PRS Medi och Emma07

Marach skrattade lätt till.
"Säger du nu det så", sade han roat, suckade lite då maskerna föll ner. Heinrich skulle då alltid vara så dramatisk när han gjorde sånt här, varför inte bara avsluta det hela ibland lite färre folk? Han muttrade något om det, struntade i att ta på sig masken - han behövde den ändå inte. Han såg snabbt på Willow, märkte hur orolig hon verkade så tog hennes hand samtidigt som de slutade falla och fortsatte framåt trots motorn, något som helt och hållet var hans förtjänst.

Planet slutade att störta och hon såg sig oroligt om och hon skakade i hela kroppen. Tog av sig masken när klartecknet kom och hon såg på honom.
"Vad hände?" Hon såg skrämd ut och svalde hårt.
"Jag ska aldrig mer flyga." Willow visste att de hade inte så långt kvar och hon längtade till att komma till flygplatsen.

Marach såg på henne.
"Ena motorn sprängdes", förklarade han ärligt, och såg man ut var den ännu sprängd. Piloterna hade nog själva fått sig en chock då flygplanet rätat upp sig, för det var Marach som fortfarande höll det på kurs emot flygplatsen, men han kunde ordna med deras minne utav det hela sen.
"Flyg med mig så ska det nog gå bra", sade han.

Willow slöt ögonen och höll andra handen för hjärtat.
"Jag vet. Men hur kan vi fortfarande vara i luften?" Hon såg på honom med sina stora gröna ögon och tippade huvudet på sned.

Heinrich Stod vid Marach och suckade.
"Jag kan få tala med dig sir?" Han såg på Willow och log ett obehagligt leende.

Marach såg på henne och log litet.
"Det är något jag kan förklara en annan dag", sade han, visste dock inte alls ifall han faktiskt skulle göra det. Han suckade då Heinrich dykt upp där, gav Willow ett lite varnande ögonkast innan han vände blicken till honom.
"Du talar redan med mig", sade han.

"Jag vet hur plan fungerar." Hon såg på honom och skrattade mjukt och vände bort blicken.

"Ja men jag vill att du kommer med." Han såg sig om och suckade och bytte språk till ett utdöd språk.
"Lägg dig inte i mitt arbete. Hon skulle dö redan igår. Hon är ditt ansvar och nu vill du gå på dejt med henne?"

Marach såg på honom och suckade.
"Och det kommer ifrån dig? Gör inte misstaget att blanda dig i. Du glömmer din plats som lönnmördare. Ni har era regler, vi har våra. Och du vet att du träder långt över gränsen för era regler när du försöker störta ett helt plan för en person", sade han kort på samma språk, han var ganska mycket kraftfullare än Heinrich och dessutom desto högre uppsatt ibland änglarna. Vilket var en stor fördel - i och med sin plats så hade han en hel del att säga till om.
"Jag tror vår konversation är slut där. Men kom inte ivägen för mig igen - nästa gång kommer jag inte vara lika förlåtande", sade han kort.

"Hon skulle dö och det var ditt jobb. Jag försöker bara göra mitt jobb." Han vände sig arg om och gick till sin plats och kastade arga blickar mot dem.

"Eh vad var det ni sa?" Hon såg på Marach och lade huvudet på sned. Hennes röda hår föll ner över på ena sidan och smekte hennes bara arm.

Marach fnös lätt.
"Håll dig till ditt jobb och sköt det då istället", sade han kort, han borde veta bättre än att försöka ta ner ett helt plan för en person. Han såg på Willow igen.
"Inget särskilt", sade han och log litet emot henne.

"Är du säker?" Hon såg på honom och höll hans hand i sin innan hon slöt ögonen och släppte ut luft från lungorna.
"Jag vill bara ner nu." Hon skrattade mjukt och öppnade upp ögonen och såg in i hans ögon.