Supernatural cirkus PRS wolfy och Emma07

Jeremiah hjälpte henne upp samtidigt som han log emot henne.
"Du får se", sade han, han hade delvis velat få med henne bort ifrån Brian samtidigt som han också hade ett ställe att visa henne. De hade varit här och framträtt året tidigare, ganska så nyss efter att Jeremiah hade anslutit till cirkusen, och då hade han upptäckt det här stället. Han ledde henne mot utkanten av stället, ett tjugotal meter in i skogen de var intill så fanns en stor, vacker glänta med en mindre sjö i ena kanten. De var här samma årstid som förra året - tidig sommar - och såsom Jeremiah hoppats så stod också nu gläntan i full blom, med blommor i alla färger som täckte marken.

"Vi ses senare." Rhode vinkade hejdå till Brian som log mot henne, men han lyckades inte helt dölja besvikelsen över att Jeremiah lockat med sig henne därifrån. Hon skuttade fram med lätta steg, nyfiken över vart någonstans de var på väg. Då de var framme vid en vacker glänta drog hon tyst efter andan. Vilken otrolig syn! Till vänster om henne, bakom några träd, bredde sig en mindre sjö ut. Den glittrade svagt av solstrålarna som nådde ytan och gjorde utsikten om möjligt vackrare. Hon vände blicken till Jeremiah och gav ifrån sig ett litet skratt.
"Vilket fint ställe," utbrast hon.

Jeremiah fick erkänna att han blev lite skadeglad av att se Brians besvikelse, men dolde det. Han log brett åt Rhodes reaktion, glad över att hon gillade stället - det hade ju blivit lite stelt annars. Han nickade instämmande.
"Visst är det? Jag hittade det här förra året, vi var på samma ställe och framträdde då", förklarade han med samma breda leende, med blicken helt förlorad på henne. Jisses vad vacker hon var.

Rhode drog av sig sin tröja och krånglade därefter av sig sina byxor innan hon gick mot sjön. Särskilt blyg var hon inte. Det var ju samma sak att visa upp sig i underkläder som att gå iklädd en bikini på stranden. Hon vadade allt djupare ut och njöt av det svala vattnet. Hon var väldigt glad över att Jeremiah tagit med henne hit.

Jeremiah försökte först hålla iallafall någorlunda neutral min, men blev något storögd då hon helt plötsligt klädde av sig för att bada. Han hade haft problem nog med sina känslor innan, och så fick hon för sig att hålla på såhär dessutom? Men han var inte sen han utan hade också han snart dragit av sig tröja och byxor för att gå efter ut i vattnet.

Hon lutade huvudet bakåt för att låta solens strålar värma hennes ansikte. Himlen hade färgats rosa, orange och lila tack vare solnedgången. Det var också en syn hon aldrig tröttnade på att se på. Oavsett vilket humör man var på så var naturfenomenet avslappnande att beundra.

Jeremiah älskade att bada, men numera gjorde han det så gott som aldrig - han hatade alla blickar han fick tack vare brännskadorna. Han log mot henne, trots hur vacker gläntan var i kvällsljuset så såg han nästan bara på henne.
"Visst är det vackert?", frågade han.

"Mhm," nickade hon och vände blicken till Jeremiah som bestämt sig för att göra henne sällskap. Hon skulle kunna stanna där hur länge som helst kändes det som. Men det började bli sent och vattnet var inte heller så varmt. Himlen återtog snart en mörkare färg och den magiska stunden var över. Men ingenting varade för evigt. Rhode bjöd honom på ett leende innan hon simmade tillbaka mot stranden. Med ryggen vänd mot honom förde hon händerna till sin rygg för att knäppa upp spännet till sin behå. Trosorna tänkte hon behålla på för helt naken ville hon inte stå framför honom, även om hon snabbt skulle få på sig kläderna.

Jeremiah log mjukt tillbaks mot henne, vattnet var rätt kallt nu så han var inte sen med att följa henne upp. Nästan direkt började han dra på sig sina kläder i hopp om att värmas lite utav dem, såg bort mot Rhode då han drog på sig sin tröja. Han var idiotisk som kände såhär för henne så snabbt, men hon var sjukt söt. Men det som nog verkligen fått Jeremiah att falla var hennes hjärta. Hur hon redan första dagen han träffade henne pratade om hur det inte spelade någon roll hur han såg ut av sina skador, innan hon ens lärt känna honom.
"Du är otroligt vacker, vet du det?", sade han tyst, men tillräckligt högt för att hon skulle höra.

Rhode drog tröjan över huvudet innan hon krånglade på sig sina byxor, vände sig därefter mot Jeremiah som överraskade henne med en komplimang. Hon var bergsäker på att hon rodnade lite över de oväntade orden, vek undan med blicken samtidigt som hon smått vred på sig.
"Hur menar du?" frågade hon till slut. Det fanns ju olika sätt man kunde vara vacker på och han kanske menade på ett specifikt sätt.