Ancient Greece [prs]

Den försiktiga sidan av henne trädde fram igen. Hon framstod nästan som en annan person. Inte svag men hon höll undan sin sanna potential. Adonis lyfte blicken till Felix som hade dykt upp från ingenstans och korsade avslappnat armarna över bröstkorgen. Han sa ingenting eftersom det inte var hans sak att blanda sig i. Han ville åtminstone ge henne en chans att knäppa till Felix på näsan innn han gjorde det.

"Jag önskar att du är lycklig, så gå in och låt din fästman göra dig det." sade Felix och kollade på Adonis lite snabbt. Ville inte riktigt ha den konversationen framför honom men om Aurelia kände att hon ville ta det då, framför mer ögon och öron än nödvändigt så fick hon göra det och ta konsekvenserna.
"Han kan inte. Säg att jag är trött och gick till mitt rum." sade hon bara och skakade lite på huvudet. Hon gav Adonis ett ursäktande leende innan hon gick iväg, för att faktiskt gå till sitt rum. Hade fått nog av festligheterna.

Milt sagt kände han sig lite förvirrad. Det kändes som om han plötsligt var inblandad i någonting han verkligen inte haft som avsikt att ta del av. Adonis följde Aurelia med blicken då hon kilade iväg och spände käkarna, varför hade Felix behövt dyka upp just nu? Han gav den äldre mannen ett tillgjort leende och fick i gengäld en sur grimas då han gick förbi för att följa efter Aurelia. I och med att han hade långa ben behövde han knappt anstränga sig för att komma ikapp henne. Mjukt fattade han tag om hennes handled för att få henne att stanna upp.

Aurelia öppnade munnen för att säga något när hon kände att någon tog tag i henne men mjuknade upp när hon såg att det var Adonis.
"Jag ber om ursäkt för att du behövde se det där." sade hon tyst och vek undan med blicken då hon skämdes. Hon suckade lågt och drog sig försiktigt undan från hans grepp för att börja gå, tänkte att han kunde hålla henne sällskap en stund till.

"Nej." Adonis uttalade ordet med viss skärpa trots att den inte egentligen var riktad mot henne utan snarare mot hennes undermedvetna. Hon hade ingenting att be om ursäkt för och han tänkte inte acceptera en ursäkt hon inte från början borde ha kastat ur sig heller. Han knäppte händerna bakom ryggen samtidigt som han började gå vid hennes sida under tystnad. I hennes sällskap så kände han faktiskt ett behov av att tänka efter innan han öppnade munnen vilket kanske fick honom att framstå som en tyst man trots att han var raka motsatsen egentligen.

"Prinsen... Han är en bra man, ärlig och hederlig men jag kan inte gifta mig med honom. Jag vill inte tvingas in i ett avtal som håller hela livet om jag inte helhjärtat är villig och redo..." sade hon tyst, kände att hon behövde ge en slags förklaring iallafall. Hon sneglade mot honom och drog handen genom håret. "Om någon får veta att jag följer med dig, så kommer han vara ute efter ditt huvud. Jag kan inte längre följa med till Aten." lade hon till, det hade varit bättre om han inget visste men eftersom han blivit sedd med henne av Felix så kunde hon inte riskera det.

"Jag är medveten om alla möjliga risker som kan medföra om du kliver på vårt skepp och följer med till Aten." Hans säkerhet var ingenting hon skulle behöva bekymra sig för, hände något honom vilket han starkt tvivlade på så låg det inte på hennes samvete. Men han tänkte heller inte stå och böna och be henne om att följa med till Aten. Hon fick göra så som hon ansåg vara bäst och var det att stanna kvar i Sparta så kunde han inget göra.

"Det är bra att du är medveten, men jag kan inte med gott samvete utsätta dig för det. Mitt öde är redan bestämt, det var dumt av mig att försöka ändra på det." sade hon och stannade utanför sin kammare. Hon smekte lätt hans kind och log svagt. "Tack." Det betydde ändå mycket för henne att han varit villig att låta henne följa med, trots riskerna.

"Om du ändrar dig så vet du var du hittar skeppet... Och mig." Adonis log halvt mot henne och stannade upp då de var framme vid hennes kammare. Han bugade sig lätt för henne, antog att det var dags för avsked. Trots den korta tiden de spenderat tillsammans med varandra så hade han fattat tycke för henne och han önskade henne allt väl, oavsett om det var med prinsen eller om hon valde att gå en annan väg i sitt liv.

Aurelia kollade på honom en stund och log svagt, kände sig lite modig så hon passade på att mjukt pussa hans kind som godnatt innan hon vände sig om för att gå in i sitt rum. Hon vägrade erkänna det men hon började fatta tycke om Adonis, han var väldigt olik män hon egentligen var van med och hon gillade det. Hon gillade han.