Not what I wanted [PRS]

Av någon anledning tvivlade Zihao inte på det där, nej nej. Han var säkert alldeles förskräckligt rolig att irritera, speciellt när han inte direkt kunde göra mycket för att säga ifrån. Eller säga ifrån kunde han förvisso, men inte på skarpen. Det skulle involvera en massa otrevliga saker såsom blottade tänder och dova morranden - någonting som Joshua inte skulle behöva utsattas för över någonting så fånigt. Sjuttonåringen fick helt enkelt hålla sig i skinnet. Däremot kunde han inte helt neka det faktum att han gillade när Joshua var sådär munter. Bara det i sig var mysigt och han uppskattade det verkligen. För i grund och botten betydde det väl ändå att sextonåringen släppte loss? Och det var bara bra, väldigt bra. De där hjärndemonerna förtjänade definitivt att tryckas undan lite då och då.
Mhm, men jag tror inte att igelkotten kommer stanna speciellt länge när jag är i närheten, påpekade Zihao skamset och kände hur ögonlocken blev tyngre och tyngre. Snart föll de ner och andningen började sakta men säkert bli lugnare, mer harmonisk och jämn. Men vem vet? Den kanske kommer fram om vi har tur..kanske kan rota fram den annars.. Kroppen blev med ens alldeles slö och medvetandet gled längre och längre bort mot horisonten. Jodå, nu var han helt klart påväg att somna. Jag älskar dig även fast du biter mig i öronen. Med de små orden släppte slytherinaren greppet om verkligheten och blev genast omfamnad av en djup, härlig sömn. Allt som kvarstod var att hoppas på att snarkningarna höll sig på långt avstånd.

Jaså? Kommer den lilla igelkotten att skygga tillbaka pågrund av pojkvännen? Kanske om den får syn på honom i sin lite mer lurviga form, kanske den skulle kuta sin väg då. Men skulle stackarn verkligen gömma sig för ett så gulligt ansikte som Zihao har? Det kan Joshua då inte tänka sig. Igelkotten kommer att bli deras nya bästa vän, klart slut. Den kommer säkert att uppskatta en lurvig slytherineleven ibland också, bara han inte får för sig att tugga på den. Det skulle ändå bara leda till att pojkvännen fick mer ont än den stackars filuren själv.
”Sluta, den kommer säkert att uppskatta oss bägge två om vi ger den lite knäckebröd och vatten!” Mutor, det brukar fungera bra det. Slänga lite med sina tillgångar och få den att bli mer social och vilja umgås med de två. Jodå, det är väl Joshuas nya mål med livet. Han vet inte riktigt om det är roande eller tragiskt.
Åh.. vad skönt. Sextonåringen skulle känna sig så oartig om han somnade mitt uppe i deras lilla konversation om en säkert lika trött igelkott. Lyckligtvis är det pojkvännen själv som somnar först, och den stora pälsiga kroppen blir alldeles seg där den ligger tvärsöver Joshuas lilla kropp. Han låter ögonlocken att slås ihop igen.
”Älskar dig också,” med ett litet mumlande glider de fylliga läpparna upp en aning, och sömnen drar ner honom. Precis vad han behöver.

För den första gången på länge sov Zihao riktigt gott. Inga mardrömmar kom och hemsökte honom och kroppen fick därmed chansen att fullkomligt slappna av. Det var först när solen kastade sina strålar rakt i nyllet på honom som ögonlocken långsamt slogs upp. Varför verkade solen alltid vara angelägen att stryka sig över ögonlocken på honom? Lite jobbigt var det, men helt klart bättre än en rungande väckarklocka.
Tankarna snurrade omkring inne i skallen på sjuttonåringen. Han kunde vagt komma ihåg att han drömt om Joshua och den lilla igelkotten. Drömmen hade i vilket fall varit trevlig, annars hade han förmodligen inte känt sig så otroligt nöjd över nattens sömn. De bärnstensfärgade ögonen gled runt rummet några gånger medan en gäspning trängde sig fram. Precis som den varit under gårdagskvällen var den stor och varenda liten vass tand blottades. Urk, han var fortfarande utmattad. Skillnaden låg i att den här gången var det mest pågrund av att han var nyvaken.
Blicken föll så småningom på sextonåringen och nosen strök försiktigt bort några hårstrån som fallit ner över de slutna ögonlocken. Pojkvännen var verkligen söt när han låg och sussade, även om han var det för jämnan. Men det var liksom lite annat när han låg och sov, mer fridfullt på något sätt. Huvudet föll lätt på sniskan och han vilade snart huvudet mot den magra bröstkorgen igen. Det var väl troligen den enda gången den yngre kunde rymma från alla hemska hjärndemoner? Funderingen gjorde ont och Zihao bestämde sig med ens för att inte göra några försök när det kom till att väcka Joshua. Nej, det var nog bäst att låta honom sova.

