Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip suckade igen, hon hade faktiskt en poäng där med att någon kunde ha startat ryktena. Och med tanke på hennes reaktion verkade det stämma att hon inte ville skiljas, men han hade ändå tagit åt sig av ryktena innan.
"Såklart litar jag mer på dig! Men hur hade du tänkt jag skulle veta ifall hon talade sanning eller inte?", frågade han, självfallet litade han ju mest på henne. Men han var också lite för envis för att erkänna direkt att han haft fel, även om han var lättad över det.

"Med tanke på att allt hon gör är att försöka förstöra mellan oss, och göra mitt liv så jobbigt som möjligt, så borde en varningsklocka ha ringt i ditt huvud." Aubrey såg fortfarande på honom med en upprörd blick. Hon skakade på huvudet innan hon vände sig om och gick mot dörren, stannade där upp för att vända sig om mot honom igen.

Philip såg på henne och lyssnade, var precis påväg att svara henne när hon började gå mot dörren.
"Vänta", bad han, ville åtminstone få grett upp det här ordentligt. Han suckade och skakade lätt på huvudet, hans envishet fick väl ta en smäll men han ville åtminstone att de båda skulle vara sams. Det kändes nästan som om det var något ovanligt numera.
"Det kanske det borde ha gjort, men jag tänkte inte nåt på det då. Och visst, det kanske var fel, men gjort är gjort. Men jag stod inte ut med tanken på att förlora dig, och det var det jag ville veta", sade han.

Aubrey la huvudet en aning på sned då han avbröt tystnaden igen. Hon himlade smått med ögonen åt orden som lämnade hans mun, faktum var att hon inte hade någon lust att lyssna på sådant trams nu.
"Trevligt att veta att du hellre lyssnar på Hailey och rykten, istället för att lita på att din egna fru talar sanning för dig." Utan att vänta på svar lämnade hon rummet och gick därifrån med bestämda steg.

Philip suckade då hon lämnade rummet, var kvinnor verkligen alltid såhär svåra att förstå sig på? Han förstod ingenting, han trodde att han åtminstone förklarat sig nu men tydligen inte. Han muttrade en del inte särskilt barnvänliga ord, började genast gå efter henne. Visserligen var han uppretad, men han ville inte sluta bråket såhär heller.

Aubrey hade en tendens att göra det väldigt tydligt och klart då hon var irriterad, och det var inget undantag idag heller. Hon tittade knappt mot Philips håll, och gjorde hon det så talade hennes blick för sig att han kunde gå och prata med Hailey istället eftersom de verkade vara så goda vänner nu för tiden. Han lyssnade ju på hennes prat och allt ändå.

Philip var tämligen irriterad vid det här laget. Han tyckte åtminstone att han hade försökt prata med henne, men det kändes som om hon bara förvärrade allting iallafall. Fortfarande muttrandes en hel del svordomar skyndade han efter henne, var åtminstone envis nog att inte ge sig i första taget.
"Aubrey kan du inte åtminstone stå still för en sekund?!", utbrast han, så pass irriterad vid det här laget att han inte brydde sig om att hålla rösten nere.

"Philip," utbrast Izzy, som hade dykt upp från ingenstans och stannade upp honom. Med en snabb blick på honom och Aubrey förstod hon att det kanske var en god idé att ingripa.
"Alec vill prata med dig på sitt kontor. Klaven har hört av sig," berättade hon och klappade honom lätt på axeln.

Philip ryckte till och kom av sig då Izzy avbröt, suckade lite. Det här var egentligen inte alls vidare bra timing enligt honom då han ville reda ut det med Aubrey, men med tanke på hur uppretade både han och Aubrey var så kanske det ändå var bäst iallafall. Han nickade lite som svar till Izzy bara, muttrade lite för sig själv och började gå emot Alecs kontor istället där han knackade på lätt.

Alec såg upp då det knackade på dörren, log snett mot Izzy som kikade in och vände sedan blicken mot Philip som hon hade med sig. Han vinkade in den yngre killen och bad sedan Isabelle att stänga dörren. Inte för att det var något ytterst hemligt de skulle diskutera men ändå.
"Konsul Penhallow är av åsikten att du har gjort dig förtjänt av dina runor igen," började han berätta. Det var kanske inte hela sanningen men konsulen hade varit hemlighetsfull. "Hon ordnar ett möte senare i veckan."