Love or not - PRS botilia1 och Emma07

Matthew suckade lätt.
"Ingen vet det. Inte ens ute i fält vet ens vi soldater vad vi slåss för, mer än vårt hemland. Men inte varför. Allt man får reda på är vad vi ska göra och att tyskarna är fienden. Att vara i kriget är fruktansvärt, men allt man kan försöka göra är att gå vidare", sade han uppriktigt, han visste att han skulle plågas av allting men det var ingen idé att dväljas över den saken.

Hon nickade sakta.
- i krig tror jag till och med vi kvinnor skulle klarat oss lika bra som män för det handlar inte om styrka, det handlar om vem som har bäst vapen och jag har dessutom hört att tyskarna importerat in en mängd skjutvapen. Jag menar vem kan överleva det? Sa hon tyst medan hon smekte hans hand mjukt.
- men det viktigaste för mig just nu är att du klarar dig, så att vårt barn har en far sa hon mjukt och log svagt och la sin hand på sin mage. Det hade blivit en ren vana för henne att göra det.

Matthew skakade lite lätt på huvudet.
"Nej, att ha ett bra vapen är en stor fördel men det är långt ifrån allt. Utan en bra fysik och styrka skulle man knappt ens klara sig en dag därute", sade han uppriktigt, han kunde ju tala av egen erfarenhet. Han log svagt emot henne.
"Jag kan fortfarande knappt fatta det", sade han.

- du vet att vi kvinnor också kan ha bra styrka va? Det är bara att vi aldrig får möjlighet att visa den eftersom vi alltid får sitta hemma. Sa hon och ryckte på axlarna. Hon var en kvinna som var trött på att bara sitta hemma och som ansåg att alla roller som fanns i samhället var fel.
Hon log mjukt och nickade sakta.
- nej faktiskt inte jag heller, det är helt sjukt la hon till och gav hans läppar en snabb kyss.

Matthew såg på henne och fick fram ett svagt leende.
"Catherine, du har inte sett hur kriget går till på fronten. Det går inte att förklara eller förstå för någon som inte varit där. Om du hade varit där, tror jag du skulle ha sagt något annat", sade han, log lite och besvarade mjukt kyssen.

- nej, jag vet inte hur det går till och vet du varför? För att ingen kvinna anses vara lika bra. Jag menar inte att jag vill ut i krig. Jag menar att vi kvinnor anses vara inkompetenta enligt er män och att vi inte förstå4 att ni gör det för vårt bästa. Vi borde kanske få ha en egen vilja kan jag känna sa hon och la armarna lätt i kors och såg på honom.

Matthew kunde inte låta bli att faktiskt ilskna till lite, det var ju något fräckt faktiskt att komma hit när han precis blivit sårad ifrån kriget och klaga på att hon själv inte fick komma dit.
"Det är inte det som är grejen, och det vet du. Men kom inte hit och börja klaga på att du inte får lov att gå ut i krig. Ingen borde få lov att göra det, och jag kan inte hindra mig från att tycka att det är något dålig tajming av dig att komma och klaga på det när vi inte ens ännu vet ifall jag kommer överleva kriget", sade han, kanske något skarpt men han tyckte faktiskt det var lite respektlöst - även om läkarna hade hopp var dem ju ännu inte säkra på att han skulle överleva.

Catherine suckade och såg på honom.
- du vet mycket väl om att jag inte menar just kriget. Jag menar i allmänhet okej? Ni män arbetar, gör kvinnor det,nej. Ni män kan gå ut på krogen en sen lördagkväll. Kan jag som kvinna det, nej. Ni män föds med en arvsrätt, kvinnor gör inte det på samma sätt. Vi är inte lika mycket värda som er trots att ni inte skulle klara er utan oss. Hur många soldater tror du har kommit hem till mig medan du varit borta som bett om mat och att få vila. Du hade inte ens legat här och fått hjälp om det inte varit för kvinnor fnös hon.

Matthew fnös lätt och skakade återigen lätt på huvudet.
"Det spelar ingen roll ifall du menar kriget eller allmänt, du kunde nog inte valt ett sämre tillfälle att klaga på. Med allting som händer nu och med kriget som rasar för fullt spelar allt det ingen roll, det finns så mycket viktigare saker som måste prioriteras. Men att du ens har hjärta att komma hit och börja klaga på allt sånt chockar mig, för jag trodde bättre om dig. Och jag är inte intresserad av att ligga här och höra hur du tycker synd om dig själv om sånt, inte nu" sade han kort, var otroligt trött på hur hon alltid tyckte synd om sig själv.

Catherine reste sig irriterat upp.
- fine, då går jag sa hon kyligt och gick ut från rummet. En sköterska kom in, hade hört konversationen.
- jag vill verkligen inte störa er sir så hon och började lägga om hans förband.
- jag vet att det hon så kan verka väldigt jobbigt för er men ni får tänka på att hon är gravid. Det är ingen ursäkt men många kvinnor kan bli irriterade när de är med barn. Dessutom tror jag inte alls hennes avsikt var att inte respektera er, jag tror att hon precis som många andra blivit frustrerade av att bara sitta och vänta på att höra om deras man överlevt eller inte. Sa kvinnan vänligt medan hon bytte förband.