>Rivalry< //[PRS]
Forum > Quidditchplanen > Rollspel > >Rivalry< //[PRS]
Användare | Inlägg |
---|---|
Borttagen
|
”Hata dig? Visst, det du sa gjorde ont, men det var också lite av en reality check”, förklarade sjuttonåringen och flätade genast ihop fingrarna med Hayleys, när hon var färdig med att klä på sig. Hennes händer var så små, ytterligare någonting Yaosu fann extremt bedårande. Det kändes nästan som om hans egna händer var dubbelt så stora, vilket förmodligen var en överdrift, men men. Han tyckte om det, då det fick dem att komplettera varandra ännu mer.
”Och så stannade du..såg till att jag var okej trots att det mycket väl kunde ha slutat otroligt illa för dig”, fortsatte slytherinaren och drog på munnen. ”Väldigt korkat, men på efterhand uppskattar jag det något enormt”, konstaterade han och sneglade ner mot henne. Stegen förde dem bort från den spökande stugan, längsmed den lilla stigen genom gräset. Det var väldigt mörkt nu när hålet i väggen slutit sig efter dem, men som tur var reflekterade månen en del ljus. För hans egen del spelade det ingen roll, han kunde se helt okej oavsett om det var becksvart eller någonting åt det hållet. Inte bra såklart, men någorlunda hyfsat. ”Hur skulle jag inte kunna göra det? Du får mitt hjärta att bli alldeles galet varje gång jag lägger ögonen på dig! Om något borde du inte känna likadant, för kom igen, vem får känslor för någon som mig? Jag har ingen framtid att tala om och glider längre och längre bort från den här världen varje dag. Okej, kanske inte riktigt så fort, men någonting i den stilen”, sade Yaosu rabblandes. Han snubblade över åtminstone hälften av orden och blicken hade glidit ner mot marken. Nej, det gick inte riktigt ihop för honom hur Hayley kunde ha känslor för honom, särskilt inte när hon visste att han hade ganska grova problem på mänsklighets fronten. Hogsmeade började så småningom uppenbara sig framför dem och snart övergick grusvägen till kullersten. Det var inte jättesent på kvällen, så de flesta ställena verkade ha öppet. Trekvastar var i alla fall det, det såg ut att vara proppfullt med folk där. Folk var då samma sak som elever. Men dit skulle de faktiskt inte, utan de skulle fortsätta längsmed huvudgatan tills de nådde den andra änden av den lilla byn. För där, där låg det lilla värdshuset sjuttonåringen inte kunde vänta tills de nådde fram till. Skyndade han omedvetet på stegen? Såklart. När Joshuas kinder blev sådär djupt röda, smälte hjärtat på Zihao. Bokstavligen, det kändes som en enda stor smet därinne. Sjuttonåringens huvud föll lätt på sned och ett blygt leende dansade över de hungriga läpparna. ”Nej, så om min korkade hjärna förstått rätt, kommer det här vara den första gången för oss båda”, svarade han och hjälpte Joshua dra av honom tröjan. Överkroppen var fylld av ärr, kors och tvärs, efter många år av grov misshandel. Många gånger hade han skämts över dem, men inte i den yngres sällskap. Han hade till och med glömt bort att de ens existerade, då fokuset uppenbarligen låg på ett helt annat håll. Förhoppningsvis hade gryffindoraren ingenting emot det, hans kropp alltså. Han var ganska muskulös, däremot ingenting överdrivet - synliga magrutor, väldefinierade muskler i armarna, men inte mer än så. Det dröjde inte länge förrän de krånglat av byxorna på varandra och kyssarna intensifierades. Att det här ens höll på att ske var något Zihao knappt kunde förstå. I hans ögon var Joshua så perfekt, så grymt attraktiv och gullig och bara..perfekt, som sagt. Sjuttonåringens läppar gled ner över halsen på den yngre, innan han satte sig upp och drog händerna genom sina svarta lockar. ”Vänd på dig”, bad han och drog försiktigt händerna över den andres bröstkorg, bara för att utforska varenda liten del av honom. 13 mar, 2021 12:50 |
krambjörn
Elev |
Jo, det hade definitivt varit lite korkat av Hayley att stanna där när den andre skiftat. Men hon hade insett att det inte var någon fara, och hon ångrar definitivt inte att hon stannat. Det han säger får henne att skratta lite, men leendet försvinner när den jämnåriga börjar prata strunt om sig själv. Det får henne att stanna abrupt till och ögonen att stirra upp mot Yaosu.