Sömn är uppenbarligen någonting som de två ungdomarna har brist på. Särskilt ljusa och snälla drömmar. Ibland kanske de lyckas somna, däremot brukar det leda till att de bägge två brukar vakna ett flertal gånger, eller så är det bara en massa elaka mardrömmar. Det känns så bra för lilla Joshua, som krampaktigt håller i pojkvännens lurviga kropp. Ögonlocken är lugnt slutna, inte ihoptryckta som de har en vana vid att vara när han sover. Bröstkorgen högs och sänks i lugnt tempo, medan ett litet gulligt leende stryker sig över de plumpa läpparna. Som sagt, det här är nog en av väldigt få gånger som han faktiskt får tillbaka lite sömn. Ögonlocken har nästan blivit tjocka pågrund av all trötthet som kroppen bär, och faktumet att han för engångsskull kan lugna ner sig.. ja, det är guld värt. Det är Zihaos förtjänst, han skulle inte ha kunnat sova gott om han varit utan pojkvännen. Då hade han haft precis samma hemska mardrömmar om torterandet. Nu kan han drömma lite hemlighetsfullt om chokladpudding, de lurviga husdjuren och en viss Zihao Huaze. Jo, han är lyckligtvis stjärnan i drömmen. Och när slytherineleven är stjärnan i drömmen blir det i princip alltid positivt och är anledningen till det där leendet över ansiktet.
Det är oklart hur länge Joshua sussar, han kan känna hur en viss lurvboll rör på sig ovanför honom, men kroppen och sinnena är alldeles för utmattade för att det ska väcka honom. Vilket är något nytt, han brukar alltid vakna tidigt och få allt gjort. Tillslut når solljuset upp över det tystlåtna ansiktet, och får ögonlocken att trött slås upp. De är fortfarande rejält svullna, och på detta har de blivit röda.. men han orkar inte bry sig. Pojkvännen är alldeles för gullig.
”Godmorgon,” viskar han och lämnar en lång kyss på hjässan. Huvudet som ligger ovanpå den magra bröstkorgen är så värmande, jösses vad han saknat den här närheten.

Att ligga och stirra på en nyvaken Joshua var typ det bästa som fanns. Efter den där lilla kyssen på hjässan var sjuttonåringen liksom tvungen att också dela ut en liten puss. Däremot insåg han ganska snart att det var någonting den yngre förmodligen inte skulle uppskatta, så han nöjde sig med att gnida ansiktet mot sextonåringens respektive istället. Samtidigt rymde en rad med gnällande läten, inte klagande på något sätt utan snarare upphetsade, fyllda till bredden med kärlek. Han kunde inte hålla sig i skinnet så det slank ut lite hipp som happ. Nåväl, pojkvännen borde vara van vid det laget, annat vore bara underligt.
Godmorgon. De stora, runda ögonen blev på något vis ännu större och svansen drog fram och tillbaka över madrassen i en väldans fart. Du är så söt när du är nyvaken, vet du det? Undrade han fortsättningsvis och lade huvudet på sned, vilket om något fick honom att se ännu mer bedårande ut. Glad hund? Ja. Ansåg att Joshua var jordens största skatt? Ja. Lätt snurrig i bollen och halvt förvirrad? Alltid. Den mellersta Huaze brodern hade helt enkelt många konstiga sidor till sig, men de var förhoppningsvis inte helt frånstötande. Om de varit det hade Joshua väl ändå inte haft någon större lust att vara med honom?
Zihao betraktade gryffindoraren stillsamt ett slag innan han lyfte på huvudet och rätade lite på sig. Inte så att han lämnade sin position eller så, bara för att få en bättre översikt. Den andres ögon var lätt puffiga och svullna, däremot såg han hyfsat utvilad ut vilket var ovanligt. Han brukade alltid se så otroligt trött ut. Nosen sniffade nyfiket runt över de smått puffiga kinderna och vidare upp mot hårfästet. Väldigt viktiga grejer det där - att lukta alltså.
Sov du bra? Var jag för tung? Åh, varför skjuter du inte bort mig om jag är för tung?

