Harry Potters liv efter striden [SV]

Visst, bara inte nu, för alla som jublade över att jag är frisk... Jag är sjuk igen
Nejmen, inte så farligt, men jag är stentrött och har ont i halsen. Nåja, kapitlet är på G, 132 ord ligger det på nu

Hur kan du bli sjuk så mycket?

Ginny00: Abrakadabra simsalabim nu blir du frisk för alltid!

Ps. Insåg just att nästa sida blir sida 100

Inte mitt fel owO
Min kompis då:

Förra veckan:
Måndag: Sjuk
Tisdag: Sjuk
Onsdag: Sjuk
Torsdag: Frisk
Fredag: Sjuk

Denna vecka:
Måndag: Sjuk
Tisdag: Frisk
Onsdag: Frisk
Idag: Sjuk

..Klaga på mig nu


Tjihoo!

Jag ♥ denna FF!

Jag är också sjuk min mage är ooooond, nu missar jag no provet

Magsjuka?
Jag hade en lättare variant förra veckan, eller ska jag vara ärlig var jag faktiskt förstoppad x) Men... skitsamma(Ha-ha-ha) xD

Jag är nästan aldrig sjuk...(ta i trä)

Inte jag heller egentligen :O

Vi firar 100 sidor med ett nytt kapitel!
__________________________________________

Kapitel 24: Sommar och sorg

Sommaren kom tidigt år 2006, och väldigt varm blev den också. Den tillbringades mycket vid Snäckstugan som vanligt, men även bara hemma ibland, James och Albus var rätt nöjda med Godric's Hollows lekplats, och Albus var förstås nöjd med allt – Han var trots allt bara ett halvår och hade inte särskilt höga krav på livet. Kort sagt, allt var i det närmaste perfekt, åtminstone i början av sommaren.

Harry hade känt Ginny i runt fjorton år, varit gift med henne i lite mer än tre år, och under större delen av den tiden hade han känt henne som en väldigt pigg och glad person. Visst kunde hon vara trött och nedstämd ibland, men då brukade hon ha en anledning. Så var det inte den här gången. Eller, kanske hade hon en anledning, men Harry kunde inte se någon. Hon såg trött ut, mer och mer för varje dag, och hade Harry inte vetat att det var minst tre veckor till fullmåne (Det fanns små anteckningar om det i deras kalender, av någon anledning) skulle han tagit henne för att ha blivit en varulv. Hon pratade inte lika mycket, och verkade väldigt inne i tankar hela tiden – Hon började nästan påminna Harry aningens om Luna.

Efter fyra eller fem dagar var det som om något brast. Ginny såg ut att vara på väg att börja gråta exakt hela tiden, även om hon försökte dölja det. Hennes bräckliga ansiktsuttryck plågade Harry så gott som hela dagen, och när James och Albus somnat, vid 20 på kvällen, var han tvungen att fråga henne.
”Ginny... Du har sett så... sliten ut de senaste dagarna. Varför?” Harry tittade envist på henne för att visa att han ville ha ett svar. Hon tittade tillbaka på honom med en envis blick som mer liknade hennes egen, suckade djupt och började sedan berätta.
”Det är så konstigt att säga det, och det är ännu konstigare den här gången... Men... Jag har varit gravid.” Hon bet sig hårt i läppen. ”Det gick inte som det skulle... Fostret dog. Missfall, du vet. Det är det jag har varit så ledsen för.”
”Det är väl inget att vara ledsen för”, sa Harry utan att tänka. ”Eller jo”, tillade han snabbt, ”men det var ju inte ditt fel.”
”Fast... Det känns så. Jag vet att det inte skulle ha gått, Albus är bara ett halvår och så, men...” Hon skakade på huvudet och Harry nickade långsamt.
”Det är okej. Och det är inte ditt fel.”
”Jaja...” Ginny log ett motvilligt leende när han kramade om henne. ”Det var bara det att jag börjat gilla tanken på tre barn av någon anledning.”
”Kanske har vi det om några år”, skrattade Harry. ”Men det skulle nog inte passa just nu, som du sa. Vi behöver kunna njuta av de vi har också.”
”Och av varandra.”
”Och av varandra.” Harry log och kysste henne snabbt. ”Till exempel för att du råkar vara den bästa person man kan vara gift med i hela världen.”
”Hur många har du att jämföra med?” Ginny skrattade glatt.
”Tillräckligt många för att veta”, svarade han med ett leende och kysste henne åter en gång, länge.
________________________________________
Okeeej.
Detta kapitel var, enligt mig:
Kort-Men jag ska försöka göra nästa långt
Halvtråkigt-Men jag ska försöka få in lite mer roligheter i nästa
Händelselöst-Nästa kapitel blir långt ifrån det


Nu gäller det att jag lyckas med nästa.. Men jag har rätt storslagna planer