”Yaosu, du är den mest godhjärtade personen jag stött på, du är så snäll, mysig och rolig. Sen ser du galet bra ut också. Flera på skolan har en crush på dig, och det förvånar mig inte det minsta.” säger hon sanningsenligt och höjer sin hand mot hans kind, bara för att stryka tummen över hans hud. Hon står så en liten stund innan hon återigen griper tag i hans hand och börjar fortsätta röra sig över kullerstenen. Det gör ont i bröstkorgen att se hur han är så elak mot sig själv. Han är perfekt, på alla sätt och vis, han förtjänar att veta det. ”Du har visst en framtid att tala om.. med mig.” Mumlar hon med lätt rosiga känslor och lämnar en kyss på hans hand. Hon själv har inte riktigt sett sig själv ha en framtid heller, ingen fin framtid åtminstone. Hon har liksom ingen aning om vad hon ska göra med sitt liv, men det är okej. Nu får hon vara med Yaosu, och det ser hon verkligen framemot. Åh, Joshua hade inte förväntat sig det. Av någon anledning hade han fått för sig att Zihao hade betydligt mer erfarenhet än honom. Det gör det hela ännu finare när det är första gången för dem båda. ”Mhm.. din hjärna har förstått rätt,” försäkrar han med ett leende. Nu tycker han inte att slytherinaren är korkad överhuvudtaget, så han skippar det ordet. De mörka ögonen stryker sig över den äldres överkropp, den är fylld av ärr. Han blir lite förvånad över det. Den andre har uppenbarligen blivit misshandlad ett flertal gånger vilket får det att göra ont i bröstkorgen på honom. Han lämnar några små kyssar över ärren, innan han sjunker ner i Zihaos läppar igen. Han är förvånad över att han vågar vara naken framför någon, men han känner sig säker hos den äldre. Han vet att han inte skulle döma honom, och att han finner honom attraktiv. När den andres läppar rör sig ner över hans hals så glider ena handen upp i de mörka lockarna medan den andra vilar på hans axel. När Zihao sedan säger att han ska vända sig om börjar det bubbla över inne i bröstkorgen. Joshua kan inte riktigt greppa att det här kommer att ske, men fan vad han sett framemot det. Sextonåringen lämnar en sista kyss på de beroendeframkallande läpparna innan han vänder sig om och tar ett djupt andetag. 13 mar, 2021 13:51 |
Borttagen
|
Helt ärligt var det den första gången någon beskrivit honom som godhjärtad. Snäll, visst, men godhjärtad? Nej, de flesta trodde nog att han inte alls var så snäll som han framstod att vara, att det bara var en mask - en lögn. Yaosu drog på munnen och vände ännu en gång de mörka ögonen mot Hayley.