Joshua själv kan då inte förstå varför någon i hela friden skulle se honom som söt. Speciellt inte när han är nyvaken, med svullna ögon, brustna läppar och inte fått göra sig i ordning överhuvudtaget. Nej, det är väldigt underligt i hans stora ögon. Men det är väl grejen med hjärndemoner, de tillåter honom inte att lita på komplimangerna och faktiskt bli glad av dem. Det är tragiskt. Dessa dumma tankar tvingar han däremot iväg, det är ju ett stort plus att pojkvännen ser honom som söt även när han vaknat, riktigt positivt. Sen har den ett år äldre sett honom under inte lika fina omständigheter också, så han kanske är lite mer van vid alla brutala ansiktsuttryck som lilla Joshua kan göra.
”Är jag inte söt när jag inte är nyvaken?” Frågar han skämtsamt och putar med underläppen. Ett litet fnissande stryker sig mellan läpparna på honom när den där välbekanta nosen kommer framstickande och börjar lukta honom i ansiktet. Jösses, Zihao kan verkligen bete sig som en nyfiken, exalterad liten hund. Joshua försöker förgäves att få lite andrum, nosen kittlas något förskräckligt, men samtidigt vill han ha det stora molnet med fluff än närmre sig. Herregud vad många frågor som dyker upp, han hinner knappt analysera dem innan den andre kommer.
”Du är inte för tung! Jag skulle ha skjutit bort dig om jag tyckt det, men nu var det bara gosigt.” Sant, väldigt sant.

Äh, klart du är söt när du inte är nyvaken också! Zihao himlade lite med ögonen och skakade på huvudet. Jodå, han förstod att det där var ett skämt men samtidigt ville han verkligen göra klart för lilla Joshua att han alltid var förfärligt söt. Man visste liksom aldrig vad för slags onda tankar som kunde tänkas röra sig där innanför pannbenet på honom så det var bättre att vara extra tydlig. Sjuttonåringen övergick till att lämna några små pussar över det vackra ansiktet istället och fortsatte med detta tills han kände sig tillfredsställd. Att slicka den andre i ansiktet var faktiskt samma sak som att lämna en massa kyssar, så det så. Nu kanske gryffindoraren inte höll med till hundra procent, men det sket den äldre faktiskt i. Nåväl, åtminstone nu när han var nyvaken och förhoppningsvis inte tänkte på allt spott.
Är du helt säker på det? Slår vad om att bara pälsen väger dubbelt så mycket som sig, påpekade slytherinaren och kvävde en gäspning. Klockan kunde inte vara alltför mycket, däremot tillräckligt mycket för att de skulle ha hunnit få en natts ordentlig sömn. Utvilade var de nog båda två, det var åtminstone någonting att hoppas på. De kunde i alla fall må bra av att känna sig lite utvilade och fräscha för en gångs skull.
Zihao vände ögonen mot ett av de stora fönsterna, medan svansen fortsatte med sin lilla dans. Under gårdagen hade himlen varit täckt med moln och regnet hade smattrat mot rutorna - en väldigt stor skillnad i jämförelse med dagens väder. Solen sken och himlen var alldeles klarblå, vilket tydde på att det kanske skulle bli varmt. Perfekt med tanke på att de tänkte ha picknick och släpa med sig en gravid Hayley. Mysigt. Väldigt mysigt.
Tror du att igelkotten kommer fram igen? Det verkar ju bli finare väder idag i alla fall..

Ah, vad bra. Nu hade inte Joshua direkt förväntat sig att pojkvännen skulle påpeka att han inte är söt vanligtvis, men ändå. Fortfarande en liten lättnad över det som kommit ut mellan.. inte läpparna, tankarna? Han har verkligen ingen aning hur han ska beskriva deras sätt att konversera. Han kan klart och tydligt höra slytherinelevens röst, men samtidigt är det ett lurvigt vargansikte som ligger och glor på honom. Underligt hur det där fungerar. Mugglarna skulle säkerligen se honom som en komplett galning om de lyssnade på samtalen som försigår mellan de två turturduvorna. Lyckligtvis är det inte några mugglare i rummet.
En liten grimas stryker sig över det porslin liknande ansiktet när en sträv tunga rör vid kinderna. Nu gillar han närheten, och antar att det som Zihao pysslar med kan kallas små kyssar, men han blir fortfarande alldeles våt över ansiktet. Så, för att skydda sig själv från alla de där små kyssarna gömmer han sitt ansikte i pälsen på den ett år äldre, och börjar lyssna på hans hjärtslag istället. Dunk, dunk, dunk. Ögonlocken sluter sig och ett leende bubblar upp över ansiktet. Det är så rofyllt att lyssna på hjärtslagen innanför bröstkorgen på lurvbollen. Väldigt mysigt och trevligt.
”Du är tung, jo.. men inte för tung. Det är så mysigt att det inte spelar någon roll,” förklarar han glatt innan armarna drar Zihao tätare intill sig, kramar om honom hårt. Som att det hänger på liv och död. Som sagt, värme och mys är två väldigt stora pelare i Joshuas liv.
”Jadå, annars får vi locka fram den.”

