Privatroll mellan Masato och Vidomina

Arwen log och sa.
- Det är helt okej.

Hennes pappa som satt i rummet och log och sa.
- Hej, där, är det första gången du är här?

Adelaide tvekade lite när hon höjde på huvudet och kollade upp. Hon mötte Arwens pappas blick och nickade långsamt. "Ja. Det är första gången jag är här, hoppas att jag inte stör.. i erat möte.". Hon tvekade lite på rösten och växlade blicken genom att kolla först på Arwen sedan tillbaka till mannen som hon förstod var Arwens pappa. "Den är en fantastisk stad och jag är jätteglad att jag fått komma hit. Min nyfikenhet har tagit mig långt, men Arwen är den som har lett mig hit.", sa hon sedan och försökte skratta för att det skulle verka som en skämt, men hon harklade mest och svalde sedan genast som för att gömma händelsen.
"Som sagt, väldigt fint här.", sa Adelaide sedan. "Jag heter Adelaide förresten."

Arwens pappa log och sa.
- Fint namn, och nej det stör inte.

Arwen log mot sin far och kollade runt och såg på alla män i rummet.

"V-vad heter du?", frågade Aldelaide och mötte hans blick. "vad handlar erat möte om?" hon insåg att hon kanske hade gått för långt och svalde. "Ja, alltså, Arwen berättade att ni hade ett möte och att det kunde handla om olika saker.". Adelaie flackade med blicken mellan Arwen och han som verkade var hennes pappa.
De andra i rummet verkade inte visa sig störd av deras besök utan kollade lugnt på och lyssnade medan Adelaide pratade med alvkungen i rummet.

Eratorn såg på henne ett tag innan han sa.
- Jag heter Eratorn….och vi pratar bara om den kommande månfestivalen.

Arwen suckade och sa.
- Lika tråkigt som alltid pappa.

Eratorn gav henne en allvarlig blick men sa inget.

"Trevligt att råkas, Eratorn.", sa Adelaide och bugade för Arwens pappa. "Jag hoppas att jag inte tränger mig på. Rivendell är en väldigt vacker stad.", sa hon och blickade ner, sedan mot Arwen. "Ingen i min stad har mött alver tidigare, vad jag vet.", sa hon och såg sedan tillbaka mot Eratorn.
"Månfestivalen? Vad är det? När är den?", sa hon och insåg att hennes nyfikenhet, återigen, hade tagit kontrollen över henne. Adelaide gav ifrån sig ett litet skratt och såg sedan mot Arwen som verkade lite allvarlig eftersom henne pappa hade gett henne en blick. Adelaide förstod att de hade en bra relation med tanke på hur de betedde sig gentemot varandra. Adelaide funderade kort var Arwens mor befann sig.

Eratorn log och sa.
- Om 2 veckor ungefär och människor får faktiskt vara med.
Så du är välkommen om du har tid att komma då.

Arwen log och var glad att hennes pappa inte var arg på henne för att ta henne hit.

"Två veckor?!". Adelaide verkade uppspelt. Det passade henne perfekt. Om hon skötte sig, tänkte Adelaide, kanske hon skulle få ta med sig sina vänner. "Jag kommer jättegärna!", sa hon och bugade igen för Eratorn. "Tack snälla.". Hon klappade händerna kort. Sedan såg hon mot Arwen. "Vad innebär månfestivalen exakt? Jag känner mig inte helt säker..", sa Adelaide med en låg röst och insåg att non blev iakttagen av männen i rummet. Hon harklade sig och ställde sig närmare Arwen, som om det skulle skydda henne mer.
"Arwen, vad kan vi göra tills dess?!".

Arwen såg på henne och sa.
- Man kan göra mycket, har du någon vacker kläning?
Annars kan nog en av alvkvinnorna här sy en till dig.
Man behöver inte kunna dansa.
Men tills dess kan man ju göra precis vad man vill.

Adelaide kollade åt Arwens håll. "Ja, kanske. Men den är ju typ.. 2 timmar bort. jag betalar gärna för en klänning.", sa hon och log mot Arwen. "Kom, jag vill gärna se var de syr en klänning. Jag vill vara så förberedd som jag kan innan festivalen...!", sa hon till Arwen och bugade åt Eratorn och de andra i rummet igen ."Så kul att träffa er, vi ses snart igen", sa Adelaide och såg mot Eratorns håll och de andra innan hon tittade på Arwen igen. "Så bra att en inte behöver kunna dansa, jag har INGEN koordination.", fnissade Adelaide i ett skratt och höll för munnen.