PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

Fanny
"Det gick nog bra...", sade Fanny trevande, rädd för att de två tjejerna skulle vilja attackera henne precis som cyklopen.
"Vad är ni för några egentligen?", frågade hon förundrat.
_____
My
My satte sig på huk vid tjejen tillsammans med Lana.
"Vad är ni för några egentligen?", frågade tjejen och My blev helt ställd. Hur hade hon kunnat se vad de gjorde mot cyklopen? Hon kanske hade förmågan att se genom diset? Eller?

Lana rynkade på ögonbrynen.
"Vad menar du?" sade hon och la huvudet på sned. Hon kanske kunde se igenom diset? Lana sneglade på My, som såg lika ställd ut som hon kände sig.

Fanny
"Ni...ni...kastade vapen och du... du sköt ljus ur din hand..??", stammade Fanny och pekade mot Lana.
Hon reste sig upp och ställde sig framför tjejerna. trots att hon var livrädd och minst 10 cm kortare än de försökte hon se så orädd ut som möjligt, vilket misslyckades totalt.
_____
My
My lutade sig fram och viskade i Lanas öra samtidigt som flickan tittade bort då hon hoppade ner från högen med skräp.
"Hon kanske är en halvgud? Tänk om det var henne som cyklopen drogs till", sade hon.

Lana såg ned på flickan. My måste nästan ha rätt.
"vad heter du? Vad gör du här helt själv?" frågade hon och log mjukt. Om flickan var en halvgud så var hon antagligen livärdd vid det här laget. Hon rotade fram en liten ruta ambrosia ur väskan. Om flickan var en halvgud skulle ambrosian läka hennes blåmärken, och om inte... tja, Lana hoppades att hennes läkekrafter skulle kunna ta hand om vad som skulle hända då.

Fanny
"Jag heter Fanny." började hon.
"Jag skulle ta en promenad i central park när jag blev jagad av några för att jag hörde deras samtal så jag sprang vilse. Detta var dock i eftermiddags", sa hon.
"Vad är det här?" sa Fanny och kollade på biten ambrosia som hon fått.

Lana höll andan. Hoppades att tjejen, Fanny, skulle kunna äta utan problem
"Det kommer.. få dig att må bättre," svarade hon. "Ät." Hon funderade på vad Fanny hade sagt om att hon blivit jagad.
"Dem som jagade dig.. Vad pratade dem om och hur såg de ut?"

Fanny kollade skeptiskt på biten hon hade i handen men bestämde sig för att lita på tjejerna.
"De var 3 killar, i typ 16-19 års åldern tror jag.", sa hon.
"De snackade om någon Luke, men jag har ingen aning om vem det är? Luke Skywalker eller?", fortsatte Fanny.

Luke.. Det var inte ett bra tecken. Lana sneglade mot My.
"Det är hur som helst inte ett bra tecken," mumlade hon och tittade bort.
"Hur smakade det?" frågade Lana sedan och nickade mot ambrosian. Alla kände smaken olika, Lana själv kände smaken av färska, solvarma jordgubbar som hon hade plockat på sommaren när hon var liten.

My
My ryckte förvånat till när tjejen, som då hette Fanny, nämnde Luke. Ajdå, detta var inte alls bra. My höjde ett menande ögonbryn åt Lana. Vad skulle de göra med denna informationen? Och de kunde väl inte bara släppa Fanny om du cyklopen och de andra kände hennes doft?

Fanny
"Som min farmors rabarberpaj", sa hon och drog lite på munnen. Hennes farmor hade alltid bakat en viss sorts rabarberpaj när de varit på besök och Fanny hade älskat den varenda gång. Tyvärr hade hon inte ätit den på länge, inte de senaste 3 åren, sedan hennes farmor dog.
"Vad är det för något ens?" frågade Fanny.
"Och återigen, vad var det för monstret för något?" fortsatte hon.

Lana tittade på My. Tjejen hade kunnat äta ambrosian utan problem. Vilket innebar att hon definitivt inte var en vanlig människa.
"Fanny..." sade Lana långsamt.. "Låt mig gissa.. Du har dyslexi, och säkert ADHD, eller hur? Och du ser ofta konstiga saker som andra inte verkar se. Monster, saker som kan verka magiska, eller hur?"