”Tack”, mumlade han och rodnade när hennes hand kom i kontakt med en av kinderna. Det fanns en liten risk att hon skulle bränna sig, det kändes åtminstone som om de var så pass heta att man kunde bränna sig på dem. ”Men alla människor som jag vet är intresserade av mig, är bara intresserade pågrund av mitt utseende och min familjs pengar”, påpekade sjuttonåringen efter en stunds tystnad och suckade till. ”Du däremot, du verkar tycka om mig för den jag är, och det känns fantastiskt.” Husen som kantade gatorna började bli färre och snart hade de passerat genom huvudgatan och tagit in på ytterligare en grusväg. Den slingrade sig bort mot skogen, där ett hus kikade fram mellan träden, några meter in i mörkret. ”Fast Hayley..”, började Yaosu och stannade till när de nådde fram till skogsbrynet. Han placerade händerna runt kinderna på henne och strök varsamt tummarna över den mjuka huden. ”Du är så begåvad och fantastisk att en framtid med mig borde vara det sista du vill ha..om du inte ser dig själv leva i skogen inom en överskådlig framtid tillsammans med en deprimerad varg”, fortsatte han och nickade mot henne, med ögonbrynen sammandragna. Nu kunde han inte svära på att det faktiskt var vad framtiden höll för honom, men någonting i den stilen. För när blodförbannelsen tog över, skulle han inte direkt kunna fortsätta leva som han gjorde nu. Det var en väldigt läskig tanke, någonting han inte såg framemot överhuvudtaget. Urk. ”Min krokade hjärna”, rättade Zihao och vickade lite på ögonbrynen. Han såg inte ens ner på sig själv på det där sättet, utan det var bara faderns hårda ord som spökade. Under nästan hela uppväxten hade han gång på gång fått höra hur Yaosu var så mycket smartare och mer begåvad, hur han själv bara var en börda i jämförelse med tvillingbrodern. Men det var okej, för han visste att han hade andra styrkor. Det var något den andre brodern alltid försäkrat honom om och tur var nog det, annars hade han kanske klankar ner på sig själv helt och hållet. Rodnaden steg över kinderna när den yngre lämnade en massa kyssar över ärren från piskan. Han hade aldrig trott att någon skulle acceptera honom på det där sättet, inte när han var så trasig som han nu var. Det kändes fint, så otroligt fint. Fast inte lika fint som det som kom därnäst, när sjuttonåringen försiktigt makade sig närmare tills deras kroppar sakta men säkert blev sammansvärjande. Zihaos ena hand letade sig till Joshuas axel och läpparna ströks över den smala nacken, medan andetagen blev djupare och mer högljudda. ”Du får säga till om jag gör dig illa, okej?” Undrade den äldre mumlandes mot den mjuka huden och slöt ögonlocken, medan kyssarna letade sig mot den andra sidan av halsen.! 14 mar, 2021 20:44 |
krambjörn
Elev |
”De personerna missar mycket genom att inte lära känna dig,” påpekar Hayley med ett magert leende på läpparna. Hon själv kan inte förstå hur man inte skulle kunna falla för den jämnåriga slytherineleven. Att folk kan vara så ytliga, att bara vara intresserade pågrund av hans utseende och familjens pengar. Nu har hon nyss lärt känna honom för några veckor sedan, men hon kan inte förstå hur hon inte insett vilken fantastisk person han är. Hon önska att hon lärt känna honom betydligt tidigare, tiden på skolan hade varit mycket trevligare med honom vid sin sida. När Yaosu sedan svarar på det där med framtiden sjunker axlarna på henne. Att ha hans händer kupade om hennes kinder känns underbart, däremot känns orden som kommer från honom inte lika bra. Hon har ingen aning om hur den här förbannelsen fungerar och hon har inte heller någon aning om den andre kommer vilja prata om det. Nu när de väl stannat till faller huvudet på sned medan de kristallblå ögonen stryker sig över hans ansikte.
