PRS botillia1 & Lupple

Amelia hade hoppats med hela sitt hjärta att han skulle dyka upp till skolan men han hade inte dykt upp och hennes humör, känslor var helt vilda. Helt oresonliga.
Och när hon väl kommit hem från skolan hade hennes föräldrar blivit så arga för att hon inte kommit hem dagen innan.
Och hennes far hade som så många gånger innan låst in henne på hennes rum och där satt hon nu, på sin säng med pålen hårt i handen.
Hon hade övervägt flera användningar av den där pålen den senaste timmen men hon satt bara med den. Hon hade fått en vild idé om att gå runt och döda varenda vampyr som vägrade acceptera Theodors val av flickvän. Detta hade hon väldigt fort släppt, men natten kom och hon hörde sina föräldrar sova i rummet intill och hon gick tyst fram till fönstret, öppnade det - klättrade ut och började gå mot hans hus.

Theodor stod och hade en häftig diskussion med en annan vampyr, båda var troligtvis lika upprörda fast av olika anledningar. Theodor för att han saknade Amelia och den andra mannen för att han inte fick jaga som han ville. Theodor ville bara vara ensam men hade tvingats ner och ta tag i detta av sin älskade syster. Alla stelnade dock till när det hördes en knackning på dörren och den andra vampyren började le, alla i rummet kände doften av en människa, i detta fallet Amelia. Theodor ställde sig hindrande framför mannen medan Elizabeth gick och öppnade dörren.

Amelia hade kommit fram till huset och hade knackat på, försiktigt.
Hon hade inte riktigt någon aning om varför hon var här eller vad hon ville åstadkomma men här stod hon och dörren öppnades och Elizabeth stod framför henne.
Hon stirrade på henne, såg en annan okänd antagligen vampyr finnas där och hon såg Theodor. Hon backade undan lite från dörren.
"Jag ville bara byta några ord." mumlade hon och såg mot Theodor samtidigt som hon bet sig i läppen. "Men det är en dålig tid." Sa hon allvarligt och bannade sig själv för att ha varit så ofantligt dum. Hon kunde ju inte bara knacka på där hur som helst.

Theodor såg på henne och bet sig i läppen.
- Jag ska bara avsluta här och sen ska jag lyssna sa han mjukt. Den andra vampyren tog sats och försökte springa mot Amelia med röda ögon och huggtänderna framme men Theodor tog hårt tag om honom.
- det räcker med dig nu sa han kyligt innan han tog fram en liten påle han haft i fickan och tryckte hårt in den där vampyren skulle haft sitt hjärta. Egentligen skulle där legat ett lik men istället låg där bara en hög med aska. Theodor tog ett djupt andetag innan han vände sig mot Amelia.
- kom så går vi till mitt rum sa han och gav henne en liten nick.

Amelia så vampyren springa mot henne och hon skrek, av skräck och försökte ta sig därifrån men snubblade över sig själv och föll ned på marken och samma stund hon förstod vart hon var så såg hon vampyren förvandlas till aska. Hon stirrade på högen.
Så det var allt som blev kvar efter en vampyr. Hon hörde Theodor men det var som om han var långt långt bort. Hon försökte tvinga sig upp på fötter men satt kvar. Stirrade på högen.
"Mm. " Fick hon fram som svar på att gå till hans rum. Det lät som en plan men det var långt borta kändes det som.

Han såg på Amelia där hon satt och förstod att vampyren hade skrämt henne och även synen av vampyren förvandlas till aska. Theodor gick försiktigt fram till henne och tog hennes hand innan han mjukt lyfte upp henne i hans famn.
- du borde inte kommit mumlade han mjukt i hennes öra och kysste hennes hår. Han gick in på sitt rum och stängde dörren och satte mjukt ner henne på sängen.
- vad ville du prata om Amelia? sa han och satte sig på sin skrivbordsstol.

Amelia kände hans armar om sig och hon klamrade sig fast vid honom. Kände hans kyss och svalde hårt.
" Jag vet." Mumlade hon och kände snart att hon satt på en säng. Hon ryckte åt sig täcket och snurrade det omkring sig och ryckte på axlarna.
"Vet inte. " Sa han tyst och undvek att titta på honom. Hon visste inte vad hon ville prata om bara att hon måste prata med honom.

Han kunde inte låta bli att skratta smått, hon visste inte vad hon ville prata med honom om? Han granskade hennes ansikte lätt, hon var verkligen så vacker.
- jag gissar på att du ville prata om vårt förhållande. Jag vill bara säga att jag är jätteledsen att jag drog in dig i det här. Men eftersom du är människa så kommer jag alltid behöva oroa mig för att någon ska skada dig. Hade vi båda varit mänskliga eller båda varit vampyrer så hade allt varit lättare. Men som det är just nu så är det för stor risk att du blir skadad sa han lågt.

Amelia svalde hårt och nickade lite. "Kanske." Sa hon lågt och lyssnade på hans ord.
" Det är mitt val vad jag vill göra med mitt liv." Sa hon allvarligt och drog sin hand genom håret.

Han granskade henne lätt och nickade sakta.
- och vad vill du göra med ditt liv då? Frågade han och la armarna lätt i kors. Varför förstod hon inte bara att deras förhållande troligtvis inte skulle hålla eftersom hon var mänsklig och han inte var det. Vad menade hon ens med att det var hennes val, hon funderade väl seriöst inte på att vilja bli förvandlad?