PRS Medi och Emma07 Vampire

Matthew tog försiktigt hennes hand, ville stötta henne då han hatade att se henne så darrig och rädd.
"Jag stannar om du hellre vill det", sade han, ville att hon skulle känna sig trygg.

Hon såg upp på honom och nickade.
"Jag tror det skulle vara bra." Hennes mobil ringde.
"Ursäkta." Hon tog upp den och såg privat nummer.
"Hallå?" Hon lyssnade.
"det är till dig." Hon räckte över mobilen och såg oroad ut.

Matthew log lite mot henne, glad på ett vis att hon ville ha hans sällskap. Han rynkade pannan, varför ringde dem henne om dem ville honom något? Han tog med rynkad panna emot telefonen.
"Matthew", presenterade han sig direkt vaksamt.

"Hon har en riktigt fin lägenhet, ditt husdjur. Hur hittade du henne egentligen?" Jordans röst hördes på andra sidan.
"Lägg inte på. " Rösten var varnande.
"Så fort du lämnar henne så tar jag henne." Han log och lade på.

"Vem var det?" Alice såg på honom och lade huvudet på sned. Oroat såg hon sig om.
"Var det din bror?"

Matthew stelnade till lite. Jordan var verkligen sjuk i huvudet ibland.
"Ge dig därifrån", sade han kort. Det gjorde åtminstone saken klar med att han inte tänkte lämna henne. I värsta fall kunde han skydda henne trots att hon inte visste om att han var nära - han hade med tiden blivit rätt bra med att gömma sig i skuggorna. Han såg på Alice.
"Ja, men bry dig inte om honom", sade han, ville inte ljuga för henne samtidigt som han inte heller ville oroa henne.

Alice log svagt och pekade på mobilen.
"Kan jag få tillbaka den?" Hon log svag men såg att hon var orolig.
"Hur kunde han veta mitt nummer? Ska jag behöva oroa mig? Kan jag gå till jobbet?" Rösten lät panikslagen och Alice grep efter näsduken och kramade den.

Matthew log lite svagt tillbaks och lämnade tillbaka den, hade inte tänkt på att han fortfarande hade den. De där nya tekniska undren var verkligen fantastiska.
"Ta det lugnt. Du behöver inte oroa dig, åtminstone inte när du är med mig", sade han ärligt.

Hon stoppade undan mobilen och såg sedan på honom.
"Om han vet vad jag har för nummer då vet han vart jag bor." Hon svalde.
"Vem är han... egentligen?"

Matthew suckade lite.
"Det verkar så", sade han ärligt, det var nog egentligen lika bra att inte ljuga för henne. Trots allt hade hon ju märkt hur märklig, eller snarare konstig, som Jordan var. Han suckade lätt.
"Det beror på hur du menar", sade han. Han beslutade sig för att det fick gå ifall hon fick reda på vad Jordan var - det var ju inte detsamma som att han var det. Och kanske spelade inte det heller någon roll längre, ifall hon skulle få reda på vad han var. För efter hur Jordan förstört så skulle nog ett under behöva ske ifall han fortfarande skulle ha någon chans med henne.

"Hur jag menar? Ja du verkar veta vad jag syfftar på." Hon fick sin mat och började att äta.
"Och ifall han är i min lägenhet så borde du ringa polisen."