”Men en framtid med dig är precis det jag vill ha,” Kanske det är för tidigt att säga.. de är bara sjutton år och har precis påbörjat ett förhållande, att förvänta sig för mycket är aldrig bra. Men, med honom i hennes liv så är dagarna ljusare. ”Och jag gillar skogen! Kan bo i en liten stuga, med en hund..” Hayley stannar upp ett slag och känner hur kinderna blir blossande varma. Vad håller hon ens på med? De är alldeles för unga.. allt hon ville var bara att få honom att se lite bättre på sin framtid, och det här kan nog vara precis motsatsen till vad hon borde säga. Sjuttonåringen gömmer ansiktet i händerna ett slag och skrattar lite åt sig själv. ”Förlåt.. Jag vill bara att du ska försöka att inte tänka på det sådär.. även om det är svårt.” ”Jag tycker inte att din hjärna är det minsta korkad,” Joshua stryker bort några svarta hårstrån som glidit över pannan på den ett år äldre. Nej, han tycker verkligen inte att Zihao är korkad. De två är bra på helt olika saker, precis som de två tvillingbröderna. Förhoppningsvis kommer de två kunna hjälpa varandra på det viset, sextonåringen kan kanske hjälpa den andre med hans osäker, och vice versa. Det här är däremot någonting som de får vänta med. När den andre sedan makar sig närmre och deras kroppar kommer i kontakt med varandra känner han hur hjärtat skuttar som aldrig förr. Först kvider han till, han är ju helt ny till det hela och tja, det tog sin lilla stund att justera sig till det. ”Mhm..” Svarar han på hans fråga medan ena handen glider upp mot Zihaos mörka lockar, som han kan finna där bakom vid hans nacke. Även hans andetag blir djupare och mer högljudda medan deras kroppar rör sig mot varandra. Hur har han ens kunnat leva utan det här? 14 mar, 2021 22:14 |
Borttagen
|
”Äh, inte i närheten lika mycket som de som inte tar sig tiden att lära känna dig”, protesterade sjuttonåringen och putade med underläppen. Nej, det var så många människor som bara tog för givet att alla rykten var sanna och inte ens gav Hayley så mycket som en chans. Han hade inte varit mycket bättre han, även om deras fientlighet uppkommit av helt andra orsaker. Väldigt korkade orsaker förvisso, men ändå inte riktigt på samma nivå av ignorans. Hursomhelst skämdes han något enormt såhär på efterhand och var väldigt glad över att de lärt känna varandra på riktigt, istället genom föräldrarnas ord.
”Hayley..” Yaosus röst var tyst och kinderna en djup nyans av röd. De hade nyss delat sin första kyss, hade känt varandra på knappt tre veckor, men ändå, ändå tänkte hon i de banorna. Det fick hjärtat både att skutta till glatt inne i bröstkorgen och värka något alldeles förfärligt på samma gång. Hon såg ju något i henne som hon aldrig sett hos någon annan innan - respekt och vänlighet - så förmodligen var hon bara förvirrad. För så mycket kunde hon väl ändå inte tycka om honom? Nej, särskilt inte efter den där kvällen när de haft sitt lilla gräl. ”Jag vet att jag borde försöka att tänka mer positivt, men jag är bara realistisk”, fortsatte slytherinaren efter en stunds tystnad och blickade in i de kristallblå ögonen. ”Och även om både du och jag kände på det där sättet om..hm, runt fem år? Så skulle jag ändå aldrig kunna acceptera det. Under sjutton, ynka år har du genomgått så mycket skit..din framtid förtjänar att vara så underbar det bara är möjligt”, resonerade han och drog ännu en gång på munnen. ”Men..från min sida så lät det där förslaget inte helt dumt..är livrädd över att bli lämnad alldeles ensam.” Yaosus tummar fortsatte sig stryka över den jämnåriga flickans kinder och det tog all viljestyrka i hela kroppen att inte slita av henne kläderna där och då. De behövde ett rum med en säng. Eller en soffa, eller en matta eller bara någonting som inte var hårdpackad jord och barr. ”Tror vi kommer behöva muta hon som driver det ganska rejält, men vad jag har hört så brukar det funka.” Hade Joshua någonsin sett Zihao under lektionerna, eller hade han typ zoomat ur varje gång läraren bad sjuttonåringen att svara på en fråga? Hälften av gångerna låtsades han att han inte förstod engelska, andra hälften satt han mest där och tuggade på sin fjäderpenna. Ibland blev han röd som en tomat i ansiktet också, vilket var det absolut värsta han visste. Som tur var hade han annat att tänka på för stunden, annars