PRS demon Medi och Emma07

Polisen såg direkt på henne.
"Vet du vad han heter?", frågade han, ryckte till då hon föll ihop och böjde sig ner för att hjälpa henne. Samtidigt bakom dem så verkade gränden bli allt mörkare och mörkare, vilket den också blev tills det nästan verkade vara som en månklar natt där. Samtidigt hade Zacharias ögon ändrats till svarta och röda igen, och vingarna vecklades ut bakom honom med ett brett flin på läpparna. Utan ens nån ansträngning förstörde han handbojorna som hållit honom fast, gav sig sedan genast på poliserna. Han slogs inte som en människa, utan far runt som i en livsfarlig virvelvind av mörker nästan. Snart ljusnade det i gränden igen och Zacharias rätade på sig, och det visade sig att poliserna nu låg döda runt honom. Förutom den polisen som hjälpt henne.

"Han sa att hans namn var Zacharias." Mer hann hon inte säg innan mörkret lade sig över gränden och hon så på poliserna med fasa. Smart skrek hon och kom upp på benen och backade från gränden.
"Nej." Hon vände sig om och började springa.

Polisen insåg snart att det ändå inte skulle spela någon roll vad han hette, för de skulle inte ha någon chans mot detta. Det tog bara några sekunder efter att hon börjat springa iväg tills Zacharias var över denna polisen också. Knappt någon minut efter att allt startat så låg nu alla döda - tämligen brutalt mördade dessutom - och Zacharias vandrade helt lugnt ut ur gränden och längs gatan, nu såg han helt normal ut igen där han gick, som om han bara var ute på en vanlig promenad.

Hon snubblade över sina fötter och ramlade ner på marken. Hjärtat slog så hårt att det dansade vita fläckar på hennes synfält. Med en hastig blick såg hon över axeln och pustade ut.
"Äntligen...."