Vikings PRS Emma07 & wolfy

Hon gav ifrån sig ett litet skratt då han ville försäkra sig om att hon menade det som sitt namn.
"En av getterna," log hon och la sig över honom för att mjukt låta sina läppar möta hans i en kyss igen. Hon kunde verkligen inte få nog av honom kändes det som. Visserligen så var det här första gången han släppt henne så nära sig som hon varit nu under kvällen, men det här var inget som skulle gå att tröttna på. Inte om man tog känslorna i beaktande.
"Ja, som mitt namn. Jag har hört namnet nämnas några gånger i folks historier, jag lyssnar mer än vad du kanske tror, och jag tycker det är fint."


Med en belåten gäspning lutade han huvudet tillbaka igen, nöjde sig istället med att än en gång beundra hennes vackra ansikte. Han försökte definitivt inte förolämpa någon av gudarna, men Darelle skulle ju nästan kunna vara en gudinna själv. Något mer sa han inte på en stund då han för en gångs skull inte hade så mycket att säga. Han fattade snart tag om hennes hand för att hålla den i sin stora, kunde inte riktigt begripa hur liten den var jämfört med hans. Om någon var gullig utav dem två så var det definitivt Darelle. Titeln passade henne bättre än honom.

Harek flinade lätt men beslöt sig för att inte säga något, utan istället helt enkelt bara besvara kyssen han fick. Bara känslan av att kyssa henne var fantastiskt härlig, en känsla han inte kunde få nog utav utan istället kändes det som om han kunde ägna hur mycket tid som helst åt att kyssa henne.
"Det är fint. Och det passar dig," höll han leendes med, kunde redan se henne passa bra som Asta. Det skulle förstås ta ett litet tag för honom att vänja sig vid att kalla henne det istället, men det skulle komma med tiden som med allt annat.

Den där gulliga minen han hade fick henne att smälta och även vilja fråga så mycket, men ändå var hon för en gångs skull tyst och bara betraktade honom. Kan hända att han inte ville erkänna det själv, men hon ansåg iallafall att han måste vara den gulligaste personen som vandrat här, hur mallig eller stolt han än framställde sig. Det var på sitt vis gulligt. Hon stortrivdes verkligen i hans närhet, kände sig trygg i hans famn på ett helt annat sätt än vad hon brukade göra här. Det dröjde inte jättelänge förräns hon somnat tätt intill honom, och sov som en stock. Följande morgon vaknade hon relativt tidigt, men ville inte ens flytta sig ifrån honom - hon skulle kunna ligga kvar här hur länge som helst, även om han säkerligen skulle ha saker att göra.

Trots att hon inte behövde Hareks godkännande för att byta namn, så spelade hans åsikt ändå en viss roll. Det faktum att han gillade namnet hon hade bestämt sig för, eller åtminstone påstod sig gilla det, gjorde henne glad. Hon ägnade en stund till åt att kyssa honom innan hon la sig ner bredvid honom igen. Det var en dag imorgon också att se fram emot. Trots att hon inte kände sig något vidare sömnig så skulle hon inom sin lilla tid somna. Fram till dess bestämde hon sig för att bara ligga och studera Hareks fina ansikte under tystnad. Hon flätade samman sina fingrar med hans, kramade om hans hand en lång stund tills hon slutligen somnade. Då hon vaknade följande morgon rörde hon sig inte ur fläcken. Hon antog att han hade en hel del på schemat för dagen men hoppades ändå att han skulle kunna hitta lite tid att ägna åt henne.


Efter att hon somnat låg han vaken en stund till, vilade blicken på hennes fridfulla och oskyldiga ansikte. Han kunde inte begripa att det tagit så här lång tid för honom att inse hur viktig hon var för honom. Eller problemet var snarare att han inte velat erkänna det för sig själv. Han ansåg sig inte riktigt vara värdig varken henne eller kärlek. Men han tänkte inte ge upp. Han var en stolt man och en dag skulle han bevisa för sig själv, och för alla andra intresserade, att han gjort sig värdig av hennes kärlek och omtanke. Då han vaknade följande morgon såg han inte riktigt lika tjurig ut som han vanligtvis gjorde. Hur skulle han kunna vakna med en bister min då världens vackraste kvinna låg intill honom?
"God morgon," mumlade han fram med en stor gäspning.