hade hjärnan helt klart tvingat honom uppleva alla gånger hans ansikte blivit knallrött inför klassen. Det där lilla kvidandet hade nästan fått den äldre att frysa till, åtminstone till en början. Om det var något som skrämde honom, var det att råka göra Joshua illa. Samtidigt var han medveten om att det var hans första gång, vilket betydde att det bara var normalt att det var lite okomfortabelt i början. Hade han inte vetat det, hade han nog redan dragit sig tillbaka och varit alldeles full av panik. Men så blev det inte, istället fortsatte de med sin lilla dans och han kunde nästan känna hur den yngre slappnade av mer och mer, någonting som verkade tillåta honom att faktiskt njuta av det hela. Zihao flätade ihop deras fingrar ett slag och gömde ansiktet mot en av den andres smala axlar, med ett litet stön. Tänderna gnagde löst i den släta huden och efter att några moment tickat förbi, rätade han på sig och saktade långsamt ner. ”Du, jag vill kunna se ditt ansikte..”, mumlade han smått andfått och gnagde sig själv i underläppen. ”Orkar du byta position eller är det redan tillräckligt?” 15 mar, 2021 10:32 |
krambjörn
Elev |
Hayley känner sig rätt dum, hur kan hon känna så starkt för någon som hon inte känt särskilt länge? Kinderna blir alldeles röda av skam och hon viker undan med blicken. Hade nog varit betydligt bättre om hon sagt något annat, nu har hon säkert bara skrämt den andre. Så jävla korkat. Hon tycker ju att den andres framtid förtjänar att vara så underbar som möjligt den också, men det skulle nog inte göra något bättre för honom. Det är redan bestämt att han kommer förvandlas och hon vill inte påminna honom om det. Hon gnager sig i underläppen och nickar långsamt åt det de säger. De behöver inte ta upp det här i förväg, de får ta vara på den tiden de har helt enkelt, även om hon själv har svårt att se sig själv lämna Yaosu.
”Jag tänker inte lämna dig alldeles ensam,” försäkrar hon med ett magert leende på läpparna och kollar tillslut upp i de mörka ögonen. Det glädjer henne att hans tummar fortfarande stryker sig över hennes kinder och att hon inte skrämt ihjäl honom med det hon sagt. Sjuttonåringen tar tag i hans ena hand och flätar ihop deras fingrar tillsammans, innan hon börjar röra på sig igen. Hon vill bort från kylan och bara pressa läpparna mot den andres respektive. ”Så du vill fortfarande? Jag har inte skrämt bort dig?” Undrar hon med ett litet skratt. Skönt, för hon hade helt förstått om han velat springa iväg från henne efter det där. Snart kommer de fram till värdshuset och blicken glider återigen upp mot slytherineleven. ”Så vad ska vi muta henne med tycker du?” När Joshua kommit över den där lilla tröskeln så ville han absolut inte gå tillbaka. Det hade känts väldigt ovant innan och lite okomfortabelt, men den känslan försvann mer och mer för varje sekund som gick. Musklerna slappnar av medan de två rör sig mot varandra. Tänka sig, han hade aldrig trott att kvällen skulle leda till det här, däremot klagar han inte det minsta. Det känns som att deras kroppar är gjorda för varandra, händerna, läpparna, och själva kropparna, men även deras andfådda stön. Zihaos lösa gnagande vid hans axel får hjärtat att skutta till lite extra hårt. När han sedan börjar sakta ner sjunker hjärtat en aning och sextonåringen blickar bak mot den ett år äldre, har något gått fel? När han sedan förklarar vad det är han vill glider de röda läpparna genast upp i ett leende. ”Nej.. jag vill också kunna se ditt ansikte,” mumlar Joshua lätt andfått och drar sig undan ett slag, bara för att vända sig mot den äldre. Väl ansikte mot ansikte passar han på att pressa läpparna mot den andres respektive. 15 mar, 2021 12:00 |
Borttagen
|
Bara faktumet att hon, trots att de fortfarande knappt kände varandra, försäkrade honom om att hon inte hade några planer på att lämna honom, fick bröstkorgen att bli alldeles varm och gosig. Många andra hade nog lagt benen på ryggen och flytt sin kos där och då, men inte Hayley Clarke. Hon var så speciell, unik..och tänk att denna fantastiska människa ville ha just honom och ingen annan. Värmen spred sig ytterligare och slingrade sig genom både armarna och benen, för att inte tala om ansiktet och öronen. Skulle hon fortfarande tycka om honom om han förvandlades till en stor tomat?
