PRS botillia1 & Lupple

Han log svagt och nickade.
- du ska fixa det perfekta bröllopet så tar jag hand om bröllopsnatten sa han med ett litet lekfullt leende och smakade av maten. Han hade inte ätit vanlig mat på flera år och det smakade faktiskt godare än han väntat sig.

Amelia såg på honom, fnissade till och bet sig ivrigt i läppen.
" Du får gärna ta hand om bröllopsnatten." Viskade hon lyckligt för att sedan börja äta av maten.
Det var otroligt gott.
"Gott eller hur?" Log hon mot honom.

Han nickade sakta och tog en tugga till.
- det var faktiskt riktigt gott. Så hade du velat ha ett enkelt bröllop eller ett riktigt prinsessbröllop? Sa han och såg på henne med ett leende.

Amelia såg på honom och skrattade lågt.
"Gissa?" Flinade hon och bet sig i läppen.
" Jag skulle vilja ha ett riktigt prinsessbröllop, jag har ju fått min prins." Log hon och kramade hans hand mjukt.

Han log svagt och såg på henne.
- Jag gissade på att det skulle bli ett prinsessbröllop sa han och såg på Noah som fortfarande sov tungt i vagnen innan han fortsatte äta av maten.

Hon log brett och studerade sedan sin ring, den var verkligen perfekt.
Detta gjorde allting perfekt- mer perfekt än det tidigare varit.
" Det var kanske inte så svårt." Flinade hon innan hon fortsatte att äta av maten för att sedan fokusera blicken till Noah.

Han log svagt och såg på henne.
- men vill du byta ringen så har jag kvar kvittot,jag var osäker på vilken typ av ring du skulle gilla sa han och tog en tugga till av maten och såg på Noah som hade öppnat ögonen och nu tittade på dem.

Amelia såg på honom, studerade ringen och skakade på huvudet.
"Jag skulle aldrig byta den. Den är perfekt." Viskade hon och smekte försiktigt över diamanterna.
Den var magnifik denna ring.
Det tog ett tag för henne att märka att Noah tittade på dem, men när hon väl märkte så tog hon en liten bit av maten och räckte fram det till honom på en sked.
"Vill du smaka?" Log hon och la huvudet på snedden.
Han var ugn, men ändå inte. Hans utveckling var så snabb.

Noah gapade ivrigt och svalde maten hon gav honom innan han gjorde ett ljud som lät som en hickning. Theodor skrattade svagt.
- han kommer verkligen bli ett litet matvrak, ellerhur? Sa han med ett leende.

Amelia log brett av att han så ivrigt åt den, att han verkade gilla det.
Hon försökte verkligen behålla sitt lugn men hon hade lyckats att mata honom.
För henne var det ett jättestort steg.
"Han kommer bli perfekt." Viskade hon och pussade hans huvud lätt innan hon skar upp lite mer av maten och lät honom smaka på alla olika sakerna.
Allt gillade han inte, men han smakade och för henne var det guldvärt.