Hogwarts?!

Titel: Hogwarts?!
Språk: Svenska
Typ av text: Fanfiction
Färdigskriven: Ja
Uppdateras: Aldrig
Rating: PG
Antal Kapitel: 20
Handling: Ellie Mallory är dotter till Laura Mallory. En dag får hon ett brev från Hogwarts. Detta utspelar sig under Harrys femte år.


Det här låter väldigt tråkigt jag vet men jag är usel på att skriva handlingar. Den är bättre, jag lovar.

Kap.1


Brevet slank ur mina händer och landade med en lätt duns på mattan. Hogwarts, Hogwarts, Hogwarts mässade det i mitt huvud. Jag satte mig ner på sängen och slöt ögonen. Såg bilderna fladdra förbi. Det här var min lyckligaste dag, men också min mest sorgsna.
Jag hade under otaliga timmar krypit upp i min stora säng, öppnat en Harry Potter bok och försvunnit in i den. Suttit där och känt varenda känsla, hat, kärlek, mod, beslutsamhet, sorg, rädsla, lycka. Jag hade drömt om att få börja på Hogwarts i hela mitt liv men nu visste jag att jag aldrig skulle få komma dit. Skälet var min mamma. Hon hade otaliga gånger uttryckt sin illvilja för böckerna i pressen, sagt att man förrådde bibeln, var en skam för världen. Hon hade sagt att det var skadligt att läsa böckerna. Att det skulle fläcka ner mitt inre. Hon hade förbjudit mig och mina syskon att läsa Harry Potter, och bränt varenda bok hon tyckt var fel. Jag hade struntat i det, och det var kanske just det som gjorde att jag levde just nu.
Jag var inte omtyckt i skolan, och så hade det varit i hela mitt liv. Folk tyckte jag var annorlunda, konstig. En boknörd, en sådan där tönt som tycker om att lära sig saker. Hånfulla rop och hot hade blivit min vardag, och hade jag inte haft de där böckerna att fly in i hade jag inte klarat mig.
Jag hade aldrig egentligen aldrig trott att den andra, magiska världen fanns, att det bara var något som Rowling hittat på men nu hade jag ett bevis. Ett bevis och ett löfte om ett lyckligare liv.
Jag skulle aldrig få åka till Hogwarts för min mamma. Hur mycket jag än bad och grät. Hon skulle aldrig låta mig göra vad jag vill, vad som kallade på mig. Hon skulle tro att det bara fanns galningar där, som var sjuka i huvudet och trodde det fanns magi. Men jag visste bättre, eftersom många otroliga saker hänt mig. En gång hade mina klasskamrater stängt in mig i ett skåp och slagit mig i ansiktet tills flera praktfulla blåtiror visades där. Jag hade gråtande gått hem och tänkt med förtvivlan hur mycket alla skulle flina åt mig imorgon. Men dagen därpå var min hy felfri.
Jag öppnade ögonen och tittade på brevet igen. Det kändes som om en stor lyckobubbla sprängdes i mig och jag lade mig ner på sängen och skrattade. Hogwarts var en senare fråga, jag var i alla fall en häxa.

Bra! Mer!

Superbra
*bevakar*

okej! här kommer det:

Kap. 2
Jag gick darrande nerför trappan. Det var nu det gällde. Det var bara en vecka kvar tills jag skulle resa till Hogwarts och jag hade fortfarande inte berättat att jag var en häxa. Min mamma satt koncentrerat och skrev på någonting i köket. När jag kom in tittade hon upp.
”jo, mamma…” började jag innan jag blev avbruten av min lillasyster som frågade när maten var klar.
”snart” mumlade hon och Iris skuttade iväg. ”åhh, snälla du, jag behöver skriva klart den här mallen till presskonferensen imorgon. Kan du inte laga maten?” frågade hon mig. ”jo, javisst.” sa jag och öppnade kylskåpsdörren. ”just det, var det något du ville lilla vän?” frågade hon medan hon strök en mening på sitt block. ”jo… jag har blivit antagen till en skola.” sa jag. ”skola? Vilken skola? Jag visste inte att du hade sökt Ellie.” jag stängde kylskåpsdörren och vände mig om. ”jag har blivit antagen på Hogwarts.” sade jag snabbt. Hennes ansikte blev vitt, innan det blev grönt och sedan rött.
”vad är det här för dumheter!” röt hon. ”Hogwarts! Det var det löjligaste jag hört i hela mitt liv! Du vet ju vad jag tycker om de där sagorna. Vilket dåligt skämt, Ellie!” hon blängde på mig och satte sig ner. Plötsligt blev jag arg, argare än jag någonsin varit förut. Jag hade i hela mitt liv blivit nedtrampad av folk. De hade inte låtit mig vara mig själv. Det här var jag och ingen skulle någonsin trampa på mig mer. ”DET ÄR SANT!” vrålade jag åt henne. ”JAG ÄR EN HÄXA! BÖCKERNA ÄR INGEN BLUFF, OCH JA! JA! JAG HAR LÄST DEM OCH JAG TYCKER DE ÄR JÄTTEBRA! DU KANSKE VILL PLÅGA MIG RESTEN AV MITT LIV, MEN JAG TÄNKER INTE TOLERERA DET MER! JAG SKA TILL DEN DÄR SKOLAN VARE SIG DU VILL DET ELLER INTE!” jag rusade ut ur köket och in på mitt rum. Där sjönk jag ner på min säng och grät. Jag grät tills hela kudden var blöt, och jag hörde hur mamma och pappa diskuterade där nere. Plötsligt bestämde jag mig. Jag tog min koffert och stuvade ner kläder, böcker, gosedjur, tandborstar och hårspännen. Sedan slängde jag ner mig på sängen och väntade tills det blev tyst i huset. Då smög jag mig ut. Vare sig dom ville det eller inte, så skulle jag till Hogwarts.

Wow den e super!

Tack!

Jättebra! Bara tänk på stor bokstav när det ska va det xP

Your welcome :3
(%).(%) <------------ Get hypnotized by the puppy eyes and give me more... please.

Ja, folk brukar säga det. Har haft denna ide på gång länge nu och var glad att jag fick ner den.

Jag med :3