Det dröjde inte väldigt länge heller för Harek att somna, och då han nästa morgon väl vaknade hade han inte den minsta bråttom upp ur sängen. Tvärtom skulle han kunna ligga här hur länge som helst intill henne, även om han skulle behöva komma iväg och ordna med lite saker under dagen. Men det kunde vänta iallafall en stund, för han ville inte lämna hennes sida riktigt ännu. Han upptäckte strax att också hon vaknat, vilket lockade fram ett litet leende hos honom.
"Sovit gott?" frågade han mjukt.

Hans godmorgonhälsning fick henne att le, dels av den stora gäspningen men också på grund av den härliga känslan det innebar att vakna här och bli hälsad godmorgon utav honom.
"Godmorgon." viskade hon leendes, sträckte lite på sig för att placera en puss på hans läppar och gosa in sig hos honom igen.
"Våga inte få för dig att kliva upp ännu." mumlade hon retsamt, hon hade det alldeles för mysigt för att vilja gå upp ännu.

Asta nöjde sig med att bara nicka till svar. Visst hade hon sovit gott under natten. Först och främst hade hon fått sova i en varm säng, men det som verkligen var toppen på i:et var att hon fått somna och vakna upp bredvid Harek. Hon var inte den första kvinnan som delat säng med jarlen och hon ville inte tro att hon var den sista heller. Men för stunden var hon nöjd om hon fick vara den enda han gick till sängs med.
"Har du sovit gott?" frågade hon och gosade sig närmare honom.


"Jag skulle inte ens våga drömma om det," skrockade han och slog upp ögonen igen för att se på henne. Trots att hon retades med honom och han inte tog hennes hot på allvar, så var han övertygad om att hon nog kunde vara skrämmande om hon satte den sidan till. Eller han hoppades snarare på att det fanns en sådan sida inom henne. Den skulle hon behöva som viking. Om hon inte kunde vara skrämmande fanns det inte mycket hopp.
"Några minuter kan jag nog spara dig," tillade han retsamt med en mjuk suck.

Det kändes konstigt att nu tänka på henne som Asta, och det skulle nog krävas ett tag innan han helt och hållet kom att tänka på henne som Asta bara istället för Ceolwyn. Men det var något han villigt tog tid åt, för bara det att hon verkade vilja passa in här mer till och med genom att byta namn värmde lite. För att inte tala om att hon uttryckligen sagt att hon ville stanna kvar här.
"Otroligt bra." log han och lade armarna bättre om henne, placerade en lätt puss på hennes panna. Kan hända att han egentligen borde kliva upp, men han kände inte den minsta stress eller press att göra det för tillfället.

Darelle älskade hans egenskap att ständigt lyckas locka fram ett leende, och ofta också ett skratt, ifrån henne i alla lägen. Det var en fantastiskt bra egenskap och som gav honom en mängd extrapoäng. Hon lyfte blicken mot honom och låtsades se förolämpad ut, putade missnöjt med underläppen.
"Några minuter? Här kommer jag på namn och allt möjligt och så har du några minuter?" protesterade hon genast, förstod ju lätt att han bara retades men hon tänkte inte missa sin chans för det. Faktum var att hon också hunnit komma på ett namn hon tyckte skulle kunna passa, för det hade ju varit en bra idé han kommit med.

"Vad för slags ärenden ska jarl Harek ta itu med idag?" Hennes tumme smekte hans kind, och blicken vilade stadigt på hans ansikte för att ta in alla detaljer. Alla de där vackra dragen som hon omöjligt skulle kunna tröttna på. Hon kunde se framför sig hur hon varje gång hon såg på honom upptäckte någonting nytt.
"Får jag följa med?" Det skulle vara betydligt mer spännande att följa med honom än sysselsätta sig med allt vardagligt i huset. Visserligen skulle kläderna behöva tvättas, men hon kunde alltid be någon av grannfruarna sköta om deras tvätt, och sedan betala tillbaka skulden på något sätt vid ett senare tillfälle. Hennes tumme stannade upp vid hans mungipan ett ögonblick, innan hon strök den över hans läppar.


"Det dröjer väl inte flera minuter att tala om vilket namn du kommit fram till?" Audun gav henne en oförstående blick innan han vred på sig så han låg vänd på rygg, blickade upp i taket med händerna knäppta över magen. Så bråttom iväg hade han inte att han inte skulle hinna njuta av att vakna upp bredvid Darelle på ett ordentligt sätt.
"Öppna munnen, kvinna," uppmanade han henne och viftade lite med handen i luften. Hade hon kommit på ett namn så ville han höra det - gärna innan han drog sitt sista andetag. Vilket han skulle hinna göra om det fortsatte i den här takten. Tålamod hade aldrig varit hans starka sida heller, det var både en välsignelse såväl som en förbannelse.