”På vilket sätt skulle du ha skrämt bort mig? Tycker det du sa var gulligt, så oroa dig inte över det”, kuttrade Yaosu och nöp tag om hennes kinder, med läpparna putandes. ”Om något så borde jag ha skrämt bort dig vid det här laget”, fortsatte han och lutade sig tillbaka, när deras händer flätades samman. Efter en kort promenad bort mot skogsbrynet, stod de nu framför värdshuset. Det såg väldigt inbjudande ut, särskilt eftersom rök letade sig upp mot himlen från skorstenen och alla fönster var upplysta. Inte på ett skarpt sätt då, utan av stearinljus och lyktor. ”Med pengar? Tror jag har några galleoner i fickan..” Slytherinaren stoppade ner sin lediga hand i fickan på kappan och rotade omkring en stund, innan han drog upp flera galleoner och några knutingar. ”Tror att det här borde räcka, sex galleoner och 20 knutingar”, konstaterade han och sneglade mot Hayley. ”Mina föräldrar skulle döda mig om de visste att jag spenderade deras pengar på dig..” Ett busigt flin spred sig över läpparna och han släppte hennes hand, för att hålla upp dörren in till värdshuset. ”Tycker att vi kan skita på dem rejält inatt, eller vad tycker du?” ”För att jag är så olidligt het?” Undrade Zihao och vickade på ögonbrynen. Däremot avbröts han snart av kyssen, någonting han verkligen inte hade någonting emot. Till en början var den ganska söt och oskyldig, men sjuttonåringen kunde inte hålla sig i styr för fem öre och snart var den istället extremt intensiv. En av händerna gled in under den yngres ben och lyfte försiktigt på det, innan han genast återgick till de beroendeframkallande kyssarna. ”Försök att bara slappna av så kommer det inte kännas obekvämt i början”, mumlade slytherinaren och skiftade varsamt position, vilket tillät kropparna att ännu en gång vävas samman. ”Jag kommer gå lite hårdare den här gången, okej? Du får säga till om du vill att jag ska sluta..”, fortsatte han och pressade återigen läpparna mot sextonåringens, medan rörelserna intensifierades. Åh, om det var något han skulle kunna göra precis varenda dag under hela sitt liv så var det det här. Det kändes nästan som om deras kroppar var gjorda för varandra, att de passade ihop på ett obeskrivligt sätt. Han skulle aldrig släppa taget om Joshua, det var ett som var säkert. 15 mar, 2021 15:25 |
krambjörn
Elev |
Okej, det är ju skönt iallafall. Det hade faktiskt inte varit så konstigt om den jämnårige blivit bortskrämd av allt hon sagt, men det glädjer henne att han stannar hos henne. Hur kan hon känna så starkt för honom? De håller fortfarande på att lära känna varandra och ändå vill hon vara med honom i framtiden, trots att de bara är sjutton år gamla. Hur som helst har den andre gjort hennes liv bättre de senaste veckorna, och hon vill inte riktigt släppa det. Hon vill in te släppa Yaosu. När han sedan nyper tag om hennes kinder putar hon med underläppen och knäpper försiktigt till honom i pannan med fingret.
”Varför skulle du ha skrämt bort mig?” Undrar hon, trots att hon nog kan tänka sig anledningen. Det här pälsproblemet som han har, det finns nog flera som skulle rygga tillbaka sig pågrund av det, men hon kan inte förstå sig på det.. Nej, hon tycker verkligen synd om honom, hon önska att hon kunde göra något för att hjälpa till. Allt hon kan göra för närvarande är väl att finnas där för honom, hålla honom i handen och inte lämna honom ensam. Slytherineleven är en alldeles för bra person för att förtjäna det här. De kristallblå ögonen följer den andre med blicken när han tar upp flera galleoner och knutingar, jo, det borde definitivt räcka. Hon själv har tyvärr inte med sig några pengar, så hon kan inte hjälpa till med det. Men kanske hon kan betala tillbaka senare? När Yaosu sedan påpekar att hans föräldrar kommer döda honom om de fick reda på det hela kan hon inte undgå att skratta till. Åh, om hennes föräldrar fick reda på vad de är påväg att göra