Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Philip nickade lätt tillbaks, drog på sin tröja igen innan han gick mot sitt rum. Han skulle behöva duscha och få på sig några andra kläder, och kanske skulle han kunna äta samtidigt som Aubrey? Han fick väl hoppas på det. Det tog inte särskilt lång tid för honom tills han var klar och påväg till matsalen, han verkade ha kommit dit före henne då han inte kunde se henne någonstans, så gick istället och satte sig själv vid ett bord. Han hade visserligen lätt att prata med folk och så, men hade inte för det några direkta nära vänner.

Då Aubrey kom till matsalen så såg hon sig om efter en ledig plats, log lite då hon såg Philip ensam vid ett bord. Leendet tonade dock lite bort då en blondin satte sig ner vid bordet. Kelsey. Den tjejen hade gjort det ganska klart för Aubrey att hon inte tyckte om henne. Det var därför med lite osäkra steg som hon närmade sig bordet och satte sig ner där.

Philip log och hälsade glatt på de båda kvinnorna som kom dit, glad för sällskap. Han hade inget emot Kelsey, dock förstod han inte alls att hon rätt uppenbart visade intresse - han såg henne som en vän och var lite blåögd ibland. Han hakade ju dock på henne med sina sedvanliga, retsamma kommentarer utan en enda tanke på att det nog uppfattades som flirtande.

Aubrey satt mest tyst och lyssnade till Kelsey och Philip som pratade med varandra. Då hon försökte säga något så pratade de bara över. Då hon var klar reste hon sig upp och gick iväg med brickan innan hon lämnade matsalen. Hon återvände till sitt rum en stund innan hon bestämde sig för att gå runt i institutet, försökte komma på något att sysselsätta sig med.

Philip ägnade en rätt lång stund vid frukosten och att tala med Kelsey, innan han till sist gav sig därifrån. Han hade inte så mycket för sig för under dagen förräns till kvällen då han och Aubrey skulle träna igen. Han ägnade en rätt kort stund på sitt rum innan han tänkte gå runt lite för att se ifall de snart hade något uppdrag på gång.

Aubrey kikade in i rummet där oftast de äldre skuggjägarna höll till men som nu var tomt. Det var de som övervakade staden och gav larm då skuggjägare behövdes någonstans på fältet. Hon kilade in och stängde dörren efter sig innan hon satte sig ner på stolen. Sådär speciellt svårt var det inte att ta sig in i systemet eftersom det inte var låst. Vilket var tur för henne. En röd prick syntes vid ett hus ungefär tretton kvarter bort, I en mer avlägsen gränd. Det var inte långt så hon tänkte ge sig av dit. Lite spänning i sitt liv behövde hon också.

Philip vandrade runt genom institutet, kom till sist på att han kanske borde leta upp Aubrey. Han hade så tråkigt så kanske att de kunde ta träningen nu eller något istället, så att han åtminstone fick något att göra.

Snart lämnade hon kontrollrummet för att istället gå efter ett vapen. Obeväpnad kunde hon inte springa iväg. Hon kastade en blick över axeln innan hon lämnade institutet och började springa. Det var en fördel att vara osynlig för människor, så länge hon valde att vara det, ingen kunde ge henne konstiga blickar som rusade runt med ett svärd och runor på kroppen som folk nog trodde var lustiga tatueringar.

Philip letade runt efter Aubrey, kunde inte finna henne nånstans och blev allt mer orolig. Varför skulle hon ha gett sig iväg på egen hand nånstans? Efter en stunds letande hittade han dock att några vapen saknades - hon måste ha försökt ge sig iväg på uppdrag på egen hand. Han muttrade surt, vart hade hon fått den dumma idén ifrån? Men det fanns inte mycket annat att göra än att försöka hitta henne. Han tog själv ut ett par vapen - ett par dolkar och ett svärd - innan han gick mot kontrollrummet, där borde han kunna hitta vart hon begett sig om hon gav sig iväg på ett uppdrag. Sagt och gjort, han hade snabbt hittat vilket hus det borde vara och var påväg ifrån institutet ditåt.

Då hon kom in till huset blev hon genast anfallen av en demon. Hon ramlade omkull och tappade sitt svärd men hämtade sig snabbt. Hastigt ålade hon sig framåt några centimeter för att komma åt svärdet och dödade demonen. Vila fick hon inte I många ögonblick eftersom en stordemon dök upp efter det. De var inte lätta att övermanna på egen hand men det var inte omöjligt. Som om inte det var tillräckligt nådde lukten av rök hennes näsa. Pusselbitarna föll snabbt på plats och hon begrep att huset brann.