Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip log retsamt emot henne, var otroligt lockad att kyssa henne så otroligt söt som hon såg ut. Men han var på lite väl retsamt humör för det, så drog retsamt långsamt undan sina händer igen.
"Säger du det så", sade han retsamt.

Då han drog åt sig händerna så gav hon honom en oförstående blick, drog därefter ett lång andetag precis som om hon förberedde sigom att ge honom en lång predikan om något. Hon visste inte vad men något skulle hon säkerligen komma på, för problem med sin fantasi hade hon inte.

Det ryckte i mungiporna på Philip då hon verkade förbereda sig på en föreläsning. Det här tillfället kunde han inte missa. Han log retsamt, lade mjukt ett finger mot hennes läppar för att tysta henne och såg på henne med en något busig blick. Kanske till och med lite pojkaktig. Han skakade lätt på huvudet.
"Du känner mig, föreläsningar och prat brukar sällan stanna särskilt länge i mitt minne. Jag föredrar mer praktiska lektioner", sade han retsamt, med ett lika retsamt leende emot henne.

Aubrey visste inte om hon skulle bli förolämpad av att han tystade henne med sitt finger, uppenbarligen orkade han inte höra på henne. Det ryckte ändå smått i mungiporna - det var svårt att hålla tillbaka ett leende när han var på det här humöret. Och hon var inte så arg längre heller.
"Och vad exakt tänker du dig med praktiska lektioner?" frågade hon med huvudet något på sned.

Philip log återigen retsamt mot honom, han älskade att retas med henne såhär när han var på detta humöret. Dessutom var hon ju så otroligt söt, och särskilt när hon lade huvudet på sned på det där viset. Han lade handen emot hennes midja istället, för hon gjorde sannerligen intryck på honom så snygg som hon var.
"Inte vet jag, det var du som tänkte hålla föreläsning. Men jag hade nog kunnat komma med några idéer åtminstone", sade han retsamt.

Då han fortsatte retas med henne rynkade hon igen på pannan, försökte se sur ut trots att hon nog inte riktigt lyckades med den saken. Hennes försök till att se sur ut kunde jämföras med en hundvalp som försökte se farlig ut och morra, det gick ju inte att ta den på allvar utan det var bara gulligt.

Philip kunde inte låta bli att skratta till lätt av hennes min, den var bara alltför gullig. Hon verkade åtminstone veta precis hur hon skulle lyckas smälta hans hjärta, för med den där gulliga minen var det ju omöjligt att inte falla pladask. Han skakade lätt på huvudet, det ryckte ännu mer i mungiporna vid det här laget.
"Du är ju bara för söt", utbrast han med ett leende, kunde inte längre låta bli utan kysste henne mjukt.

Den sura rynkan i pannan suddade ut och ersattes istället av ett litet, men belåtet leende på läpparna då han kysste henne. Hon kunde lugnt erkänna att det här var något hon betydligt hellre sysselsatte sig med, istället för att gräla med honom. Aubrey skulle behöva be om ursäkt för att hon anklagat honom på det viset, han förtjänade bättre behandling än så.

Philip hade visserligen blivit något sårad och sur på att hon trott det om honom, men han klarade aldrig av att vara sur på henne särskilt länge. Hon var för söt för det. Han kunde försöka, men så såg hon på honom med de där fantastiska ögonen och så var det bara helt kört. Han log mjukt emot hennes läppar, lade även andra armen om hennes midja för att dra henne närmare intill sig.

Efter en stund drog Aubrey sig undan och förde upp handen till munnen för att kväva en snyftning. Tidigare hade hon varit arg men nu var hon ledsen och besviken. På sig själv. Hon vände sig om för att gå in till badrummet och låste dörren efter sig, sjönk sedan ner på golvet lutad mot dörren. Hon kunde inte förstå att hon ens för en sekund hade trott på Hailey's ord och anklagat Philip för något han inte skulle göra mot henne.