skulle de nog döda henne också. Det gör det hela nästan mer spännande, för gud vad hon vill få tillbaka på sina föräldrar, att de två ligger med varandra är det minsta de förtjänar. ”Hm, absolut.. vi ska ge dem ett stort fuck you,” instämmer Hayley och stiger in i hallen i värdshuset med ett liknande busigt flin som den andre har. Joshua himlar med ögonen åt den ett år äldre, med ett litet flin på läpparna. ”Ja, för att du är så olidligt het, dummer.” Mumlar han mot Zihaos läppar. Han har ju inte fel, nej, slytherineleven är olidligt het och han vill gärna kunna se hans ansikte. Den lilla kyssen eskalerar snabbt och blir snart till intensiv hångel, vilket är nytt för honom. De gångerna han och Jason hånglat hade varit långt ifrån det här, och kan verkligen inte mätas med det som han och Zihao nu delar med varandra. Hjärtat dunkar likt förskräckligt inne i bröstkorgen på sextonåringen medan hans ena hand glider över den andres biceps, upp mot hans axel och sedan upp till de mörka lockarna. Han nickar åt det den andre säger, bara slappna av så kommer det inte kännas obekvämt. Ett stön sipprar ut mellan läpparna på Joshua när de börjar igen och han drar honom närmre så att läpparna återigen kan pressas mot varandra. Gryffindoraren skakar lite på huvudet åt det han säger därnäst. ”Jag vill definitivt inte att du ska sluta,” andas han med ett leende och sammankopplar läpparna igen medan deras kroppar rör sig intensivt i union. Hur har de inte gjort det här tillsammans tidigare? Deras kroppar är som gjorda för varandra, de har spenderat alldeles för mycket tid med att ogilla varandra. 15 mar, 2021 16:24 |
Borttagen
|
Ja, varför skulle Yaosu ha skrämt bort Hayley? Kanske för att han var så negativ mot sig själv, vilket förmodligen fick honom att verka allmänt nergrävd. Alltså nergrävd i ett mentalt hål, inte i ett bokstavligt hål. Det skulle nog ta år att gräva ett tillräckligt djupt hål för sjuttonåringen och hans olagligt långa ben.
”För att jag är negativ och tråkig?” Svarade slytherinaren och följde efter den jämnåriga flickan, när hon steg in genom den öppna dörren. Hallen var väldigt inbjudande, med en brasa sprakandes vid sidan av den lilla disken och doften av te hängandes i luften. Några gäster satt i den lilla restaurang delen och småpratade och damen som drev värdshuset skyndade snart fram till disken. ”Godkväll! Vad kan jag hjälpa er med?” Frågade hon glatt och synade det unga paret uppifrån och ner. ”Vi skulle vilja ha ett rum, gärna något med en eldstad”, svarade Yaosu och flackade lite med blicken. Bra start. ”Är inte ni lite unga?” Damen fortsatte att studera dem, den här gången med smått höjda ögonbryn. ”Ah, jag antar det”, mumlade sjuttonåringen och gnagde sig själv i underläppen. ”Men..det borde finnas något vi kan göra åt det, eller?” Fortsatte han och plockade upp alla mynt från fickan. Ordinarie pris var fyra galleoner för en natt, men Yaosu slängde upp sex stycken, tillsammans med en drös knutingar. ”Hmm..” Kvinnan räknade pengarna under tystnad och vände upp blicken efter ett slag. ”Okej, ni kan ta rum sju”, sade hon och vände sig om, för att plocka fram en av nycklarna. ”Här, gå upp för trappan och ta till vänster.” Hon släppte nyckeln i handen på slytherinaren och log mot dem. ”Ha en trevlig kväll.” Med de orden lämnade hon disken och försvann in i ett av de andra rummen, vilket lämnade Hayley och Yaosu ensamma i den lilla hallen. ”Så..let’s fuck them”, konstaterade han och log brett mot den jämnåriga flickan, med nycklarna hängandes framför nosen på henne. ”Våra föräldrar alltså..inte bokstavligen såklart men..