PRS botillia1 & Lupple

Han ryckte lätt på axlarna.
- jag har inte ätit glass på mer än 30 år. Så jag vet inte ens vad som är gott sa han med ett litet leende medan han höll Noah. När man varit vampyr länge var vanlig mat inte något man åt utan man höll sig ofta till blod.

Amelia såg på honom och himlade med ögonen.
"Då beställer väl jag åt dig då." Sa hon och beställde en med jordgubb och choklad.
Fiskade upp hans plånbok ur hans ficka och betalade för att sedan ta ett bord mitt i solen och log brett.
Slog sig ned.
" Så är du en av dem som inte gillar bieffekten?" Frågade hon och började glatt äta sin glass. Den smakade som vanligt, hon kunde känna smaken och lyckan var total.

Han satte sig ner bredvid henne och smakade försiktigt på glassen. Den var god men samtidigt var han inte van vid smaken och då kändes det bara konstigt.
- Jag bryr mig inte så mycket men jag känner ingen enorm längtan efter mat sa han med ett litet leende.

Hon såg på honom och himlade med ögonen.
" Det gör jag. Beror nog på att jag är så ung." Sa hon ärligt och sträckte ut händerna.
"Får jag Noah? Jag kan mata honom?" Frågade hon leendes och åt lite till av sin glass.
Ville faktiskt att Noah skulle äta både ock, det skulle göra det lättare för honom att smälta in längre fram.
Hon svalde hårt och såg på honom.
"Så hur funkar det liksom? Jag tänker med människorna. De kommer ju vara väldigt tydligt att han växer fort och han ska gå i skolan. Men tänk om han liksom går en vecka i förskolan och sedan är han gammal nog att gå i ettan?" Frågade hon tyst.
"Han kanske inte kan gå i skolan. " Sa hon sedan lite sorgset.

Theodor såg på henne med en liten suck medan han åt lite av sin glass.
- eftersom allt detta är så ovanligt så vet jag faktiskt inte vad vi ska göra och hur snabbt han kommer att växa. Det är något jag får läsa om och se om jag hittar något. Sa han och såg på henne och sen ner på Noah som glatt åt av sin glass.

Hon nickade sakta.
"Okej." Sa hon lågt och fortsatte att äta sin glass.
Fokuserade på solen och leendet växte.
"Kanske får bli och köpa solglasögon till oss alla." Flinade hon och såg på honom.
"Och en hatt åt honom, han kanske kan bränna sig ?" Sa hon fundersamt.
Bättre och vara på den säkra sidan.

Theodor nickade sakta.
- ja han borde ha en hatt sa han med ett litet leende och såg på Noah som såg nöjd ut där han satt och fick smaka glass. En äldre dam kom fram med ett irriterat ansiktsuttryck.
- ni vet om att så små barn lätt kräks av glass? Sa hon och Theodor höjde ögonbrynet.
- vi är fullt kapabla att ta hand om vårt eget barn, men tack ändå sa han men damen gick inte.
- men ni är så unga, ni har inga livserfarenheter alls. Varför skaffar man ens barn när man är så ung? Förstår inte du att när han tröttnar och lämnar dig så står du där ensam med ett barn utan att kunna göra någonting sa hon nu vänd mot Amelia istället.

Amelia tog upp något ur vagnen, en lite scarf och knöt den försiktigt om hans huvud som nått slags skydd.
"Så länge får det vara sådär." Sa hon med ett litet skratt, han såg så söt ut men hon vände sedan blicken mot damen och kunde knappt tro sina ögon eller öron.
Ville säga något så coolt som Theo sa efter henne men hon gick inte utan stod där och började prata med henne.
Hon hörde vad hon sa och försökte hålla sig för skratt.
Theo hade mer liverfarenhet än damen själv men det kunde hon ju inte säga.
" Om han skulle lämna mig så kommer jag kunna ta hand om vår son själv. Jag skulle inte ha något annat val, eller hur?" Sa hon skarpare.
" Och tröttnar? Du vet jag är ganska svår att tröttna på." Sa hon leendes. Hoppades att det skulle muntra upp damen.

Kvinnan suckade lågt.
- han är en ung man, de tröttnar sa hon och Theodor såg på henne.
- jag är en man som älskar både min flickvän och mitt barn och jag vill att du går härifrån nu för jag har faktiskt tröttnat på dig sa han, nu med kylig röst och när kvinnan mötte hans blick så gick hon direkt därifrån utan att säga något mer.

Amelia såg efter henne, såg mot Theo och skrattade lågt.
" Det var galet. " Sa hon ärligt, men nog hade hennes ord fastnat hos henne.
Han skulle kunna tröttna, hon var ju som hon var. Hon torkade Noah lite om munnen och såg på honom.
Hela han var kladdig.
"Var det gott med glass?" Frågade hon leendes mot sin son.