Bara hennes sätt att säga det på fick honom att le. Hon var bara så härlig på alla möjliga vis, och vem visste att det kunde vara så... Perfekt att få vakna intill henne? Det var definitivt nåt han tänkte ägna desto fler morgnar åt framöver. Och fler kvällar åt att somna med henne i sin famn.
"Jag tänkte få ihop några män och dra upp båten, eller åtminstone förtöja den bättre - det ser ut att bli rejält oväder om ett par dagar." sade han, han ville minimera riskerna att den skulle bli förstörd i vädret. Hennes fråga fick honom dock att le.
"Kanske det du." log han roat, gav hennes tumme en lätt puss - att få med sig henne lät utan tvekan lockande.

Darelle himlade med ögonen, män kunde allt vara bra udda ibland. Dem var väl som dem var, men dem var allt bra härliga för det på sitt vis. Hon vred lite på sig så att hon var vriden mer emot honom.
"Det kanske vore bra träning för dig?" föreslog hon, de båda kunde väl egentligen ha gott av lite mer tålamod.
"Tyra." sade hon sen, det var ett namn hon gillat och nu när hon bestämt sig för att byta var det just det hon fastnat för med en gång. Hon var väldigt nyfiken på hans reaktion - hon hoppades innerligt att han skulle gilla det, för hans åsikt betydde en hel del för henne.

"Vi får offra till Thor." Väntade oväder runt knuten så var det minsann en god idé för männen att dra upp skeppen, hon förstod att han ville minimera riskerna att de skulle förstöras i den kommande stormen.
"Kanske?" upprepade hon, inte helt säker på om hon skulle nöja sig med det eller bli missnöjd. Hon var kanske inte lika stark som hans män, än men användning för henne kunde han ha på ett eller annat sätt. Att förtöja skeppen lät betydligt roligare än att gå ner till älven för att tvätta kläderna, även om det var viktigt med rena kläder med jämna mellanrum. Men det var också en uppgift någon annan kunde sköta istället för henne. Hon ville inte ägna all sin tid i huset. Trots allt var hon en fri kvinna nu.


"Tyra?" upprepade han och smakade på namnet innan ett brett flin bredde ut sig på hans läppar igen, "låter som ett passande namn med tanke på att du är en liten tyrann." Audun skrattade för sig själv, precis som om han kommit på årets skämt, innan han sträckte ut handen för att rufsa till hennes hår.
"Det är ett fint namn," sa han, lät nu allvarligare på rösten. Trots att hon knappast skulle ta illa vid sig så lätt så hade hon nog ändå velat höra hans åsikt om namnet, och då vore det fel av honom att inte dela med sig av den. Han gillade namnet Tyra men det skulle förmodligen dröja en tid innan han vant sig vid att hon inte längre var Darelle.

Harek nickade instämmande, det här var en av alla de sakerna han uppskattade med henne - hon hade snabbt uppfattat deras seder och bruk och verkade ha börjat följa desamma med en gång. Själv var ju Harek uppvuxen med det här, men han kunde ju tänka sig att det kunde vara en rätt stor uppoffring att lämna allt sitt egna sånt bakom sig och istället ta upp någon annans.
"Ja, jag hade tänkt försöka samla männen ikväll och fira och passa på att offra för det samtidigt", instämde han, de fick bara hoppas att åskguden skulle vara nådig med dem och åtminstone bespara dem de värsta skadorna. Han log och stannade till med blicken på hennes ansikte, lite road av hur pass missnöjd hon verkade.
"Ja, det beror väl på ifall du tänkt vara till nytta?" ifrågasatte han själv med ett lätt höjt ögonbryn, dock mest retsamt.

Hans kommentar fick genast Darelle - Tyra - att höja på ögonbrynen, även om hon var rätt övertygad om att han mest retades med henne tänkte hon då inte låta det gå helt förbi.
"Och det ska komma ifrån dig?" kommenterade hon, dock halvt retsamt hon med - hon var på alldeles för gott humör för att lägga någon kommentar i den stilen som inte var retsam.
"Men jag är glad att du tycker det är fint." log hon, betydligt mer normal på rösten nu. Hon lyfte än en gång på huvudet för att kyssa honom, kunde definitivt inte få nog utav hans läppar.