Privat Rollspel: Medi & Dionysus

"Det kan hon", sa Harrow och kollade på de två.
"Vad för ord skulle du vilja att jag väljer då?", frågade Harrow och kollade på Vex utan att vända sitt huvud.
"Undersöka, examinera, ut reda utvärdera...?", sade han och rabblade upp möjliga synonymer till analysera.
Efter han var klar med att jävlas med Vex fokuserade han tillbaka till Willow.
"Så, om du vill kan du berätta ditt namn nu, eller du kan fortsätta med ett annat namn", sa han lugnt med den baritontonade rösten han hade.

Brimstone var upp kurad på golvet och vilade efter hela dagen av flygande.

Vex brast ut i skratt och såg på honom.
"Du är så seriös. sluta. Undersöka låter bättre i mina öron." Han log och såg på Willow.
"Seså vad är ditt namn?"
Willow såg på dem och drog efter andan.
"Willow." Hon såg på dem och såg ner igen.

"Inte som om du är det", mumlade Harrow bara högt nog till att Vex skulle höra.
"Willow, fattt", sa han sedan och nickade smått.
"Skulle du kunna komma till butiken imorgon runt soluppgång? Formeln fungerar bäst under den tiden", sa han då sedan och sträckte på sig smått och drog handen över hans ansikte.
Han sneglade sedan för att kolla på Vex.
"Du får inte komma, du förstör varje gång när jag ska hålla på med formler som tar lång tid", sa han och vände huvudet mot den svart håriga mannen. Hans röst var en blanding av irritation och seriösitet.
Han kände att hans ord val och hur han sa det skulle han ångra, men det var sanning han talade så han hoppades det inte skulle misstolkas för mycket.

Hon såg oroad u och bet sig i läppen och såg ner.
"Jag vet inte. Jag vet inte varför det är så viktigt." Det sista sa hon tyst och Vex lade en skyddande arm om henne.
"Ingen fara Harrow är duktig och Felic kommer vara här hela natten om du vill." Han såg på Harrow. Förstör jag? Sen närdå?" Han såg sur ut.
"Du förstör för dig själv."

"Jag gör det simplet för dig att förstå nu," suckade Harrow ut och tog ut en krita ur sin påse. Han ritade ett par emblem på bordet.
"Jag torkar det sen", mumlade han medan han skrev lite, då han sluta vände han ögonen mot Willow.
"Jag och Vex är med i en klan som Inlustris och det är en av de hundra tals allianser inom den kompliserade världen av magiker," började han och fortsatte rita.
"Varje människa är född med magi i blodet, men bara ett få tal kan användaden, sedan finns det de som har mycket magi, men som itne kan anvnda det själva och vissa önskar att använda de personer som magiska batterier", sa han och ritade upp en runa som symboliserade magi.
"Och magiker efter att har utövat magi får en automatisk påsägerse av en kosmisk kraft som ger oss en enda regel", hans ord flödde ut som en lugn bäck.
"Vi får inte skada människor på någo sätt eller vis och särskilt inte de som kan bli till magiska baterier, som vi då gissar på att du är," slutade han med och pekade med kritan mot Willow.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned och såg lite oförstående på honom.
Vex suckade och reste sig.
"Hon är lite omtumlad efter sömnen Harrow. Ta om det fast klarspråk." Han såg på dem.
"Te någon?" Han satte på tekokaren och satte sig åter vid bordet.

Harrow lyfte bra lätt på sin hand som om han inte ville prata.
Men efter ett djupt andetag började han förklara igen,
"Jag anser att det finns folk som har brytit mot regeln att inte skada människor och vill extrakta ditt magiska potential, som du personligen inte kan använda, men andra magiker kan", förklara han så tydligt han kunde.
Han suckade igen innan han knipsade med fingret och kritan försvann.
Brimstone hoppade upp på Harows axel och kraxade till igen.
"Men jag kan inte vara säker att du är ett sådant magiskt batteri om jag inte kan undersöka dig först", sa han och stirrade in i hennes ögon en stund innan han lutade sitt huvud bak trött.

Hon nickade och verkade förstå och lade en hand mot sin bröstkorg och reste sig och såg på honom.
"Jag ska bara gå och vila en stund." Hon vände sig om och försvann ut från käket och Vex såg på honom.
"Vem tror du?" Frågade han medan han såg Felic hoppa upp på bordet.

"Blythe", sa han och kollade mot Vex, han hade sina armar i kors. Han kollade runt Vex för att se om han höll i koppen med te eller inte och sucakde sedan.
"Hon han nyligen blivit sedd i Madrid, men man vet aldrig var hon är ellre vad hon gör", sa han och ställde sig sedan upp.
Han klappade Felic på huvudet, han såg trött ut. Ha var inte super van med att interagera med folk så länge och han kände hur ha skulle behöva dyka tillbaka till hans hus.
"Jag fattar inte hur du drog mig in i detta," mumlade han då sedan irriterat och gnuggade sig själv om ögonen.

Vex såg oroad ut och lade huvudet på sned och suckade.
"Jag såg att hon behövde hjälp och jag ville att stadens bästa magiker skulle göra det." Han log.
"Men åk nu hem och sov så kommer vi förbi imorgon." Han log och reste sig-