteln tätare omkring sig för att stänga ute kylan där hon skyndade sig fram genom skogen. Vinden fick träden att knaka och Isolde kunde inte låta bli att rycka till varenda gång det knakade. Hon tyckte att det kändes som om hon var förföljd, men hon intalade sig själv att hon bara var paranoid. Men tog att stadigt grepp om sin trollstav ändå. Hon hade inte råd att ta några risker. Det viktigaste var att hon nu tog sig fram till Camelot innan gryningen. Isolde vände sig hastigt om och stirrade ut i natten. Hon kunde svära på att hon hade hört en gren knäckas. Hon spanade mellan träden men när hon inte fick syn på någon fortsatte hon gå. Hon log lättat när hon fick syn på flera ljus lite längre fram. Hon var också säker på att vissa av de höga skuggorna var torn. Isolde hade äntligen kommit fram till Camelot. Det skulle antagligen ta några timmar innan hon skulle komma fram till stadsportarna men förhoppningsvis skulle hon hinna fram till gryningen. Plötsligt kände hon hur något vasst pressades mot hennes rygg och någons tunga andetag. Isolde gömde sin trollstav i klänningens ärm så att hon skulle kunna dra fram den ifall det skulle behövas. Svärdet, eller kanske en dolk, pressades fortfarande mot hennes rygg. Hennes angripare sa ingenting men Isolde väntade tålmodigt.
”En ung kvinna borde inte resa ensam. Det kan finnas banditer i skogen.” sa en mansröst. Hans röst var dämpad och len. Han lät inte hotfull, men eftersom han inte tog bort svärdet så gissade Isolde att han inte var så positivt inställd mot henne. Hon vände sig sakta om med huvan uppdragen så att hennes ansikte låg i skugga. Mannen som stod framför henne var lång och bar också en mantel som dolde hans ansikte. Det enda Isolde kunde skymta i hans ansikte var ett brett leende. Mannen riktade svärdet mot Isoldes bröst nu när hon hade vänt sig om.
”Hur kan jag vara säker på att inte du är någon bandit, sir?” frågade Isolde och lade huvudet på sned. Mannen sänkte sitt svärd och placerade det i svärdskidan istället.
”Det kan du inte.” sa han och log retsamt mot Isolde.
”Om du inte misstycker, skulle jag gärna vilja gå nu, sir.” sa Isolde stelt och började backa.
”Jag ska inte hindra dig.” sa han. Hon neg, vände sig om och skulle precis gå när han grep tag i hennes handled. ”Men jag har ett villkor.” viskade han och släppte hennes handled.
”Jag har verkligen inte tid med det här.” sa hon argt och grep tag i sin trollstav.
”Det går snabbt. Jag vill bara se ditt ansikte.” sa han och lutade sig mot en stor ek. Isolde suckade men drog bak huvan. ”Jag gissar att du inte bara är någon vanlig bondflicka som är på väg för att söka lyckan i Camelot.” mumlade han och tog några steg närmare henne.
”Jag tänker gå nu, sir. Försök inte hindra mig.” sa hon bestämt och backade bak. När hon var säker på att han inte skulle hinna gripa tag i henne igen började hon springa.
”Vill du inte se mitt ansikte.” ropade han retsamt. Isolde brydde sig inte om att svara utan fortsatte springa. ”Du är väldigt vacker.” hörde hon hur han ropade och hon rodnade lite men slutade inte springa. När hon var säker på att han inte hade följt efter henne stannade hon och satte sig ned på att stubbe. Isoldes andhämtning var ansträngd efter språngmarshen och hon lade märke till att hon hade fått flera rivsår på fotlederna från taggbuskar. Isolde tog fram sin trollstav och helade de små såren. Helning hade aldrig varit hennes starka sida men det var inga problem med att hela några små rivsår. Isolde lade undan sin trollstav och fortsatte gå. Hon kom fram till en väg som var full med folk som var på väg mot Camelot. Till hennes lättnad så var det inga som var på väg bort från Camelot så stadsporten hade förhoppningsvis inte öppnats än. Isolde gick med målmedvetna steg mellan djuren och människorna. Det var inte bara hon som hade bråttom utan de flesta gick ganska snabbt och höll samma takt som Isolde. Plötsligt fick hon en knuff och ramlade rakt ned mot leran. Isolde han bara tänka att det var typisk att hennes klänning skulle bli förstörd när någon fångade henne.

Bra skrivet! Jag gillar den, du har ett bra ordförråd och en bra formulering. Ett tips bara, det är enklare för läsaren om du delar upp texten i stycken Annars, skitbra och jag ser fram emot att läsa mer! Känn dig bevakad

Jätte bra! var lite osäker först men nu är jag helt övertygad! Den här kommer bli helt awesome!

*älskar älskar*
^^

jättebra *bevakar* ^_^

*bevakar*