Som väntat verkade det inte som om Joshua uppskattade de där små oskyldiga kyssarna särskilt mycket. Hade han puffar upp kinderna ytterligare och skjutit fram hakan hade sjuttonåringen förmodligen fortsatt, men nu när det vackra ansiktet var begravet i den tjocka pälsen hade han inte direkt något annat val än att sluta. Därmed slutade det där evinnerliga slickandet och huvudet vilades istället mot de mörka lockarna. Han kunde inte låta bli att påpeka hur de doftade exakt som kokos och vanilj - en doft som vid det tillfället uteslutande associerades med sextonåringen. Den gjorde den äldre av de två ungdomarna både varm inombords och fylld till bredden med ro. Det kändes sådär hemvant och mysigt, en känsla som han helt enkelt bara kunde få när han var tillsammans med pojkvännen. Åh, hur hade han någonsin klarat sig utan den?
Under deras första år i skolan hade mobbingen varit ganska utspridd och inte lika koncentrerad. Däremot hade den blivit mer och mer centrerad just på Joshua allt som åren passerade. Värst hade det blivit efter att de flesta av Zihaos vänner vänt honom ryggen. Då hade någonting brustit inombords och han hade tagit ut precis allt på stackars Joshua. På efterhand förstod han verkligen inte alls hur det någonsin kunnat bli så, att han fått för sig att både säga och göra allt det där onda bara för att göra den yngre illa. Nu var det tvärtom, han gjorde allt han kunde för att skydda gryffindoraren, för att få honom att känna sig glad och älskad - för det var han verkligen! Återigen, viktigt att påpeka.
Så jag är alltså tung? Undrade sjuttonåringen och lyckades därmed slita sig från alla jobbiga funderingar och minnen. Tror du verkligen att det kommer komma fram när jag är där? Kanske när det bara är du..alla djur avgudar dig, svär.

Det är väl nästan lika bra att påbörja dagen? För engångsskull har de två turturduvorna fått någorlunda bra sömn, och är lite mer utvilade än de varit på flera månader. Kanske det är dags att göra det bästa av dagen, och inte ligga bort den. Vanligtvis är deras kroppar sega, och även om Joshuas kropp gör fruktansvärt ont då och då så känner han sig mycket piggare än innan. Plus är solen framme, det är lite varmare ute och Hayley kan säkerligen behöva lite friskluft hon också. Så, med en gäspning sätter han sig upp och masserar sig om de ömma axlarna, innan han börjar massera vid ryggraden. Som sagt, kroppens alla blåmärken och sår gör ont, plus märkena som kommer varje gång han ligger ner över ryggraden. Ett av många tecken på att han behöver bli mer hälsosam. Sen fokuserar han på Zihao, hans kropp gör väl också ont vid det här laget. Så de små fingrarna börjar massera den tjocka huden under all päls, knådar försiktigt och noggrant, men samtidigt självsäkert. Massage är ju faktiskt en sak som han faktiskt vet att han kan. Trots att han förlorar självsäkerheten nästintill hela tiden.
”Alltså nej, men jo.. inte tyngre än vargar brukar vara,” försöker Joshua, som blir allt mer osäker. Vikt är som sagt ett känsligt samtalsämne för honom, inte bara när det gäller hans kropp, utan alla andras också. Inte på något negativt sätt, utan han är bara så himla osäker om han kommer göra bort sig eller inte. Ett stort dilemma. Med fingrarna fortfarande nedgrävda i den fina pälsa lämnar han en kyss på pojkvännens hjässa.
”Du, Haru älskar ju dig. Igelkotten kommer visst att gilla dig,” Nu är Joshua själv rätt duktig med djur, men det är väl för att djur praktiskt taget varit hans enda vänner ett väldigt bra tag. ”Vi får prova helt enkelt.