Förändrad värld Lupple & Medi

Aurora pillade förstrött med sitt hår medan hon väntande. Drog en filt omkring sig och stirrade ut genom fönstret. Det var en vacker dag idag.

Felicia kom snart upp med en smörgås och log.
"De håller på att göra en korg åt oss. Men här." Hon räckte henne tallriken och log varmt mot henne.
"Så hur är det?"

Hon tog emot tallriken och log tacksamt. "Tack." Sa hon och bröt smörgåsen till mindre bitar och började långsamt äta den. Bit för bit. "Hur mår du?" Kontrade hon.

"Jag mår så bra som det kan bli. Jag kommer få ett nytt rum." Hon log stort.
"Rummet intill dig. Vad säger du om det?"

Aurora såg på henne med stora ögon. "Åh är det sant?" Undrade hon glatt. "Det är ju jättebra." Viskade hon.

"Då kan jag komma till dig när du behöver mig. Jag kan göra dig i ordning och så kan du bara knacka på väggen i hemlighet." Hon smekte hennes kind.
"Och jag kan alltid vara här tills du somnar."

Aurora log stort. "Åh det låter underbart." Viskade hon och kramade hårt om henne. Eller ja så hårt hon orkade, hon hade inte mycket krafter kvar. "Det är bra." Log hon och åt upp sin smörgås.

"Och så kan jag smyga upp lite mat till dig så Theodore inte ser." Viskade hon i hennes öra.
"Kan säga det var min mat."

Hon nickade leendes. "Jag vet att han vill väl och är orolig." Viskade hon. "Men det är svårt att äta runt deras sort. Det är så vanligt att det används som straff." Viskade hon sorgset. "Han säger att han inte ska straffa mig. Men hur kan jag vara säker på det?" Undrade hon oroligt.

Hon såg på henne och smekte henne över kinden.
"Vill du att jag pratar med honom? Att jag får sitta och äta med dig. Skulle det göra dig bättre? Varför skulle han straffa dig för mat? Det låter inte alls som Theodore om du frågar mig."