äh.” Dummer, det var ett ord som verkligen passade Zihao. I det här sammanhanget var Joshua helt klart skönheten medan han själv var odjuret. Han var lite av en best, halvt vild och allmänt hårdhänt. Lyckligtvis verkade den yngre inte ha någonting emot det, så det var inte någon direkt dålig egenskap. ”Jag ska inte sluta”, försäkrade sjuttonåringen smått andfått och lät kyssarna glida ner över nacken på den yngre. ”Du är så jävla perfekt, vet du det?” Fortsatte han och lät rörelserna bli aningen hårdare, samtidigt som han pressade sig en gnutta närmare. Inte lite heller, utan det blev med ens djupare och mer intensivt, precis som kyssarna. Han hade aldrig kysst någon på det sättet innan, aldrig varit så nära någon. Och faktumet att han tyckte om det, det var ännu mer nytt. Tänderna gnagde till i den andres underläpp och han greppade tag hårdare om de betydligt mindre händerna, flätade samman fingrarna tills de var hårt knutna. Han ville ta vara på den här stunden, för vem visste när de skulle få dela något sådant igen? Kroppen ville uppenbarligen ge upp, det var bara tur att det inte hände innan under kvällen. 15 mar, 2021 21:53 |
krambjörn
Elev |
”Du är faktiskt inte det minsta tråkig eller negativ.. om du varit tråkig hade du aldrig tagit med mig hit,” påpekar Hayley med ett leende och kramar om hans hand extra hårt. Nej, i hennes ögon är han inte det minsta tråkig. Kanske han följer reglerna lite väl mycket för hennes smak, men det gör honom verkligen inte tråkig. Sen så har han faktiskt all rätt att vara negativ, hans liv har inte sett bra ut hittills pågrund av hans dumma föräldrar, och pågrund av hur blodförbannelsen fungerar så är det inte konstigt att han inte ser positivt på sin framtid. De kristallblå ögonen glider över hallen de står i. Väldigt mysigt faktiskt, med brasan och det lilla ljudet av småprat från restaurangen. Det påminner henne lite om gryffindors sällskapsrum, och det är en väldans komplimang. Tänk att hon inte varit här förut.. Medan den jämnårige slytherineleven pratar med kvinnan vid disken tittar hon förundrat runt omkring sig. När Yaosu sedan håller nycklarna hängandes framför ögonen på henne drar hon snabbt till sig den, bara för att dra med honom upp för trappan.
”De kommer fan önska att de aldrig presenterat oss för varandra,” konstaterar sjuttonåringen med ett flin på läpparna och söker efter rum sju med blicken. Det tar inte lång tid för henne att hitta det, och hon låser genast upp dörren. Hayley vänder sig om mot honom, griper tag i hans jacka och drar honom intill sig, så att hon kan pressa läpparna mot hans, som hon så länge velat. Okej, Joshuas drömmar eller fantasier om precis detta kan verkligen inte mätas med verkligheten. Det är egentligen alldeles för bra för att vara sant. Drömmer han? Nej, han kan inte riktigt greppa att han är med Zihao på det här sättet, men det känns fantastiskt. Den andres läten blandat med hans egna är som musik i hans öron. De är inte direkt högljudda, men sextonåringen har faktiskt lite problem med att hålla några av stönen borta, även om han gillar sina egna blandade med Zihaos. ”Inte lika perfekt som dig,” viskar han ostadigt och drar den ett år äldre tätare intill sig, precis som han själv börjat pressa sig en gnutta närmare. Nej, i hans ögon är den andre helt perfekt, bortsett från mobbningen. Men han har fått en helt ny bild av honom de senaste veckorna och han finner honom perfekt nu. De börjar röra sig hårdare mot varandra, vilket nästan får ögonen att rulla upp i skallen på honom av njutning. Självklart händer inte det, men det kännas nästan som att det skulle hända. Joshua hoppas innerligt att det är lika bra för den äldre, och att även han njuter av rörelserna och kropp mot kropp. Hans händer kramar om de större när de flätar samman fingrarna. ”Du är så himla het,” viskar sextonåringen. Definitivt. Zihao är den mest attraktiva personen han lagt ögonen på, och han kan inte slita blicken ifrån honom, särskilt inte nu när de är så nära varandra. Joshua ler in mot kyssarna när den andre gnager i hans underläpp medan även han pressar sig närmre. 15 mar, 2021 22:58 |
Du får inte svara på den här tråden.